Men dom har ju varandra…*L*

Ditt inlägg blev inte skit och jag hade redan läst det när jag såg att du skrev läs det inte *L* igen.

Haha. Jo, de har varandra. :)

Det var väl inget fel på det inlägget! Vad menar du skulle vara skit med det? :)

Du kan mycket väl ha två hanar på en kull på tio. Och då ska du skatta dig lycklig eftersom de är så svårsålda! Men håll ögonen öppna på de andra också. Vissa kan luras och dra in pungen så det där med att leta efter en pung är inte ett helt säkert kort!

Jämför gärna bebisarna med varann och kolla avståndet mellan hålen. Här har du en bra artikel om du inte redan har sett den: Se skillnad på mushona och mushane

Mmm, jag brukar också tycka lite synd om dem när de tvingas flytta från familjen sådär.

I det fria, bland vilda djur där hanarna går efter dominans, jagas unga hanar bort från flocken/familjen ganska fort och skoningslöst, ofta medan de är riktigt unga.

De vänjer sig snabbt vid sina nya levnadsförhållanden, särskilt våra tama sällskapsdjur, de har ju "curlingföräldrar" som fosterföräldrar, d.v.s. oss. 

Jag är lite glad att (om) det bara är två pojkar. Men för mig kvittar det faktiskt eftersom jag ändå inte kommer att få sålt dem. :/ Två av mina kompisar har velat ha en pojke men får inte köpa, och så är två flickor tingade. Så jag antar att det blir att behålla resten, och DÄRFÖR är jag glad att det bara är två pojkar, för då behöver jag inte ha så fruktansvärt många burar…

Jo, jag förstår det! Du bodde ju en bit upp också så det förvärrar säkert läget. Men annonsera lite på blocket redan nu, tycker jag, så att kanske någon i alla fall nappar!

Jag vill inte annonsera på blocket för jag vill inte att de blir köpta till ormmat. :/

Men man väljer ju fortfarande köpare, även om man annonserar på blocket.

Mjo, men de kanske är människor som verkar bra, men egentligen är riktigt dåliga på att ta hand om möss, eller som säger att de är till sällskap och så är det egentligen till ormen…

Jag är totalt känslig och helt förälskad i mina musungar och de måste ju ha det bra. :) Jag tror jag kommer bli en överbeskyddande mamma som kollar till barnet såfort h*n piper när jag blir mamma…

Men tar man betaklt för dem går de inte till ormmat. Folk betalar aldrig över 35 kr för möss till ormmat, tror jag i alla fall.

Regga dem i svemus, se till att ha stamtavlor och ta i alla fall 50-70 kr för dem, så vet du att de inte går till ormmat.

Någon rik kanske har orm… :/

Nej, nu ska jag sluta gnälla. Ska försöka sälja möss till folk jag känner istället, och kanske behålla ngn enstaka själv. :)

Tyvärr får man acceptera att det är svårt att sälja hanar överlag. Dock inte med alla. Har de en lustig färg, teckning eller hårlag så är det lättare. Kan kännas lite rasistiskt, men så är det.

Så om dina pojkar är väldigt söta tycker jag du ska ta foton där det framgår hur söta och goa de är och sätta ut annons på dem. Och som Elin sa, har de även stamtavla så lär knappast någon som söker ormmat höra av sig.

#9 Du kan hitta dåliga musköpare på iFokus också, tyvärr. Har själv den erfarenheten. Omöjligt att få tag i människan nu på varken mail, telefon och hon har avslutat sitt medlemskap.. 

Det enda du kan gå på är känslan och att hålla mycket kontakt innan och efter köpet. Det är därför det är bra att lägga ut annons tidigt. Jag fick alla mina fem hanar utplacerade pga många fina bilder och personlighetsbeskrivningar.

Förresten är det inte speciellt svårt för reptilmänniskor att få tag i ormmat(billigare) så varför ska de anstränga sig för att lura dig? Jag tror vi gnagarmänniskor är onödigt misstänksamma mot reptilfolk. Säljer man dem för billigt kan man som sagt få räkna med samtal från reptilägare, dock.

Det så oerhört sorgliga med att föda upp djur som sedan säljs, är att det aldrig kan finnas garantier för att de hamnar i bra hem.

Det finns så många människor, och hur de är privat, och/eller i det långa loppet är i stort sett omöjligt att avgöra, även om det går att sålla ut de "värsta". Vilket ändå inte garanterar att de är de värsta, bara att deras "värsta" syns…

Många fall av djurplågeri beror dessutom på ren och skär okunskap kombinerad med den allra bästa vilja.

Någon kan också till exempel vara superintresserad och verkligen engagerad - och tappa intresset två veckor senare (eller några månader senare) för att vara superintresserad av något annat som kommit i deras värld.

Jag tycker det är svårt att sälja möss. Jag vill helst ha garantier, men det går ju inte.

Jag vill också släppa fullständigt, när jag sålt, vilket jag också gör. Men aldrig innan jag sålt, bara i samma ögonblick den flyttar.

Jag vet någon (nä, jag glömmer det aldrig) som avlivar (avlivade? hon har fått skarpa tillsägelser) sina hamstar genom att dränka dem.

Hon är i andra sammanhang en respekterad uppfödare, med vad jag har hört mycket fina och välskötta djur.

Men - när jag "fick spelet" på henne, sa jag att hon aldrig skulle få köpa möss av mig. Och aldrig i det här fallet, betyder aldrig.

Även om hon aldrig mer skulle dränka ett djur, så är handlingen att med gott samvete ha gjort det mot sina egna djur, tillräcklig för mig, för att aldrig mer lita på henne.

Kan man vända sina djur ryggen på det viset, i allvarets och nödens stund, genom att helt enkelt "titta bort och blunda" medan de pinas till döds - ja, hon kan. Inte bara kan: gör.

Det räcker för mig att veta, en gång för alla.

Jag håller med dig. Skulle inte sälja till en sån människa..