Min första mus!
Min första mus var en albino korthårshona vid namn Athena! Jag fick henne 1983 av Anne-Lee Kleveborn (då Berglund), för hon hade ledsnat på henne.
Athena var jättetam och supergosig! Hon bodde i en omgjord kylskåpslåda i plast, med borrade lufthål, ungefär lika stor som en labbur (alltså laglig även idag storleksmässigt). Ganska opraktiskt, för det blev instängt och luktade illa i buren väldigt fort. Hon satt på kutterspån och jag fick byta jämt. Mat fick hon samma som ponnyn och kaninerna, sädblandning alltså.
Hon blev inte så mycket äldre än 1,5 år. Fick en snabbväxande tumör och avlivades.
Jag minns henne trots allt med värme! Hade Athena inte varit en så go och snäll varelse hade jag aldrig skaffat möss senare - för emellan Athena och Morakullorna fanns en elak, spattig och bitsk musig sak boendes hos mig några veckor… den kunde ha förstört mitt musintresse för alltid!
Minns du din första mus? Berätta!
Jag hade min första mus när jag var 10 år. En hane, som jag tror var grå, men det kan ha varit någon annan av de gråaktiga färger som finns… Med den kunskap jag hade då var han i alla fall gråsilvrig. =P Han fick namnet Fox, efter citronkolorna med samma namn. Mitt favvogodis då. Han blev jättetam, hade honom med mig ut jämt när jag lekte och även om han sprang omkring själv på marken kunde jag närsomhelst hämta honom utan att han stack. Minns inte exakt hur gammal han blev, men det var runt två år. Det var en fantastisk mus. Så snäll och han lärde sig faktiskt att man gör inte sina behov i handen på matte. ;)
//Lina
Åh! Vad kul att läsa sånt! Mera mera!

Jag ska inte skriva om min (egna) första mus… lite sorgligt ju… men ska skriva en annan gång om dotterns första möss… där den ena helt klart är skuld till att vi idag har mer än 2 *ler*
Har bara haft en mus innan den jag har nu..
Det var en liten fläckig muskille som syrran köpt på en zooaffär. Han och hans bror var allt annat än tama, de var rädda, skygga och nästintill omöjliga att hålla i. De bet av rädsla och hoppade ur händerna så fort de fick tillfälle. Verkligen inte roliga möss!
Så när syrran gav upp hoppet om att få dem tama så tog jag och min andra syster varsin mus..
jag fick Nollan. Liten å söt men ack så handskygg..
jobbade väldigt mycket med den musen, ville verkligen vinna hans förtroende så jag satt ofta framför buren och pratade med honom så han skulle vänja sig vid min röst och närvaro, pillade lite i spånet så han skulle vänja sig vid min lukt osv osv.
Två veckor senare klev han självmant upp i min hand och lät mig hissa upp honom från buren.. nyfiken på vad livet utanför hade att ge.
Sen den dagen var han jätte tam å jätte go :-)
_♥ Registrerad guldhamsteruppfödare i SHF sedan 2009. Min hemsida; Exentrion's ♥
_

Lilla dottern hade under lång tid tjatat om ett eget djur. Stora syster hade ju häst… o hon ville ha möss. Men det satte hennes pappa stopp för.
När vi då flyttat o ingen mer än jag bestämde så fick hon sina möss. Vi köpte 2 st tjejer från ett zoo. Bågra i samma färg.
Norpan o Miize.
Norpan var en av dom mest personliga jag träffat på, alltid med o vaken satt alltid o kikade på vad som hände runt omkring henne. Sprang aldrig o gömde sig…
Då var jag väldigt fånig o höll inte i mössen - inte så att jag tyckte dom var "äckliga" utan mest att jag var rädd att dom skulle hoppa iväg. Hade hört så mycket sånt… Så ungarna höll på med dom mest när mamma var borta o inte kunde förmana hela tiden *ler*
Men Norpans nyfikenhet o sociala sätt, att alltid trycka nosen mot buren när man kom, att stå o nyfiken titta när man diskade eller damsög … ja hon charmade mig helt. Så när hon fick tumör och vi tog bort henne så var det inte svårt alls att besluta att nu skulle vi inställer ta 2 små fröknar…. så att om det hände något med en - ingen vart kvar helt själv.
Men 2 vart inte 2 utan 4… sen ytterligare och så vidare *ler* Ja o idag så är dom några stycken….

Min allra första mus var hela 3 stycken mushanar med färgen Choklad even, korthår. Köpte dem i en zooaffär 1991. Den ena av dem döpte jag till Pricken för att han hade en prick mitt på pannan. Han var den mest sociala av de 3 och skulle alltid upp till mig när jag kom hem från jobbet. Pricken var den som levde längst av dem, då han blev 1 år i mitt sällskap.
Mina två första möss, Sailor och Nemo, köptes tillsammans och de är bröder som jag har kvar ännu och de bor ihop fortfarande. Så trots att de köptes på zoo från en stor grossist är de väldigt fredliga och trevliga. Måste säga att Sailor är en stor favoritmus i konkurransen med 18 andra som jag har hemma.
Båda var väldigt lätta att få tama och iaf Sailor har tassdarr. Han är vit med even-teckning. Nemo är gulröd med pannfläck och även lite vitt på magen och sidan. Namnet Sailor kommer från en favoritfilm "Wild At Heart" där Nicolas Cage spelar Sailor.
Ja, så började det och eftersom mina första möss var så trevliga var inte steget långt till att utöka beståndet med nya möss lite då och då 

Så kul det var att läsa om alla "första" möss *ler*

Jag är sedan en vecka stolt innehavare av mina första möss: 5 mustjejer: Buffy, Dawn, Willow, Tara & Anyanka. :)))
"Reality is that which, when you stop believing in it, doesn't go away"