Åh, vad tråkigt. Det är ju inte så ovanligt att sådant händer när äldre honor får ungar (om det är den honan jag tror är hon väl 1 år 3½ månad). Det blir ansträngande för kroppen att vara dräktig. Kondionen blir sämre och då orkar inte immunförsvaret försvara sig mot virus och cellförändringar.

Man ser inte att möss mår dåligt av tumörer, jag har då aldrig sett det. De är tappra och äter och beter sig normalt ändå till tumören spricker eller tar död på dem. Dock betyder inte det att de inte lider, har ont eller att det är jobbigt att ha en tumör - den tar näring och musen måste äta mer.

Jag råder er att ta bort honan så fort ni ser att tumören blir för stor och påverkar henne t ex genom att den är i vägen och blir skavd på. Vad ni ska göra med ungen får ni avgöra då. Förhoppningsvis klarar honan ett par veckor till och kan då ta hand om ungen den tid den behöver.

Om honan är dräktig igen tycker jag att hon skall avlivas INNAN hon föder den kullen. Det är onödigt att hon ska behöva göra slut på sig total och föda ungar som hon ändå inte kommer att kunna ta hand om.

Får jag tumörer på möss innan de nått en ålder på 1½ år så avslutar jag den linjen, då det tyder på att djuren har för klent immunförsvar. Man ska avla på djur med bra immunförsvar som lever länge och har en stark kropp som kan hantera sjukdomar och smittor på ett bra sätt själva.

Jag har inte heller stor erfarenhet av möss men har haft en musfröken nyligen som vi tog bort pga av en knöl i nacken.

Och jag kan då bara tala i egen erfarenhet o det är att den växte fort som bara den. Från att vi såg den i lite mindre storlek än den som syns på din bild tills det såg ut som om det var en halv mus i storlek som satt i nacken.

Och som Grodan skrev så märkte vi aldrig att hon mådda direkt dåligt - utan var pigg och nyfiken hela tiden, åt och drack och var med. Men till slut så tyckte jag att den var lite för stor o att den växta lite för fort o jag vill slippa att inte veta hur mycket hon led. Så hon fick somna in.

Lycka till med bebisen.

Tack för svaren. Senaste nytt är att ungen mår bra och kravlar omkring i huset. Pysan är rädd om den och verkar även själv må bra.

Grodan, ja Pysan är din Endive född i februari 2005.

Hade funderat på att para en av Pysans ungar från kullen i höstas. På grund av tumörrisken får vi väl ställa in det nu. Måste kanske bli en Stockholmsresa i år igen för att hitta nya honor (när blir utställningen?).

Mandymoo, hur lång tid tog det från upptäckt till avlivning för er? Hoppas vi klarar oss ett par, tre veckor i alla fall så vi får behålla ungen - även om vi inte kan avla på den….

Bilden visar Pysan och ungen för en timme sen.

Elyria - från det vi såg knölen tills jag tog beslutet att ta bort henne tog det 1 dag… sen tog det ca 3-4 veckor innan jag kunde göra det…. Och då var den stor.
För just som du skrev så är dom ju så otroliga… dom äter o är med och den här var så otroligt social…. räckte med att man kom i närheten av buren så var hon framme o hälsade…. ville komma upp och hälsa.
Hade varit lättare om dem verkligen visade att dom var sjuka, att dom gick undan osv….

Hon var den musen som fick mig att se på dom som annat än "bara ett hus djur till barnet". Och att vi skulle ha flera.

Låter kanske lite fånigt … men jag har inte helt kommit över att jag blev tvungen att avliva henne… om man nu ska uttrycka sig ännu fånigare.. jag har inte börjat "sörga" henne än….
Även om man älskar alla sina djur så slinker vissa in lite djupare i hjärtat…. eller ska man säga annorlunda.

men varför skulle det vara fånigt?

Jag sörjer oerhört att jag blev tvungen att avsluta två linjer nyligen pga klent immunförsvar och hög tumörrisk. Den ena linjen hade så himla bra temperament att det nästan var kriminellt att jag inte avlade vidare på dem. Det sörjer jag verkligen.

Och jag sörjer även de ungar jag häromdagen var tvungen att kulla bort.

Vad ville jag ha sagt? Jo, att jag i många fall sörjer mina möss mer än mina råttor! Det är ju trots allt så att om jag ska ställa en lista med positivt och negativt över djuren så har mössen nästan inga punkter på sin negativa sida medans råttorna har flera. (OBS! i mitt tycke) Varför? Jo, för att trots sin litenhet är de oerhört stora individer! Stora personligheter. Det lilla djuret har så himla mycket!

Den som tycker att det är fånigt har aldrig vågat komma en mus riktigt nära!

Ja varför egentligen … jag vet inte ..

Ja jag kan bara hålla med om att dom är visserligen små i storlek men stora i sin personlighet.

#5 " Den som tycker att det är fånigt har aldrig vågat komma en mus riktigt nära!"

Kan bara instämma!!!

Stort djur i litet format, mycket djur i litet format, litet djur med stor personlighet, en mus är så liten att hela musen med hull och hår får plats, helt och hållet, inuti ett människohjärta.  Inuti mitt hjärta.

Och då är kärlek ändå sådan, att ju större kärleken är, desto mer får plats.

Kärlek är ju inte som en chokladkaka precis, där varje bit blir mindre och mindre ju mer man fördelar den. Om chokladkakor uppförde sig som kärlek, skulle varje människas egen personliga inre "chokladkaka" växa sig större och större för varje individ som får ta del av vår kärlek.

På så vis är det ju med möss som med kärleks-chokladkakor, de bara blir fler och växer sig större och …    …  och … nu tror jag jag varit  lite väl filosofisk såhär på morgonkvinsten, hamnat på ett sidospår och trasslat in mig lite… *gnuggar sömn och dröm-stoff ur ögonen*

Nu är ungen en vecka gammal och så himla söt.

Pysan mår bra. Knölen har växt men vi behöver nog inte ta bort henne förrän ungen klarar sig själv.

Visar bilder från idag.

På tal om sorg så kommer vi att sakna Pysan jättemycket….

Så otroligt söt. Och va skönt att den får ha kvar sin mamma tills ungen klarar sig själv.

Jo man saknar dom otroligt mycket.

Kan man inte bifoga bild utan at skriva något? Har försökt två gånger. Men här kommer förhoppningsvis bilden på Kim, som ungen heter.

Åhhhhhhhh så söt…

Nej jag tror att man måste skriva något… sätt en liten punkt eller skriv musens namn - det räcker *ler*

Nu har det gått en vecka till och ungen Kim är två veckor. I dag har Pysan och Kim fått träffa Mysan som vi tänkt att Kim ska få bo med när vi tagit bort Pysan……

Pysan och Mysan har inte träffat varandra på länge eftersom de bott ihop med varsin kille men såg ut att bli glada över att ses. Och Kim tydde sig direkt till Mysan.

Bifogar även en bild där Pysans tumör syns tydligt.

tråkigt när sådant händer! 

Min förra mus Noa hadde andnings svårigheter,, vet, sa att det inte fanns mycket att göra få han tog bort henne.. Han sa också att antagligen så hadde hon en tumör i hjärnan också.. för att hon kunde inte hålla balansen och låg uppochnedvänd ibland och skakade hysteriskt.. och hon hyperventilerade hela tiden… jag blev jätte ledsen när hon dog!! känndes som om att jag aldrig skulle komma över henne!!! ..

hur mår hon nu förresen!?!?

I dag har jag kontaktat veterinären. Det kostar 200-300 att avliva Pysan. Vår första musavlivning får nog bli hos veterinären. Så småningom kanske man kan få en "avlivningskurs" av nån? Mina sjuka fiskar hugger jag huvudet av vid diskbänken - men mössen….

Vi drar på det där med avlivningen. Tyckte förra helgen att Pysan började bli lite rund, men hon har inte blivit tjockare under veckan. Då kanske hon inte är dräktig igen och då kan vi ha kvar henne ett tag till. Hon verkar ju må bra än så länge. Fast det kanske är lika bra att komma till skott?

Hur gör ni andra för att ta beslutet när det är dags?

När jag bodde i Motala och fick en kull Perser kattungar varav ena ungen fick kramper vid 4 veckors ålder som den ej kom ur, så sa jourhavande veterinär (var en lördag detta) ta en hammare och slå den hårt i skallen. För som hon sa det skulle kosta mig så mkt om hon kom och avlivade, jag betalade hon fick komma och avliva. Jag vill inte ha ett minne av att jag drämt hammare i skallen på en kattunge. Undrar om veterinärer får säga/uppmana folk att göra så.

200 - 300kr !?!?! sååå dyrt.. när jag skulle avliva NOA så kostade det bara 50 kr. För att det inte var så stor mängd avlivningsmedel…

Hos oss tar de 50:- att avliva smådjur även kaniner kostar 50:- att ta bort.

Jag betalade 320:-(juli-2005) på Djurkliniken Roslagstull i centrala Stockholm, men i söderförorten Bagarmossen ligger Regiondjursjukhuset Bagarmossen betalar jag 190:-(180:- november+december 2005). Men har "ramlat över en djurklinik i Farsta Centrum som "bara" tar 150:- för att låta musen få somna in.

Nä men usch dom rånar juh en!!!

Åk hit till Rimbo, onsdagar 17.30 - 19.00 för ta bort smådjur upp till kaniner 50:- (avliva = ta bort). Buss 639 från danderyds sjukhus eller buss från samma ställe 625

Är det vanligt att möss får knölar?

Min hjärtas gull Tesla (råttan på min avatar) har fått en knöl nu vid ett års ålder och den upptäckten var nog en av de värsta jag har gjort, någonsin, så jag vill helst inte uppleva sånt alltför ofta.

#24 Ja det är tyvärr vanligt, speciellt på zoomöss.

Ja, det är rätt vanligt. Det är väl det vi drabbas av när kroppen slutar funka som den ska… då får vi den ena sjukdomen efter den andra… djur som människor…

Jag har väldigt lite tumörer på mina djur. Varbölder alltmer sällan. andra knölar också… Så avskilt i 40 dagar vid hemkomst är mycket effektivt mot diverse knölar, då de ofta orsakas av virus.

1 år är ganska ungt… Kanske är det bara en abcess (varböld)?! *hoppas* I så fall kommer den att lukta lite illa och bli svart i mitten och då kan du klämma ut varet - det luktar illa! - och "bränna" bort kapseln med väteperoxid eller bara tvätta rent dagligen tills kapseln är borta (annars bildas en ny varböld på samma ställe).

#25 Jobbigt! Får försöka minimera risken genom att köpa av uppfödare då..

Möss är ju lite för små för att det ska gå och operera dem också.. vilket går med råttor om tumören sitter rätt till och är av "rätt" sort.

#26 Jag vet! Hon är på tok för ung. Tyvärr så verkar det vara en juvertumör. Det blir operation på fredag för hennes del. Tumören sitter precis framför höger bakben och blir den större kommer hon få problem med att röra sig, och då blir hon OLYCKLIG, för ett stilla liv är inget för henne. Jag tar hellre risken med narkos än att se hennes gnista slockna.

Det går säkert bra med operationen! Jag tycker råttor verkar tåla narkos väldigt bra.

Väldigt få veterinärer kan operera möss, men visst går det. Bara veterinären vet hur han/hon ska göra samt är noga med eftervården.

Ja kolla verkligen noga om det är en varböld… jag trodde ett tag att min andra gammeltant också fått en tumör - men på bakbenet… men så efter musbytarträffen så kom just det här med varböld upp när vi pratade… så när jag kom hem så tog dottern o jag o verkligen gick igenom henne o hittade en lite "sårskorpa" i pälsen och jag tog hål på den o nu tvättar vi rent och den ser riktigt bra ut… fortsätter att tvätta tills den ser helt läkt ut.

Vad som hänt vet jag inte … men som Grodan skriver så titta på knölen ordentligt för det kan vara annat….

Det som hände mig var nog att när jag såg knölen så vart det bara .. nej inte hon också… men den var i och för sig aldrig så stor som den andra hade. Man blir lite paranoid… *suck*

Den är för stor för att vara en varböld, och så sitter den fast i underliggande vävnad men inte i huden. Hon har fått antibiotika i en vecka (på veterinärens inrådan) för att vi skulle se så att det inte var någon infektion men det påverkade inte knölen det minsta!

Själva knölen borde inte vara svår att få bort och hon är i bra kondition med en livsglädje som få, så jag är 99% säker på att allt kommer gå hur bra som helst.

Håller tummarna! Det går säkert bra.