Noggi - farväl.
Farväl Noggi-Björn. Två månader blev du, innan jag ändade ditt liv.
Fullständigt obesläktad med mina andra möss, där jag ägt flera generationer bakåt. Stamtavla bakåt så långt ögat skönjer, mamma är Häxa och pappa är Viby. Stjärnvinden figurerar i bakgrunden. Och det är bara en tidsfråga innan Noggi sätter tänderna i mig rejält.
Jag får ju tyvärr "bitska möss". De dyker upp hela tiden i mina kullar, bland de andra som är snälla, dvs mycket ojämna kullar temperamentsmässigt. 
Sällskapsmöss ska inte bitas! De ska inte ens tänka tanken att använda tänderna på människor! Det finns ju såna möss med!
(Liksom det finns möss som "använder tänderna" till att smaka och småknapra - och är helt okej och jätte-trevliga!!!!!)
Noggi är mycket hanterad, redan innan ögonen öppnades. Han var lugnast i kullen. Ett par veckor senare var han blygast i kullen. En period var han rädd, sedan blev han tamast av alla.
Numera är han inte det minsta rädd. Så fort han ser eller hör mig, dyker han upp och vill komma. Lite "nervigt" springer han "utmed kanten" och vill att jag ska ta upp honom, och rusar sedan upp i handen utan att tveka, ja, utan att ens hälsa först.
Jag får känslan av att han inte tycker om mig. Han "skiter" i mig, helt enkelt, jag är bara ett "transportverktyg" för honom. Och får han inte som han vill (vilket jag inte tror han ens vet själv vad det är, om det inte är att hugga en annan hane i strupen) blir han otålig, på mig, och vill få mig att "göra nåt" genom att bita mig i handen.
Än så länge har han inte bitit hål, men det är en tidsfråga.
När han kom hem från mässan, fick ha "spelet" och rusade runt och svanspiskade (på mässan var han hur snäll som helst).
Jag har provat att se vad som händer ihop med damer, två olika två gånger. Han rusar runt och jagar dem i en ryslig fart, och svanspiskar åt dem! (Svans-trummar" är ett bättre ord) Han är inte snäll. Inte ens mot honor.
Lite tur i oruren, för mig, är hans alldeles för ljusa tanfärg som går mer i gult än i rödbrunt.
Så. Farväl lilla vän. Du har inte psyke att leva i bur och fångenskap bland människor. Du mår inte bra av det. Och inte jag heller.
Skickar tröstande kramar. Gissar att Noggi har fått somna in och springer nu uppe i gröngräset i Nangijala med alla snälla möss som finns där.
Jag får ju "bitska möss" i mina kullar. Givetvis väljer jag ut de snälla att avla vidare på.
Men genetik är inte så enkel. Det krävs tid och tålamod. Anlagen finns där, och poppar upp igen och igen. Så det är de snälla man får avla på, igen och igen och igen. Envist, under år efter år.
Och varje gång man anväder en sådan här bitsk mus, så får man liksom börja från början igen… Även när avkomman är snäll, för anlagen lever vidare och dessa möss poppar upp igen och igen.
"Dåliga nerver" kännetecknar nog de här mössen. Dåliga nerver för att leva i fångenskap. Dåligt tålamod och brist på grundläggande lugn.
Ja, det ger dem nog även dåliga förutsättningar att leva fritt som vilda också.
Jag skulle tro att det är en avelsfråga, en konsekvens av mänskligt urval, där snygghet och färg (och kanske även okunskap) fått högre prioritet, än ett stabilt lynne.
Att avla på sådana här möss, gör både möss och människor en otjänst. Ingen t jänar på det, mössen minst av allt.
Farväl Noggi! Hoppas du får lugn nu!
Vilken tur att han kom till världen hemma hos dig, då Amaira. Där någon visste att det inte var ansvarigt att låta en sådan nervös mus få leva.
Nej, i naturen hade han inte kunnat låta sina gener leva vidare om han inte ens är snäll mot honor. Jag tror det är en viktig egenskap även i naturen att de har social kompetens eftersom de är så sociala djur.
Jag har en hona här hemma som är lite nervös av sig. Jag vet att hon kan nog bita mig om hon är i en trängd situation. Men hittills har det gått bra och hon är stundtals väldigt trevlig mot mig och har aldrig visat sig vara otrevlig mot den andra musen som hon bor med. Men henne får jag fortsätta att hantera varsamt. Det är en zoomus, förstås. Om hennes gener fick gå vidare(vilket släktingars till henne redan gjort) kan jag nästan sätta fingret på att det kommer att dyka upp rejäla bitmöss.
Älskar mina stora små vänner..
Starta ny diskussion
