Det där med burar till möss – till smådjur – till djur… Det är svårt.

Jag tycker så synd om alla djur som tvingas leva sina liv i inaktivitet i alldeles för små burar.
Flertalet av våra husdjur behöver ha bra anlag för ”passivisering”, de behöver klara av att bli passiva, sin natur till trots, om de inte ska bli tokiga.

Möss i små burar, vad ska de göra där inne? Undersöka? Ja visst. Hur lång tid tar det? 10 minuter?
Vad vill möss HA för att ha möjligheten att hitta på något att göra? Det tål att tänka på! De lever hela sina liv där inne i sin lilla bur. Kanske 23 av dygnets 24 timmar? En bra dag…

Snabba, livliga, nyfikna, intelligenta, påhittiga, spring-i-benen, och bus-i-hjärnan-djur, ja vad ska de hitta på?

Vem skulle behandla en hund så? (I Sverige.) Varför kan ”folk” inte se att möss också har, inte bara behov, utan även kapacitet! Kapacitet till behov!

En hund har inte bara behov, de har en kapacitet som de behöver få leva ut för att må bra, för att komma till sin rätt, för att uppleva tillfredsställelse och ett meningsfullt liv värt namnet.
Det gäller alla djur, möss också…

En mus är liten. Det är lätt att förbise dess behov. Framför allt är det lätt att förbise deras kapacitet! Det är nog det som gör mig mest ledsen.

Små djur förbises ofta som sagt. Virrig som en höna, 3 sekunders minne om en guldfisk.
Den som har lärt känna en höna som vän, ser aldrig mer på höns som dumma djur. Guldfiskars minne är inte bara 3 sekunder. Inte 3 minuter, inte 3 dagar, inte 3 veckor.

Det är skillnad på att lära känna, och att lära känna som vän. Det händer saker då! Den som har hund som vän, vet vad jag menar.

Vi människor delar ca 60% av våra gener med en potatis! Att vi står djuren närmare än så, säger väl sig självt. Vi borde förstå dem bättre. Vi har samma ursprung, och Livets verktyg, behov och mekanismer är grundläggande, oavsett vilken art vi tillhör eller vilken intelligens vi besitter.

Intelligens är dessutom anpassad efter artens behov, inte lägre, bara annorlunda. Min intelligens när det gäller att fläta ett funktionellt musbo vad gäller säkerhet, skydd, värme, isolering, ventilation, osv. är riktigt låg faktiskt. Där klår mina möss mig rejält.

Så, ja, flertalet av våra husdjur behöver ha bra anlag för ”passivisering”, om de inte ska bli tokiga. Ja, även hundar kan behöva kunna ”vila snällt” (plats i korgen!) timme efter timme.

Men när någon av våra passiviserade djur (art oväsentligt) får möjligheten att utveckla sig – vad dyker då inte upp? Vilka förmågor! Vilka talanger! Och framför allt, vilken GLÄDJE de uttrycker!

Allt som vi undertrycker, allt vi tvingar fram av passivitet för att passa oss, frigörs till livsglädje och meningsfull (för djuret) aktivitet. Att få ”ingå i flocken”, vara accepterad med tillit och vilja att vara tillsammans, det är en bonus för mig som människa.
Då mår jag bra, ”i magen”.

Tycker jag då att alla djur ska ha sin totala frihet?

Ett av de bästa ord jag vet, är ”balans”! Det finns människor med i ekvationen! Hur skulle världen se ut, och kanske framför allt, hur skulle människor bli och utvecklas, om vi inte hade vår nära kontakt med våra husdjur? Hur blir barn om aldrig något av dem får leva med djur?

Och framför allt, glädjen i umgänget är ömsesidig! Det ska vi inte glömma bort. Och ju bättre vi lär känna våra djur, på riktigt, desto bättre blir vi både på att förstå dem och kunna ge dem ett mer meningsfullt liv – än att bara stänga in dem i små burar, för att vi kan, och vill.