Hon bits!
Hejsan, fick mina möss ganska nyligen, har haft dom i lite mer än en vecka nu. Dom är riktigt mysiga alla tre. Men nu på senare dagar har en av småtjejerna börjat "bita" mig i fingrarna. 
Första gången var det mest som att hon bara kollade vad det var som kom ner i buren, "ooh, en stoor hand!" typ som ett litet drag med tänderna på ett finger. Gången efter det så nöp hon mig, det kändes knappt, men jag vart rädd. Nu, idag, 3:e gången så högg hon till, först nosade hon på mig och sen högg hon och sprang och gömde sig. Det gick inte hål, men det gjorde ont.
Detta händer alltid i buren när bara hon är vaken. Men när dom andra är vakna och framme för att leka så gör hon inget. Och väl i handen så är hon som vanligt, inga bett eller något då inte.
Har hon fortfarande lite svårt att lita på mig eller är hon aggresiv? Eller vad är felet? Blir så ledsen när hon håller på sådär, hon som är så snäll och go annars. 
Jag vet, det är jättetrist när möss nafsas sådär. Tyvärr har jag flera som gör så, samt även sålt flera som gjort så. Jag ger dem alltid en chans att bättra sig genom att hålla på med dem mycket. Om de inte slutar när de blivit vana vid mig (kan ta någon vecka) finns bara två alternativ anser jag: hålla fingrarna borta från musen (leva med problemet) eller avlivning.
Frågan är ju också om det blir värre med tiden, t ex att musen biter så blodvite uppstår. Då är det ju absolut inte roligt att pyssla med den musen…
Ja, får hoppas på att hon inte blir värre. Hon är himla frammåt och glad och vill alltid upp i händerna när dom andra är vakna. Kanske tryggare då. Vi får se, hoppas på det bästa.
Ja, håller en tumme. Sök lite här i forumet om tips hur man tämjer mössen och ev får dem att sluta med sådana dumheter. Tror det finns några bra tips här och där.
Idag när jag fixade och trixade lite i buren så kom dom fram å kollade vad jag gjorde, 2 av dom bara nosade å ville upp på mig, medans lilla Tova, nafsflickan, bet mig när jag pillade på deras rör, satte upp en stege, rörde runt lite i spånet för att få deras lukt å försöka få henne sluta bitas. Usch vad grinig hon verkade bli. "Rör inte mitt hem!" ungefär. Det går fortfarande att ha henne i händerna och så, men när man pillar i buren, nejnejnej.
Usch, hoppas hon inte kommer börja bita hårdare, då vet jag inte vad jag gör.
hm… du har inte haft dem så länge… kan hon vara dräktig?
det är inte jättevanligt, men jag har hört att mushonor kan vakta sitt hem när de är dräktiga…
Tveksamt, i affären höll dom honor och hanar i olika burar tack och lov. Och jag har kollat så att alla 3 är tjejor.. Men risken kanske finns trotts det? Man vet ju aldrig.. Nu när jag tänker på det så sa mor häromdagen att hon hade sett lite rundare ut än när vi precis fått hem dom.. eller så äre maten som gjort henne rundare. Aja, vi får väl se. 
eller nää, haft dom i snart 2 veckor, så hon borde väl vara stor som ett ägg nu, gissar jag. 
#7 Ja, hon borde vara ganska tydligt päronformad nu om hon är dräktig. 
/Anneli
på tal om det, har någon nån bild på en dräktig hona? Lea den lilla grå, blå på musspråk kanske, har en lite lustig mage. Om hon tex lutar sig ner så mot golvet från en leksak eller så, så går magen typ upp mot ryggradens sidor på något sätt, och ryggen går ner så det ser ut som en skål bakifrån.. Fast nu är ju jag ganska så värdelös på att förklara. Men kan försöka få någon bild på det. Hon ser en aning päronformad ut också, men jag tror inte hon blivit någe större så hon är nog inte dräktig direkt.
update: nu får jag inte äns komma i närheten med fingrarna när tova är i buren. När jag tittar in hos dom i buren så sätter hon sig i ett hörn med galler och gnager och nästan "slår" på gallret. Kommer jag nära så hugger hon efter mig. Stoppar jag ner handen så kommer hon och biter mig på en gång. Vågar knappt ta i henne. Men när jag hade dom alla 3 i leklådan så gick det bra att ta upp dom. Vet inte riktigt vad jag ska göra. 
#10 Hm… Jag tycker nästan hon ser lite dräktig ut. Fast det är nog svårt att avgöra pga vinkeln.
Försök ta ett kort direkt uppifrån, över ryggen liksom, så är det förhoppningsvis lättare att se. 
/Anneli

Jag hade en mushona som blev bitsk i samband med att hennes syster var sjuk och jag fick för mig att hon försökte skydda syrran. Jag tyckte att det gick över när systern tillfrisknade, men sen kom det tillbaka. Jag hade ändå kvar henne i tio månader innan jag gav upp och avlivade jag henne. Det var så tråkigt att inte kunna sticka näven i buren utan att riskera att bli biten…
Bilden visar en väldigt dräktig mushona. Men jag har också haft honor som det knappt synts på att det varit dräktiga. Speciellt såna som varit väldigt slanka från början.
#11. Skall bli, såfort jag kommit hem från skolan. Tänkte fråga veterinären också när vi ändå ska dit, dom borde ju kunna svara. Tittade på bilder från dag 1 och jämförde henne, lite större är hon nog ändå faktiskt.
#12. Ojoj, hon var inte liten!
så söt så
Jadu, eftersom dom allihop förmodligen är sjuka så kanske det är därför hon bits? Började ju bita ungefär när hon började tjattra och pipa. Hoppas det går över när vi får dom friska igen då. Så tråkigt när man inte äns kan ta upp matskålen utan att locka iväg henne till ett annat hörn av buren. 
Sådär ska man inte behöva hålla på med sina möss!
Mitt råd är, igen (ja jag ger det rådet igen och igen till olika människor som köpt bitska möss), att lämna igen henne!! Gravid eller inte, sjuk eller inte, lämna igen henne.
Är de sjuka skulle jag för den delen lämna igen allihopa!!
Man köper inte ett djur (eller flera) för att börja sin bana som djurägare med att lägga ner hundratals kronor (kanske tusentals?) på vetrinärer och mediciner!!
De som säljer sjuka djur, kan ju lungt fortsätta när det går utmärkt att fortsätta sälja dem, dessutom. Man gör ingen någon tjänst. Inte mössen, och minst av allt sig själv.
Om din hona är dräktig? Det kan hon mycket väl vara!! (Men jag säger inte att hon är, jag säger "kan vara").
Är hon relativt ung så är det möjligt att hon endast bär på några ungar, och det kan vara så att nästan ingenting syns ens dagarna före! Har själv "gått på" det, och missat en kull på grund av det!!
Lämna tillbaka dem alla. Och tala om att hon anfaller och biter dig, samt att de alla är sjuka och du behöver anlita vetrinär om du ska ha kvar dem. Det kan ju DOM bekosta, om de inte vill ta tillbaka dem!!
Sedan kommer du på utställninge den 1 november i Kallhäll, och tittar på hur TREVLIGA möss kan bete sig och vara.
Såna som kommer frivilligt, gillar att bli klappade, och går med på att bli pussade och till och med "ryser av välbehag" för det kittlas så mysigt varmt på ryggen då!! 
Det lär finnas möss till salu då också. Men du behöver själv känna efter att personkemin stämmer, alla uppfödar-möss är inte alltid "sällskapsmöss" - inte ens mina.
Att det är en "uppfödarmus" garanterar inte ens att du får en bra mus. Det är bara större chans för det, och så har du en fortsatt bra kontakt med uppfödaren!!! Som BRYR SIG.

Jag håller med Amaira, jag!
Älskar mina stora små vänner..
Jag med, verkligen.
/Anneli
Jo, igentligen håller jag med fullt ut, men nu är tid beställd hos veterinär och jag vill ge dom en chans till även om dom är sjuka. Den bitska tjejen får vi se hur det går med, men även henne vill jag ge en chans. Åsså är det ju en bit att åka om vi ska lämna tillbaka dom.. Har fäst mig vid dom så det känns så svårt att lämna dom. 
Är det samma hona som kanske är dräktig och som bits?
/Anneli
nej, det är det inte
förresten, om hon nu är dräktig, borde jag sätta henne i en annan bur? Är livrädd att dom andra kanske biter ihjäl ungarna om det nu blir några.
Veterinären klämde och kände lite på Lea men kunde inte svara på om hon hade bebbar eller inte, så vi får se om det kommer nån liten överrasknings kull eller inte. OM det gör det, ska jag lägga över ungarna och Lea i en annan bur eller ska dom få vara kvar i "hemmaburen" tycker ni?
Ang. Tova den bitske, så har det blivit en aning bättre. Fast jag vågar inte lägga ner handen utan att ha tröjärmen över den, men det kan jag leva med. Tack för alla svar!
Jag tycker hon ska få ha kvar tryggheten av de andra mössen. Det brukar vara en händelse i mössens liv, som djupt engagerar dem alla! På ett bra vis.
Det kanske andra tycker annorlunda om, men speciellt om du upptäcker det hela först när ungarna finns, så har ju ingen bitit ihjäl dem. Risken finns väl mest - om det är väldigt stressade möss med dåligt temperament - när ungarna är nyfödda eller som allra minst. Ju äldre de blir desto mindre risk.
Tack så mycket för svaret amaira!