Jag gick och funderade på samma sak häromdagen.. (tror jag) Fast kanske inte lika avancerat som du! :P

Jag känner väldigt mycket så med råttorna. Jag förstår dem helt enkelt inte alla gånger. Jag förstår inte hur de fungerar i introduktion och varför de beter sig som de gör i vissa situationer.

Mössen är lättare att studera, tycker jag, även om det även där finns mysterium och bitar där man har dåligt hum. Jag tror jag vet hur du menar. Men jag har inget svar, givetvis! :P

Det är väldigt intressant, det du tar upp Amaira. Har inte heller några svar. Möss är otroliga egentligen, så små och sköra men ändå sådana oerhört tuffa levnadskonstnärer. Människan må åka till månen, bygga skyskrapor och konstruera datorer, men jag tycker ändå vi ligger i lä jämfört med de flesta andra djur. De är så fantastiska på ett sätt jag inte tycker människan är. På individnivå finns det givetvis jättespännande fascinerande personer, men som art… Nä… Vi är så onödiga.

Underbar bild, förresten! Vad är det för en liten musling? Lh satin beige? Eller lilac agouti? Behöver glasögon…

Jag förstår nog möss väldigt bra, vad de är. Men förstår inte riktigt vad amaira menar, vad hon vill sätta fingret på.

Känner man råttor är det nog väldigt lätt att känna möss, tror jag.

#1. Terato: " …(tror jag)… "

Det tror jag med . Vi har så lika syn- och tankesätt i mångt och mycket.

#2. Zamwyn. " …men som art… Nä… Vi är så onödiga."

Ånä! Där protesterar jag absolut och kraftfullt! *pronto!*

Människan hör till naturen!!! Vi är ett djur som alla andra, och alla har sin egen funktion, för sig själva om inte annat.

Vem är "jag" att säga att den ena eller den andra inte "hör hemma" någonstans? Vem ska börja döma? Vem ska börja välja? Och utifrån vaddå? Vem kan påstå sig besitta den kunskapen?

Hela universums helhet - som biologiskt/fysiologiskt system - är större än vi har begrepp om!!! Det finns en HELHET, och den är kanske inte "snäll", den kanske inte ens har ett "syfte" - men den är STÖRRE än vad vi är, mycket större.

Kanske har människan (liksom fleratalet djur) lätt till "hybris" (storhetsvansinne) - det ingår "i systemet". Att påstå att något (även om det är vi själva) är onödigt, är bara ännu en form av hybris.

 Vad gäller djurs intelligens, så är den otrolig! Framför allt är olika arters intelligens olika!! Om det gäller att välja ett rede och hur man sandbadar på bästa vis, så slår en hönas intelligens min intelligens med hästlängder!! 

#3. Såhär Grodan:

Jag såg ett TV-program för många år sedan, det handlade om burhöns och "äggfabriker". Mannen som skötte dessa tusentals hönor i sina stålburar, talade om att de mådde bra. Det såg han exempel på varje dag. Till exempel, när de hade lagt sitt dagliga ägg, kacklade de högt och ljudligt, stolt och glatt. Det tog han som ett bevis för att hönorna mådde bra.

Det var hans tolkning (stolt och gladjefullt) för han visste inget annat. Och jag tog mig för huvudet när jag såg och hörde honom. Sååå totalt fel ute.

Hönor som har lagt ett ägg, kacklar för att driften finns i deras gener! De kan helt enkelt inte låta bli, även fast funktionen är "värdelös" för en burhöna!

Hos mina frigående flockar syntes däremot betydelsen väl: Det tar en höna ungefär en halvtimme att lägga ett ägg. Då smyger hon iväg till sin äggläggningsplats som hon har valt ut, och sköter sina bestyr i avskildhet. Under tiden strosar flocken vidare i sitt födosök, och hamnar på en helt annan plats än där hönan lämnade dem. Det kan vara ganska långt bort!

När så ägget är lagt och hönan klar att förenas med sin flock igen, då börjar hon kackla högt och ljudligt. Det ska kunna höras långt! Tuppen svarar omedelbart på hennes kacklande - under ett tag är det ett ljudligt kacklande medan tuppen rusar till hönan där hon befinner sig.

Väl hos hönan "dansar" han runt henne i en vacker men kort "dans", de tystnar båda, och så leder tuppen hönan tillbaka till flocken, och ordningen återställs.

När man har djur i fångenskap ser man ofta ett beteende taget ur sitt sammanhang, och då förstår man det inte. När man inte förestår något, förstår man oftast inte ens att man inte förstår det, utan ger det sin egen tolkning.

Etologi - läran om djurens beteende - handlar just om att förstå djurs beteenden, utifrån syfte och funktion, att förstå beteendena rätt, och även förstå att man inte förstår alltid.

Mycket av våra tamdjurs "ovanor" kommer just från deras beteenden i det fria (som drivs av starka genetiska krafter, eller "känslor" om man så vill) som av olika anledningar "slår slint" i fångenskap.

Alla djur passar inte i fångenskap. Inte alla arter, och inte heller alla individer. En del kan anpassa sig och leva ett bra bur-liv, andra klarar det inte utan att ta skada. T.ex. tomgångshandlingar och olika stereotypier är uppföranden som man inte ser hos naturligt levande djur.

Sånt här är oerhört intressant! Och dessa diskussioner kommer ofelbart upp när Terato, Vattnadal och jag kommer samman.   Det är så roligt att ta del av andras tankar, kunskap och erfarenheter!!! Elin kan så mycket, utifrån sitt hundintresse, sina hundar, genom att läsa och vara på föreläsningar och kurser. Det är oerhört intressant att få ta del av Elins kunskap och tankar.

#2. "Den lilla muslingen" är en av mina första älsklingar, Blanche, som hörde till de mössen som helst ville vara med mig där jag var.

Jag tyckte oerhört mycket om henne. Hon var extreme dilution-blekt agouti/berkshire satin, och hade en mycket vacker silverfärg.

(Det är troligtvis Blanches extreme dilution-gener som bidrar till Kara Mias blekning.)

Här är Blanche i krukväxten.

Nu blev det så där dumt med proportionerna igen, när jag klistrar in bilden i inlägget , titta i länken, den som vill se bilden riktig.

Blanche poserar. Här är hon lite äldre, och har blivit lite mörkare (typiskt extreme dilution).

(knäppa proportioner, se länken istället)

Här dyker Blanche upp ur muggen med gensoppa!

Ja håller med, djurens beteende är så himla intressant att studera, och ngt som är kul att studera är människors beteende för trots allt så är vi alla däggdjur så lika varandra.

Jag bor granne med ett högstadium & ett gymnasium, jag bor mellan skolorna & några affärer så det är en massa ungdomar som traskar förbi här ute varje dag då när det är skoldag, och dom ungdomarna är så himla intressanta att titta på, ungdomar där hormonerna sprudlar & dessa ungdomar gör ofta allt för att synas & höras, precis som andra unga djur som vill synas.

Minst lika intressant är det att studera mina djur här hemma, eller andra djur som jag ser ute, oavsett om det är grannens hund eller ett gäng skator eller fiskmåsar.

När jag var liten så hade vi höns och kalkoner, speciellt en kalkon som hette Gustav-Jana, hon var handtam & hur trevlig som helst. Speciellt när hon knackade på fönstret brevid våran ytterdörr då ville hon komma in en sväng, då bodde vi så att hönsena & kalkonerna kunde gå fritt ute,.

Mina möss & fåglarna brukar jag också studera en del..

#4 Nä, inte mer hybris än när du påstår att vi Är nödvändiga… Det handlar om tro och övertygelse, jag skrev ju "jag tycker".

Jag studerar också djurens beteende mycket. (Speciellt inriktad har jag varit på råttor och kallades råttpsykologen ett tag.) Vad som är naturligt för dem, hur de reagerar i olika situationer, hur jag kan påverka dem och se till att de får utlopp för sitt beteende - naturligt beteende är ju ett behov, blir det inte stimulerat blir djuret olyckligt.

Man kan se på överdriven pälstvätt som ett exempel: morrhårstuggning eller pälstuggning. Djuren har ett behov av att putsa varandra, det säkerställer deras ställning samt är ett nödvändigt ont. I brist på annat att göra, understimulans, blir tvätten överdriven. Enkelt förklarat. Flera av de hanar jag haft som varit pälstuggare har upphört med beteendet när de fått en burkamrat att putsa på istället - en flock.

Jag avlar inte på "naturliga möss". Jag avlar på möss som är anpassade till fångenskapen. Djur som inte blir stressade av att bo i en liten bur, kanske ensamma - fast jag givetvis inte vill att de ska bo ensamma… - eftersom jag anser att stressen nedärvs och kan orsaka stora problem på tammöss. De vilda mössen är energiska och rör sig över stora ytor - så man kan förstå att vi gjort ganska mycket under de några tusen år vi avlat fram tammusen som kan nöja sig med att bo i en liten bur.

#9. Förlåt Zamwyn, jag uttryckte mig nog lite klumpigt. (och nej, jag anser mig inte veta att vi är nödvändiga/har ett syfte.  

"Det finns en HELHET, och den är kanske inte "snäll", den kanske inte ens har ett "syfte",  skrev jag.)

#10. "Jag avlar på möss som är anpassade till fångenskapen. Djur som inte blir stressade av att bo i en liten bur…" Oerhört viktigt anser jag! Att våra husdjur mår bra, handlar ju inte bara om hur vi har dem, utan också att de har förmågan att anpassa sig efter hur vi har dem.

#11 Det är ok, det lät lite mysko det du skrev men jag hade en dålig dag också och tyckte nog lite extra synd om mig själv.

Visste ni förresten att utöver att mäniskan anses vara den mest intelligenta arten(svårt att mäta förstås) så är vi också den mest uthålliga! :)

Ingen annan art kan springa lika länge, t.ex. Vi är dessutom väldigt mångsidiga, lite bra på allt. Dessutom har vi längst hår av alla djur på jorden! :) (även om det sitter väldigt centrerat) Myskoxen kommer på andra plats.

Jag vill bli duktigare på att förstå möss. Men jag känner ändå att jag förstår dem mycket bättre än t.ex. råttorna. Antingen är deras språk mer komplicerat och flockbetingat eller så är det bara för att jag har längre erfarehhet av möss. Katter kan jag utan och innan. Jag har haft katter sen jag var mycket liten.

Men personligen är människan mitt favoritdjur. Ingen annan art på jorden kan vara lika ond som människan. Men ingen kan vara lika god heller..

Ja, katter kan du! Kul! (du har dolda talanger )

Ingen annan art kan springa lika länge … hihihi, gäller inte mig . Skönt att veta att jag klår myskoxen!  Råttor vet jag inget alls om. Människor är oerhört intresanta djur!

Evolutionsbiologi intresserar mig djupt, särskilt vad gäller den mentala biten (hos både människor och djur, men likhetena är ofta slående)