Jag tycker stora burar fungerar. Har svenska och korsade ihop nu, har haft engelska, men de brukar inte gå ihop lika länge här hemma i alla fall. Jo, har ju två från Mimmi som är rätt engelska, de bor fortfarande ihop…

Vissa måste man städa försiktigt åt, lämna lite lukter (kanske inte skura botten och alla saker samtidigt som man byter strö), medan andra inte bryr sig.

Tror att bråk vid städning sällan beror på lukterna ändå. Tror att mycket är som för mina hundgrabbar här hemma. Är de för glada och studasar runt, och råkar stöta i varandra, så kan de bli bråk. Mushanar som kommer in i en nystädad bur med kula saker studsar oxå runt, och kanske råkar buttas för hårt eller så.

Har far och son i delbar bur. Tillsammans kunde d einte bo, men de samsas och myser genom gallret. När jag städar kan de vara tillsammans på bordet och busa utan problem.

Hanar på linjer där de brukar trivas ihop säljer jag helst inte ensamma. Vill att de ska få bo ihop så länge det går. Börjar de bråka får man väl dlea på dem då, och behövs det får man väl ta tillbaka eller kulla sent.

Är de för glada och studasar runt, och råkar stöta i varandra, så kan de bli bråk.

Känner igen mig! Precis så var det mellan mina unga hanar när buren var nystädad! Jag upplevde att de annars gick ihop och att det bara var gruff och inga allvarliga bråk. Sen började de förstås att bråka på allvar när de blev äldre och fick säras på. men de kunde ses helt problemfritt utanför buren.

Tillsammans kunde d einte bo, men de samsas och myser genom gallret.

Wow! Det trodde jag inte var möjligt. Mina tankar går tillbaka till det här med "egen skål" och "eget sovhus". Kanske är det väldigt viktigt för hanarna att veta vad som är vems. Vad tror du skulle hända om du tog bort gallret emellan? Skulle de kunna lära sig att förstå vilka grejer som tillhörde vilken? Eller skulle d et bara trigga revirbeteendet, kanske.

Jag tvivlar starkt att det har med typen att göra. Vet många engelsktypade mushanar som bor och bott ihop med andra hanar.

Det finns labstammar med hanar som kan bo fredligt i grupp. Svensktypade.

Jag började inte tänka så mkt på det där med hanar ihop förrän Suddborn´s lyckades ha flera grupper ihop hela livet - trots parning och utställning. Det var helt enkelt underbart att se hur hanarna kunde sova ihop, samsas och få ett gott liv. De skulle kunna slippa bo ensamma! Jag skulle tippa att vi i Sverige medvetet tänkt på att hanar ska vara "flocksmarta" i kanske 12 år.

Vi har i många år bara studerat och lärt oss, samt förbättrat förutsättningarna för hanarna att bo ihop, genom att avla på de mindre dominanta i kullarna.

I början gjorde vi si, nu gör vi så… vi lär oss hela tiden.

Vissa linjer finns ingen temperamentsavel med tanke på hanar som kan leva fredligt ihop och i vissa går bara hanarna mirakulöst ihop hela livet…

Framför allt behöver man ha tid och ork att hålla öga på sina hanar. Minsta tecken på att någon inte klarar av att bo med andra hanar så måste man sära dem. De kan bli otroligt stressade om de TVINGAS leva ihop fast de inte orkar. Det finns så många små detaljer jag beaktar. Främst har jag lärt mig att då någon i buren skriker så måste de säras omedelbart. Tumlar de däremot bara runt lite efter burstäd eller om någon varit och träffat hona någon vecka så är det just bara tumla runt i någon minut och sedan är det klart. Inget pip ingenting. Sedan putsar de varandra och sover ihop.

Städa buren måste man ju, och jag tycker att det är en bra test att se hur de klarar av att lukterna försvinner.

Jag minns att när jag och elin började fundera på hur vi skulle få hanar att gå ihop så räknade vi månader som bröder klarade av att leva ihop. Ju fler månader desto bättre… de som klarade av att bo ihop längst avlade vi vidare på… Men urvalet skedde också på individuell basis. Vem är lugnast, vem blir minst stressad av att leva med hanar, vem attackerar, vem är mest dominant… Alla hanar passar inte in i aveln för hanar som kan bo ihop, utan de måste komma från en linje med lugna och trygga djur - som gärna är temperamentsavlade…

så jag skulle säga att det är ganska komplext detta med att försöka avla fram hanar som bor ihop. man ska tänka på att även honorna som hanarna skall paras med ska vara flocksmarta och snälla mot andra möss, så att man kan bibehålla egenskapen och inte avlar bort den.

Ja, det måste vara väldigt många saker att ta hänsyn till!

Dessutom måste man nog känna möss ganska bra för att kunna avla fram hanar som kan bo ihop. Det lär man sig endast genom erfarenhet och att studera/diskutera mushanar ihop och göra mycket uppföljning.