När ungarna öppnar ögonen, dvs runt 2 veckors ålder och fram till ca 4 veckors ålder kan de vara lite hoppiga och lättskrämda. Vi kallar denna ålder för popcornålder.

Tack - då vet jag.

Är det alltid övergående eller kan det om man har otur sitta i?

Är det någon skillnad på musungar i linjer med bra temperament eller? För vad jag förstått av det jag läst så är just bra temperamentet något som eftersträvas.
Och du undrar jag om man märker någon skillnad?

Eller är det något som bara kommer då och då på vissa?

Nej, det "sitter inte i". Fast man kan tro det ibland när man träffar en rädd, ohanterad mus som saknar förtroende för människor.

Ja, det är en väldig skillnad på musungar och musungar. Vi seriösa musuppfödare märker sällan av popcornåldern.

..Hittade denna gamla tråd och tyckte den var värd att putta nu när vi råkat diskutera om popcornåldern i fel tråd!

Följande fem inlägg (#5,#6,#7,#8,#9) kommer alltså från tråden: falsk chinchilla

[](javascript:void top.ShowProfile('TantSelma') "Visa personlig sida för TantSelma.")

TantSelma
2008-05-10
22:25

Hantera inlägg

Om jag hänger med rätt nu så är det vi som har de två chokladhonorna från denna berömda kull, numera heter de Leia och Laila. Det blev bara kull chokladungar än så länge. Eftersom de hade nyssjukan i höstas och de var rätt skygga så har jag varit tveksam till nån mer parning. Men härom veckan begriper jag inte vad som hände, det blev nästan helomvändning. Vi lät kill och tjejburarna byta plats av olika praktiska skäl. Samtidigt flyttade två honor ihop med varsin kille och de burarna stod bredvid de bruna damerna. Mitt i allt är de bruna nu jätteivriga att hämta mat ur handen som aldrig förr. Vad har hänt?

[](javascript:void top.ShowProfile('amaira') "Visa personlig sida för amaira.")

amaira
2008-05-12
09:57

Hantera inlägg

#12. Vad har hänt? Tja, den som det visste. Men jag tycker nog att mina möss är väldigt olika i ålika ålders-stadier! Nästan på ett lustigt vis.

Popcorn-åldern är ju ett estra tydligt exempel (fast jag slipper popcornungar tack och lov, fast jag vet inte om det ger mig bättre möss).

Som ungar upp till ca 3 veckor är de "tama", sedan blir de mer skygga under en period. Runt 6 veckor delar de upp sig, några blir tama, andra förblir skygga. (fast även de skygga kan vara tama, fast på ett annat vis)

När de är runt halvåret händer det något igen. En sorts "stabiliseringsperiod" kanske? Gäller både honor och hanar.

De rädda möss (som inte upplevt stress under tiden) kan helt plötsligt bli tama.

Fast, i vilken grad det här är "allmänt" vet jag inte. Grodan kanske kan svara bättre.

Jag har i alla fall fascinerats av de olika individernas olika sätt vid olika åldrar. Som gjort att jag haft svårt att säga att en viss mus är på det ena eller andra sättet.

[](javascript:void top.ShowProfile('Vattnadal') "Visa personlig sida för Vattnadal.")

Vattnadal
2008-05-12
11:28

Hantera inlägg

Hundar och människor har ju flera stadier gemensamt, varför inte möss oxå?

Som små har bvi spökåldern, människor kan bli rädda för skuggor, skäggiga gubbar ed, hundar kan reagera på soptunnor eller vad som helst. Det är för att lära sig hantera rädslor. Om man hittar på egna monster att öva hurman gör när man blir rädd, vad man mår bäst av och överlever situationer.

Sen finns det fysisk könsmognad, då kroppen blir vuxen. FGinns hos hundar och människor, en jobbig period för den unge, fast kanske mer föär föräldrar och husse/matte.

Så kommer den psykiska könsmognaden. Det är då en vildhund skulle flytta hemifrån, leta partner och bilda egen familjegrupp.

[](javascript:void top.ShowProfile('TantSelma') "Visa personlig sida för TantSelma.")

TantSelma
2008-05-12
17:14

Hantera inlägg

#16 Kul! tänk om popcornåldern har nåt gemensamt med småbarns period av främlingsrädsla. Bebisar som får vara i många famnar när de är små får rädsleperioden tidigare och mindre tydligt och kommer många månader tidigare ur den. Är det så med popcornsmöss också?

DET var spännande, TantSelma! Det är ju i alla fall bra att hantera popcornmöss mycket men försiktigt om man vill att de ska komma ur åldern snabbare.

Man förstår ju naturens syfte med popcornmöss. Jättefiffigt. Men skulle ju vara läckert att veta om man kan påvera deras "barndom" så att de utvecklas till bra individer.

Tänker på min kull där alla blev ena riktiga busungar som inte räds något(iof inga popcorn där). Jag tog med dem överallt när de var små och visade upp dem, lät dem känna kattlukt och lät dem undersöka mycket. Deras mor var väldigt lugn och inte alls sugen på att upptäcka världen och ganska blyg ibland. Vet inte hur farsan Åladimus var, iof..

Elvis, min lilla skruttmus som är borta nu, råkade ju ut för en liten olycka när han var bebis med Elins hund. Dock gick allt bra, men han var väldigt skvätträdd av sig länge. Kanske kan händelser i deras barndom påverka dem, precis som människor? och om de nu har liknande stadier som oss så borde de ju vara extra känsliga då? Sen kan man ju fråga sig i hur stor grad det påverkar dem också och om de kommer över det..

Morakullan´s Åladimus? I jämförelse med sina bröder var han en lugn och trygg hane, rätt framåt möss. Minns inte hur kullen var i "popcornåldern", minns bara att jag inte var så himla nöjd överlag med kullen…

Då kan det vara ifrån honom framåtgenerna kommer. ALLA mössen blev väldigt framåt.

De flesta kullar har vill hållit ungarna i händerna en gång om dan från att de är några dagar eller en vecka gamla. Den enda kullen som varit hoppig då är Leias. Men nu hade vi en kull efter två snälla lugna föräldrar som vi inte kunde handhålla som små eftersom vi var reste bort precis när de var lagom till att börja hålla. Gissa om de var vilda, riktiga popcorn, när de var tre veckor. Sedan åkte vi bort igen så de har inte varit i händerna nästan alls tills de blev stora. Får se om de kommer att bli tamare nu som vuxna, jag hoppas det.

Amaira skrev:

#16 Vattnadal: "Hundar och människor har ju flera stadier gemensamt, varför inte möss oxå?"

Jag är lite inne på det jag också, men du beskriver verkligen olika stadier så konkret och bra.

Musavel är kul för att de snabba generationsväxlingarna ger snabbt resultat (i jämförelse med flertalet andra djur).

Men de snabba generationsväxlingarna medför även att åldern på en mus är snabbt avklarad. Då märks givetvis också de olika livsstadierna på ett helt annat vis. Ibland tänker jag, att de är så framträdande att det ibland kan vara svårt att uttala sig om hur en viss mus är.

Hos exempelvis människor går processerna så sakteliga att man många gånger inte märker hur man växer och förändras. Gäller även i vuxen ålder! Det är skillnad på att vara 30, 40, 50, eller 60 år, i hur man tänker, känner, reagerar, osv.

#17 och #18. Det tror jag absolut! I min intressanta bok "Sjukvård i djurvärlden" står det om stress (skriver av):

"Upprepad stress som djuret inte klarar leder till en ond cirkel.

--- Å andra sidan leder upprepad stress som djuret klarar av till att stresskador inte lika lätt - elelr inte alls - uppkommer. Den skyddande effekten beror på att djuret lär sig svara med en mer optimal omställningsreaktion.

--- Det finns många expriment som visar att viss stressexponering då djuren är fortfarande är unga medför ökade möjligheter att i vuxen ålder klara stress.

För vanliga laboratoriedjur räcker det med att man skiljer ungarna från modern en liten stund varje dag för att de senare i livet skall klara sig mot vissa stresskador och stressjukdomar. Däremot försämras djurens stresstålighet om de blivit utsatta för störningar i de tidiga emotionella banden med modern.

- - - Känsla av kontroll är inte alltid samma sak som verklig kontroll för djuren, det kan räcka med illusioner."

slut citat

Jag har hört att om en mamma, avsett art, utsätts för mycket stress under dräktigheten så blir avkomman mer stresskänsliga som vuxna.

Om tiken utsätts för stress sista 1/3 av dräktigheten maskuliniseras valparna.

Jo men det där stämmer nog rätt så bra det, Men som på katter om den dräktiga honkatten utsätts för stress så kan ungarna till och med bli missbildade, beroende på vid vilken dräktighetsvecka hon blir utsattför stress, eller ngt sånt i alla fall..

Men hur gör man om man trots allt har pysslat och donat med musungarna när de är små och sedan ändå utvecklas till några mer vilda en tama små busar.

Jag har en liten pojke, Baronen, när han var liten så var han rätt så lugn & han var lugn när man höll på med honom men numera har han bara en sak i huvudet och det är enbart tjejer & porr ungefär. Visserligen är han bara två månader gammal än så det kan ju kanske vara tonårsfasoner.. Gämför man med människokillar i tonåren så har dom stort sett bara sånt på hjärnan.

#14 Det brukade Madde Raftö säga, kommer ihåg att hon nämnde det en gång när jag hade en hamsterkull på 9 med bara 1 hane, och hon sa att det var tur det inte var tvärtom.

Mina nu 3½ veckor gamla flickor började helt plötsligt springa undan från handen och mig och gömma sig. Kom på på att jag läst om popcornsålder och de beter sig verkligen som popcorn i handen… man blir ju helt förskräckt första gången dom "poppar" iväg. Tur att det går över i alla fall