Tror du svarade på det själv… du grubblar för mkt…

jag har själv sömnproblem… fast det är ett mkt specifikt problem… när jag väl sover, sover jag för mkt och för länge och kan inte väckas (därför försover jag mig ofta)

har märkt att jag nu har svårt att sova mellan 22 och 06 (sover oroligt, vaknar hela tiden och ibland somnar jag inte ens) - vilket är de timmar då jag mår bäst av att sova - och istället sover bäst 06-14… kul, dygnsrytm liksom…

jag är så bra på att sova när jag väl somnar att jag skulle vilja tävla i en sovtävling… jag skulle helt klart ha en chans att vinna… mitt rekord är 18 timmar!!!

Ja, defintivt. Jag borde lära mig att ta en sak i taget istället för att försöka reda ut alla tankar på natten. Psykologen jag gick hos förut sa att man ska låta tankarna komma men inte ta tag i dem! Jag är en riktig planerare som ligger och tänker och tänker och tänker. Och när jag har tänkt klart på en grej.. Ja, få börjar jag om! Eller så kommer det någon ny grej jag ska tänka ut och reda ut. Nej, ursh!

Ja, jag verkar också vara bra på att sova mellan 6-14. Faktum är att det är precis vad jag planerat göra idag! Har ju försökt att kliva upp tidigt, typ runt 11 bara för att jag ska kunna sova innan jobbet nästa natt. Men det funkar inte! För då får jag ännu mer panik att jag måste sova efterosm jag vet att jag sovit så dåligt. Och då ligger man där. Astrött! Men man kan likt förbannat inte sova!

Oj, nu är hon tio minuter över sex! Måste sova!

Jag kör också konstiga tider. Som nu, kl är 7 och jag har inte gått och lagt mig än. Och sen när jag väl somnar så krävs det våld för att väcka mig. Det är tur att man delar säng med 9 illrar, annars hade jag väl aldrig vaknat.

oh maj… nio stycken…

jag ska tvätta idag, så jag struntar nog i att sova mer… sov ändå några timmar (om jag minns rätt - det är inte bra för minnet att sova så mkt som jag gör tydligen)

Jag har bara svårt att somna, tänker oxå, men grubblar inte. Det bara snurrar på i hjärnan, som att den är pigg och inte vill sova. Jag tänker på allt, stort till smått, inte alls på jobbiga saker, även om det finns sånt oxå. det sparar jag till dagarna, tror jag.

När jag väl somnar sover jag oftast som en gris. Sover nog mer än ni gör på nätterna, antar jag. Somnar oftast runt 1 i alla fall, kanske senare inatt. Mitt enda problem är att jag VET att kroppen behöver sova 9 timmar varje natt, 10-12 när jag sovit sämre och har haft ont, som tex nu, då jag jobbar mycket.

lade mig straxt efter halv tio igår, läste till nästan halv elva, släckte, somnade nästan, var upp och kissade, låg och bluindade till kvart över tolv, var upp, kissade, drack vatten, gjorde en macka då magen knorrade, lade mig igen, läste till nästan ett, låg och blundade ett bra tag, sen somnade jag. Hoppas på bättre tur ikväll. Kanks etar ett glas vin eller två. Det brukar fungera fint.

Att veta vad man "gör fel" eller vad som blir fel, hjälper ju inte så mycket, om man inte vet hur man ska göra istället. Så att det fungerar. Där ligger svårigheten.

När hjärnan fortsätter på tomgång, av bara farten, när mycket har hänt som fått mig upp i varv, då har jag också svårt att somna.

Eller när oron tar överhanden, hur ska det gå, vad kommer att hända, vad gör jag om detta eller detta händer?

En viss eftertänksamhet behövs ju. Om vi vill möta livet och framtiden och snubbelstenarna på vår livsstig. Men hur bryter man, när det går för långt och inte längre är funktionellt utan bara oro?

Hur gör jag? Jag har flera olika tekniker, som jag skaffat mig under årens gång. De handlar om "tankens kraft" och om acceptans, i kombination.

Tankens kraft, är inte bara att vi "måste tänka positivt" (dessutom finns det inga "måsten"!) utan mer om vetskap, och insikt i, hur våra tankar påverkar oss.

Vi pratar med oss själva, (tankarna) oupphörligt, varje vaken stund. Hur vi pratar med oss själva, påverkar oss totalt.

Är vi skoningslösa mot oss själva? Trycker vi ner oss själva? T.ex. "Åh typiskt mig, jag är så dum!"

Istället för: "Attans också, nu blev det fel. Det gör mig ledsen men är ingen katastrof (alla gör fel ibland, jag är ju ingen gudomlighet!), vad kan jag lära mig av det? Är det något jag behöver göra för att rätta till? Blev jag mycket ledsen? Då får jag ge mig tröst, varsamt."

Är vi verkligen dessa varsamma handledare mot oss själva, förstår vi att detta sårbara människobarn varsamt behöver vägledning och klokhet, kärlek och förlåtelse och acceptans på livets svåra vägar, samt rätt att vara den "jag" är?

Acceptans är en annan viktig bit. Allt "motstånd" inom oss själva (mot vad det än är) gör ONT. Det är motståndet som gör ont, inte det som hnder i sig.

 Accepterar vi, slappnar vi av och kan "låta vara" eller "agera" -utifrån vad vi väljer, eller vad som kan vara fuktionellt.

Vem ska stödja, trösta, hjälpa, vägleda, oss själva, om inte vi? Inte kan vi lägga denna viktiga funktion på någon annan? (när vi har blivit vuxna). Andra människor, dessutom, har inte alla fakta, och definitivt inte känslovärlden, för att kunna gör de val som vi behöver göra i livet.

Lika lite som vi kan göra andras val!!

Vi blir/är vad vi tänker, och glömmer bort att våra tankar och den-verkliga-verkligheten inte är samma sak.

När vi "tänker fel", dvs tar våra tankar för verklighet, agerar vi som om det vore sant! Vilket kan vara ett stort misstag, och leda till just det som vi fruktat.

När vi börjar (över-)oroa oss för morgondagen, ödslar vi vår tid till ingen nytta. Vi vet inget om morgondagen!!! Vi kanske inte ens får uppleva den? Och om vi upplever den (vilket vi troligtvis gör) visar den sig nästan alltid ge "någonting annat" än det vi oroade oss för. Vare sig det blir värre eller bättre, eller ger en helt annan utgångspunkt, har vi förslösat "fri" tid ur vårt liv.

När vi lever i det förgångna eller i framtiden - ja, det är då vi missar att vara i nuet!!!

Leva i det förflutna gör vi, när vi låter tidigare dåliga erfarenheter styra vårt agerande i gamla dåliga vanor/vägar. "Det var så då, då blir det så nu" brukar vara det som ser till att det blir så igen!!!!! Vi är inte förutsättningslösa inför det nya i livets varje situation som dyker upp, och är UNIK!!!!!

Lever i framtiden gör vi, när vi oroar oss överdrivet mycket (dvs gör mer än förbereder oss) över allt som kan komma att hända.

Hur gör jag? Bemöter tankar med tankar! Annorlunda tankar. såna som är mer sanna och verklighetsnära.

Gamla tankemöster är som riktigt djupa hjulspår, det är en verklig kraftansträngning att ta sig ur hjulspåren för en stund. Lustigt nog så "vill vi inte".

Vi är våra egna fiender på det viset, och även denna "fiende" måste vi vara varsamma om, förstå rädslan och sårbarheten hos denna igelkott som bor inom oss. Det är bara rädsla. Som en häst som man försöker leda ut ur ett brinnande stall. Den vill bara slita sig och springa tillbaka in i stallet och den enda "trygghet" som den kan se i sitt paniktillstånd.

Vi har många "små figurer" inom oss. Att leva, handlar om att ta hand om dessa små varelser. En del är snälla, andra elaka, kanske till och med full av onda tankar.

Andra är kloka och några är ena förskräckliga dumbommar! ALLA måste vi ta hand om, varsamt, vägledande.  "Som om vi var ett marsvin som bara vi kan sköta om och ge ett bra liv" var det någon som sa åt mig en gång. Och precis så är det.

Oj så mycket tankar det blev här. Vet inte om du kan få något ur det hela, för att få bättre sömn. Det var för abstrakt…

Måste bara tillägga ett citat från en känd författare som jag nu inte komme ihåg namnet på:

"Jag är en gammal man, jag har upplevt många fruktanvärda saker!  - De flesta hände aldrig."

Gud vad du är klok min allra käraste mustant! Förstår du nu varför jag bad dig säga något klokt i måndags?

Den här tråden är det första jag någonsin bokmärkt här på iFokus. De här orden ska jag läsa många gånger!

Svårt & sova har jag också, Det började när jag drabbades av depressionerna för flera år sedan, Men som tur är så får jag hjälp av lite medicin, Mianserin. Tar jag inte mina två kvällspiller då kan jag inte sova, hjärnan går på högvarv likaså min kissblåsa, så det blir så att jag ligger och grubblar och ränner på toa hela natten, men tack vare mianserinen så kan jag somna in ganska snabbt och sedan sover jag nästan hela natten förutom några avbrott när jag lära på toa.

Här finns också svårt att sova… Iaf på nätterna, på dagarna sover jag så gott så. Kan gott lägga mig för att sova vid 22 men lik förbannat har jag inte somnat förrän vid 6-8tiden på morgonen… Iaf för det mesta, det går i perioder. Inte hjälper sömntabletter heller, har testat Stilnoct och Propavan men utan resultat. Ska testa melatonin snart och se om det hjälper, bara jag får tummen ur och ringer sömnlabbet för recept.

Jag kan verkligen rekommendera sömnlab iaf. Jag var till ett sömnlab själv förra året och fick veta att jag har DSPS, delayed sleep phase disorder, av nån "free running"-variant, därav att det går i perioder. Tyvärr är nattsovarperioderna ytterst korta och varar typ 1-3 nätter innan en låååång dagsovarperiod dyker upp… >.<

Jag var förresten till psykolog och fick en del bra tips för att sömnen skulle bli lättare. Minns inte så många nu men kan försöka leta fram pappret där en del sånt står uppskrivet om det kan vara till nytta för nån.

En grej jag minns och använder själv är iaf att ha en enda avskild sovhörna. Helst ett sovrum men om man som jag bor i en etta kan man alltid trycka in sängen bakom soffan, så agerar soffryggen en avskiljande vägg. Sömnen behöver ske avskilt från alla grejer så det blir lugnt. Jag kan säga som så att det hjälper mycket! Jag har visserligen inte så jättemycket lättare för att somna men lite lättare är det iaf, det är mer avslappnat nu och nu vaknar jag av väckarklockan och telefonen… Det gjorde jag inte förut.

Där man sover ska man dessutom bara sova. Sängen, bäddsoffan eller vad man nu har ska bara sovas i och inget annat. Har man bäddsoffa så får man helt enkelt bara ha den utbäddad vid sömn och aldrig sova i den utan att den blivit utbäddad. Inget sovande på soffan, inget tittande på tv medan man ska somna, inget läsande, inget sånt utan bara sova. Eller ja, försöka iaf.

#6 många bra ord där

jag har gått ett par kurser där man sagt mycket av det

kognigtiv beteendeterapi/terapi är en mkt bra grej

svårt att praktisera själv - alltid lättare när man är ett gäng.

På mitt förra jobb, som jag saknar innerligt, hade vi (jag och några av de jag "lekte" med) temadagar, t ex bra prata som man gjorde på 40 och 50 talet, positiva dagen, tänka tvärtomdagen osv. Det var faktiskt bra att prova på något annat…

#6 Jag hoppas att jag blir lika klok som dig när jag blir stor, Amaira! :)

Känner igen mycket där. Min psykolog sa till mig att man måste lära sig att trycka på rätt knappar. Man ahr en röd knapp(motstånd) och en grön knapp(acceptans). Jag brukar försöka tänka på det. T.ex. när jag får punka på cykeln på jobbet och måste gå hem och byta. Då är man arg över situationen. men det är bättre att bara acceptera läget. Det har hänt. Gör det bästa av situationen.

#7 Det där är min pappa -och jag. Jag sade det på min senaste arbetsintrvju. Att jag går och förbereder mig för så mycket som kan hända att när det väl händer så brukar jag veta precis hur jag ska hantera situationen. Det tyckte han var jättebra. "Nej", sa jag, "..det är inte alls bra för jag går jämt och funderar över saker och det mår jag inte själv bra av". Jag fick jobbet. :P Jag är sällan rädd. Men förberedd! Skulle jag inte förbereda mig på alla situationer så tappar jag kontrollen. Det är där jag måste jobba.. Att släppa kontrollbehovet lite.. Det är därför det är så jobbigt för mig att resa eller göra nya saker. För då har jag inte kontroll på läget. Jag vet inte vad som kommer att hända!

Jag tänker inte alls alltid på jobbiga saker heller. Det kan vara hur jag ska inreda min lägenhet eller hur många trappor jag har på mitt distrikt eller i vilken ordning det är bäst att göra saker och ting. Jag försöker alltid vara väldigt effektiv. Men ibland ligger jag faktiskt och funderar över hur jag ska lösa meningen med livet också eller vilka som skulle få pengar om jag vann en en miljon.

#11 Haha, jag ahr både datorn och råttburen i sovrummet.

Jag tror inte jag har svårt att sova rent fysiskt. Jag kan bara inte stänga av ibland! :)

Jag skriver listor efter listor efter listor…Sover taskigt hit och dit och löser det då och då med en sängfösare. Har dock inte problem längre stunder.

Ibland sover jag alldeles för mycket. Kan sova flera timmar på eftermiddagen och endå sova bra på natten.  Tror det beror på att jag ger så mycket av mig själv själsligen hela tiden att kroppen tar igen det på sömn fast man inte är trött….

Men är jag i grubbeltagen har jag så svårt att sova. Försöker dölja det från M men han märker direkt pga sömnen…. svårt sånt där

#1 Du är som klippt och skuren för att jobb på Premo Pressens Morgontjänst. ;) 4 timmars arbetstid och resten av dagen kan du sova. Då får man ändå ihop en lön som man kan hanka sig fram på.

#16 Det låter ju som ett tidningsbudsjobb. Det är ju det jag har!

#17 Det är ett tidningsbudsjobb också. ;) Sommarjobbade förra sommaren som det. Hur soft som helst. Jag är nattmänniska, så det passade mig utmärkt.

Tycker också det är soft med tidningsjobb!

Boktips: Kvinnor som tänker för mycket - om destruktiva tankemönster och hur du tar dig ur dem, av Susan Nolen-Hoeksema.

#8 "min allra käraste mustant" Vad rart det låter!!  Gulle dig!

#15 "Skriver listor efter listor…"  Att ha pennar och papper bredvid sängen, är faktiskt ett jättebra tips!  När något börjar mala runt i huvudet, skriver man ner det, och sedan är det liksom utanför kroppen och så går det att sova på saken. Det försvinner ju inte, det finns ju där, så då kan man somna ifrån det ett tag.

Själv skriver jag oerhört mycket. Det är min ventil. När livet blir trassligt eller svårt eller obegripligt, och tankarna börjar mala, då skriver jag.

Kastade sådär 20 kollegieblock fullskrivna, förra året. Har också en privat blogg där jag kan skriva min dagbok i total öppenhet inför mig själv.

#12 "…kognigtiv beteendeterapi/terapi …" Jag vet inte vad det heter. Jag har kämpat för min klokhet, bit för bit, jag behöver den för att kunna leva. Och det går. Det fungerar.

Självklart har jag tagit hjälp av andra människor, ensam kommer man inte långt.

Det gäller att leta efter frågorna, för att kunna öppna sig för svaren när man möter dem, för det gör man, hela tiden.

#13  "Då är man arg över situationen. men det är bättre att bara acceptera läget. Det har hänt. Gör det bästa av situationen."

Det går att gå ännu ett steg längre! Som fungerar!!!! Men då måste man börja öppna sig inför det som sker, och med egna ögon se att det verkligen fungerar, sedan tror man på det, ja, vet. Jag vet.

Det är mycket ofta som saker och ting inte blir som man tänkt sig och/eller platerat. That´s life. Det är så det är, och så det ska vara, har någon sagt något annat? Varför bråka med livet? Varför bråka med verkligheten?

Allt som man tänkt sig, allt som man planerat, är inte det bästa som kan ske! Det är vad vi tror, men det vet vi inget om, för vi kan inte se in i framtiden.

När planer/beräkningar/förväntningar spricker, så tänker jag ofta: "Okej, det var inte meningen såhär! Vad är det som kommer då? Vad är det som är meningen?" Med öppenheten (dvs lite mindre "kontroll") "tillåter" jag det andra att hända, med förväntingar.

Man vet ALDRIG vad som väntar runt hörnet!!! Det är bara vad vi tror, för vi "har vart med förut" och lever i det förflutna.

Och så är jag då där igen … det är skrämmande att släppa på kontrollen. Rädslan. Och modet. Det krävs mod för att leva. Men människor har bra mycket mer mod än de/vi vet om!!!

Mina värsta stunder i mitt liv som jag har bakom mig, är stunder då jag inte "fått som jag önskat". Det är vidriga stunder, fulla av ångest och smärta, jag lovar. Det har ibland varit bottenlöst.

Idag när jag kan se tillbaka, kan jag bara tacka de högre makterna för att livet inte gick i de spår som jag ville. Min lättnad är enorm, när jag tänker på det.

Inte heller vill jag vara utan de stunderna i mitt liv. För det var sådant som jag behövde gå igenom!! Utan dem, hade jag inte varit här nu. Och här, där vill jag vara…

#16 #17 #18 #19 de söker bara bilburna tidningsutdelare i 08 just nu