Här kikar en svensktypad in.

Blanche var svensktypad, (här med dottern Kitty, som tyvärr avlivades p.g.a. dåligt temperament, bitsk).

Öronen är mindre, svansen kortare och inte heller så utsökt piskformad. Ögonen på Blanche var ganska stora och fina.

Blanche var visserligen lite i "springaste" laget, men hon var en oerhört go mus som älskade att vara med mig. När jag släppte henne på golvet sprang hon först en liten runda och kollade läget (snabbt avklarat) och sedan fram till mig och upp för mitt byxben.

"Hej matte, nu kommer jag!!" Titta så lycklig hon ser ut på ögonen, Bus-Fian.

De svensktypade ungarna blir tama "av sig själva" - för de är så nyfikna och "tuffa" och kan ta för sig här i världen. Precis lika snälla som de engelsktypade!

Båda typerna kan vara bitska om man får en dålig mus, eller supersnälla. Det har inget med typen att göra.

Fler svenska: Figaro och Brioche, även de mycket snälla och trevliga möss. Figaro stillsammare, men Brioche var en riktig busmus, oerhört tam och sällskapssjuk, skulle alltid vara med mig där jag var!

Vattnadals Ändy Vårhål, en mycket mycket snäll svensk långhårig mushane, men ibland kunde han se lite kul ut, som här. Haha.

Elin (Vattnadal) sa en gång något som ganska bra symboliserar de svensktypade mössens "tuffhet".

Det var en utställning och massor med möss och burar - och så ramlade en bur (med möss i) i golvet med en skräll. Rent spontant utbrast Elin: "Åh, hoppas det var mina möss!" Sedan fortsatte hon: "Hoppsan, det där lät konstigt, men andras möss blir rädda, det blir inte mina."

Att jag tror grunden ligger hos den svensktypade musen och inte (enbart) hos uppfödaren, beror på att jag sett samma trygghet och "tuffhet" hos svensktypade zoomöss och andra svensktypade från skilda håll (icke uppfödarmöss), men aldrig något liknande hos någon engelsktypad (oavsett uppfödare).

Å, jag vill ha en svensktypad!

De är så vackra och goa och fina och så.. vackra!

Saknar min lilla Memla så..

Sitter inte vid min egna dator så denna bild får duga tills vidare:

 
Memla, svensktypad från zoo

En engelsktypad igen. Najomi, "lång och slank" leker tax, haha.

Här är min gamla Engelsktypade mustjej, Glitter GZ alias Masken. Hon leker spindelmusen.

Japp Terato, det behöver finns de som värnar om den rena svensktypade, det är en helt underbar liten mustyp!!!

Tjusig "spindel" Muszimba. Vacker musdam!

Fyll gärna på här i tråden med egna tankar och bilder, om ni vill. Skillnaderna mellan svensktypad och engelsktypad, som ajg tagit upp här, är enbart mina egna tankar. Kanske behöver de modifieras, det finns säkerligen de som har mer erfarenhet än vad jag har!!

Alla har olika åsikter om hur exakt typerna ser och ska se ut.

De flesta möss av svensk typ är inte rena, det syns att de har "engelsk blod" i stammen… främst på öronen

FAst jag funderade på om vi skulle dela upp dem ännu ett snäpp

• engelsk typ
• korsad svensk och engelsk typ
• svensk typ
• zoo/lab/NMRI typ (liten gammaldags svensk typ med små och ofta skrynkliga öron) (NMRI efter en labstam med svensktypade albinos)
• minimus

#10 Hihi, det låter jättespännande med så många förgreningar! Skulle gärna vilja lära mig att se skillnaderna på vanlig svensktypad och möss med zoo/lab/NMRI-typ.

Jepp, jag tycke mig ofta se de möss som är små i kroppen men har lite för stora öron för att vara svensktypade. Jag vill ha en riktig svääänne! :)

#11 de finns att hämta på lab, en del reptiluppfödare har NMRI-möss också - funderade på att köpa ett par när jag besökte en sådan förra månaden, men jag avstod då jag misstänkte att de nog inte var så friska och välskötta som jag hade velat

det enda jag gjorde var att passa på att sticka ner handen i ett HAV av vita möss - flera HUNDRA! Det var ballt

#10.  "De flesta möss av svensk typ är inte rena, det syns att de har "engelsk blod" i stammen… främst på öronen"

Och de engelska? Inte har vi "rena" sådana heller i Sverige? (utom Grodans Polen-importerade) Hos de engelsktypade syns det mest på storleken tycker jag, som håller på att försvinna.

Minns första gången jag såg engelska möss, det var Elins, på en utställning i Kallhäll. Jag fick ögon stora som tefat, och det tog dem (ögonen) en vecka att komma ner till normalstorlek igen.  Stora härliga möss, helt annorlunda än mina små gryn och de möss jag sett tidigare i livet. Skillnaden var markant!!

Men jag vill ha "mina små gryn".