Ungar kunde jag inte hålla mig från att ta. Karma är för tjusig för att jag ska låta bli, jag är faktiskt oerhört förtjust i hennes utseende. Lite mindre förtjust i hennes "hjälp-nu-händer-det-något-bäst-jag-sticker".

Väl i handen sitter hon snällt och stilla. Det är en snäll mus! Snäll och vacker.

Aww. va sööööt!!
Sluta lägga upp bilder på dina söta möss som du ska "göra" dig av med!!
Blir ju helt i extas juh!! Muuuhuu!!

När jag har tid och tålamod och är lugn och varsam, ja, då händer det till och med att hon kommer självmant. Man behöver vara mycket mer varsam med dem än med de "tuffa" svensktypade. (Obs, min erfareneht)

 Ungarna är 1 vecka idag. Femton st blev det. Fyra små hanar har jag redan tagit bort. Sex honor kvar, och fem hanar på tillväxt så jag får se färg - sedan kommer jag att ta bort dem också (utom möjligtvis en).

Det är 1 champagne-argente/tan, 3 chocolate/tan, 2 rödögda vita (?), och 5 cinnamon/tan.

Ta bort??? Hur menar du då?

Tikkatikkatini, "ta bort" menas att man kullar vissa ungar(avliva) innan de blivit en vi8ss ålder. Vissa gånger får uppfödarna många hanar i kullarna och då kan de ibland kullas bort. Eller om det är en väldigt stor kull som denna kull som Amaira fick, 15 stycken och 4 redan bortkullade.

Åhh.. =( Trist.. men jaa.. det är väl svarare att bli av med hanar?

Japp, det är oftast svårare att få hanarna sålda. De får till minst 75% bo i egna burar pga revirtänket de har.

wow 15 st!

Läste på en sida att engelsktypade får större kullar, är det något du märkt amaira? Jag kan säga att jag märkt det på en del av mina engelsktypade - de från Holland.

#8 Hur många brukar svensktypade få på ett ungefär, som jämförelse? Hade bara 5 i min kull, men det kan ju ha varit många fler från början.

#3, Åhh nu blir man ju bäbis-sugen igen, det är ju så himla gulligt med musbebisar, och så himla roligt också=)

#8. Jag får mellan 10 och 18 (!! ) ungar i mina kullar. Oftast runt 13 - 15. Ofta ganska många hanar, och jag kullar dem definitivt.

Jag vill ha stora kullar, för jag tror ju att det är normalt för möss, och tyder på genetiskt sunda möss utan alltför mycket inavel, eller inavel som de klarar av. När antalet ungar börjar minska i kullarna, börjar det också snart (någon generation senare) dyka upp sterila möss.

Nu är min erfarenhet inte så stor, men det har hänt mig och jag tycker det verkar logiskt.

Från början tyckte jag det var skönt att få kullar med endast 4 - 6 ungar i. Mer praktiskt liksom, men mina möss verkar sundare nu, på flera olika vis. Men det innebär ju att jag får kulla en hel del…  Välja mellan pest och kolera liksom . Då tror jag på det som ger bäst resultat i längden, för både mig och mössen.

… och så ska förstås "pappa mus" vara med på bild! *glömde förut*

Här kommer - da-da-da-dammm  - Qjo-Björn, champagne-argente/tan satin, korsad typ (med blekgener bak i stamtavlan).

jag förstår inte vad det är med folk å deras avsky för möss med röda ögon. Själv tycker jag dom är grymt söta.. =)
Skulle mer än gäärna vilja ha en ny albino. Och det gör det på nytt att jag ångrar att jag gav bort varenda musunge, utom en brun!! Nu har ju inte Choklad någon att leka med.. =/

Undra om de matat ormen med mina bebbar än? Eller om man kanske kan gå tillbaka till djuraffären och hämta tillbaka en..

Tyvärr så hade mina bebbar blitt ormmat redan =( =(  men hade hon haft några kvar så hade jag fått tillbaka en av dom. Undra om Systrarna kan acceptera lilla Choklad.. =/

Men hur vet man vilka som är hanar från början? Eftersom du kullar bort dem så tidigt menar ja..
Är det inte svårt å se skillnad så tidigt??

Det är tydligen för ett tränat öga jättelätt att se könsskillnader redan efter någon dag!

Tog mig nästan 2 veckor innan jag var säker på att tjejerna var tjejer….. Tycker det ser helt och hållet likadant innan :P

#3 Är det inte väldigt onödigt att låta hanarna växa upp om du ändå ska döda dom sen? Förlåt men tycker det låter onödigt grymt faktiskt..

Inte lider de för att de hinner leva lite längre!

Jag gör ofta så, att jag behåller alla hanar i en kull. Sedan kan jag låta dem gå ihop tillsammans. Jag säljer de som har fel färg/hårlag eller är tecknade, om någonb vill ha dem. Annars tar jag helt enkelt bort den med sämst temperament. Dvs de som börjar bråka och bita sina bröder, avlivas, om det nu inte finns någon som vill ha dem ändå.

Just hanar är svåra att bli av med. Kullning är bra att använda sig av då, eftersom man annars skulle sitta med massor av burar med ensamma hanar. Ingen uppfödare skulle kunna föda upp i större skala då.

Att vänta med kullningen till de är någon vecka eller flera månader, är smart. Då hinner mans e hur de ser ut och hur temperamantet är.

Precis. Att ta bort dem tidigt är egentligen mest för sin egen skull eftersom det är lättare att avliva en liten pinkis än en lite större mus rent känslomässigt för människan.

Trocadero. Det är 100%-ig dödlighet på allt levande, så livet är grymt.

Det var väl inte så du menade kan tänka. Vilken rätt har vi människor att ta andra levande varelsers liv? Det är en mycket mycket svår fråga!!!

Var går gränsen, vid mygg? När har vi rätten, har vi någonsin det? Vem bestämmer "rätt" eller "fel" i dessa fall?

Hur fungerar naturen själv, och kan vi som människor med förmåga till eftertänksamhet och val, göra saker på annorlunda vis?

När är dödande av andra varelser "onödigt" och när är det "nödvändigt"? Är det någonsin nödvändigt?

Är det nödvändigt att döda möss och råttor när de gnager sönder hus och kanske elledningar så spädbarn brinner inne i slutänden? *extremfall, men möjligt sådant*

Har vi rätten att döda andra varelser för att skydda oss själva och vår egendom?

Det är skillnad på när ett djur är husdjur/sällskapsdjur, och när ett djur benämns skadedjur. Även fast det är samma art.

Har jag rätt att föda upp djur för att avliva en del av dem, för att de har "fel kön"?

Mina meningar här är inga svar. Jag bara ger frågeställningar, som inga är lätta att svara på. Vi behöver alla finna våra egna svar…

Att tänka igenom vad man gör, och varför, seriöst, är viktigt. Jag kan inte säga att jag har rätt och du fel, eller tvärtom. Vi måste göra våra egna val, som sagt. Och stå för dem sedan.

#21 Vad som är rätt och fel i det här ger jag mig inte in på i detalj nu, men vad jag har svårt för är när folk inte kan stå för att de handlar tvärtemot vad som är rätt. Det jag menar är när man sätter den etiska gränsen med sina egna handlingar som utgångspunkt istället för tvärtom. Varför är det så hemskt att erkänna "det här är egentligen fel, men jag gör det ändå"? T.ex: jag tycker egentligen inte man ska äta djur eller ha dem i fångenskap, men jag gör bådadera ändå, av olika anledningar. Det kan jag leva med hos mig själv. Däremot inte om jag skulle hitta på ursäkter för att jag väljer att göra som jag gör. Var och en har rätt till egna åsikter och egna beslut, men det ska vara genomtänkt och man ska stå för dem, precis som du skrev i inlägget, Amaira.

Mmm, Zamwyn.

Vad som är rätt och fel däremot … själv vet jag faktiskt inte, jag saknar svar. Jag kan helt ärligt inte säga att vare sig jag själv eller någon annan kan påstå sig veta rätt eller fel.

Finns rätt eller fel? Handlar det egentligen inte enbart om val… ??

Nu talar jag om snabb, smärtfri, ångestfri avlivning av djur, oavsett art och syfte.

All avlivning som medför smärta och/eller ångest anser jag är FEL. Det kan göra mig rabiat. Liksom allt djurplågeri kan göra (även människoplågeri).

Även frågan om att äta kött, ingår i det jag inte har svar på. Men mitt val är att äta det, av olika skäl som är starka för mig personligen, och som i förlängningen handlar om överlevnad.

Överlevnad, inte bara för mig utan också för djurarter. Många av människans domesticerade husdjur kan inte finnas utan människan. Det är ett samspel, en symbios.

När det gäller hundar är samspelet till och med inbyggt i generna numera!!! Hos både människa och hund - ett mycket fascinerande ämne!!!

Däremot protesterar jag obevekligt för slaktdjurs villkor!!

Det finns så många bra argument för "båda sidor" - både för och emot dödande (oavsett orsak) och ätande av djur och kött.

Det står utanför min kunskap och min förmåga att uttala mig om rätt eller fel i dessa frågor.

Jag kan bara göra mina egna val - grundade på djup och långvarig eftertänksamhet. Men om det är rätt, det törs jag inte uttala mig om. Inte heller om det är fel…

Frågan kan aldrig diskuteras för mycket.