Krya på dig Axilur.

Jag vet hur det är att ha ont i kroppen. Har Fibromyalgi, kotförskjutning med ischiasproblem i vänster ben och numera hälsensinflammation i vänster hälsena.

Nä, men fy vad jobbigt! Krya på dig du också!

Tycker synd om er båda. Haft de flesta va mina problem innan jag fyllde 14  och lever nu med resterna av det och det funkar. Men tungt är det ju ibland.

Hoppas allt löser sig för er.. :)

Tröstekramar från amaira.

Tack!

Imorse GRÄT jag faktiskt när jag klädde på mig strumporna! Satt på köksmattan och tyckte synd om mig själv för att jag hade så j-vla ont. Har sovit kanske tre timmar. Kan inte sitta, kan inte vända mig om när jag ligger, kan inte ta vanliga steg och kan absolut(!) inte böja mig ner. Att rensa kattlådan, ge djuren mat osv var ingen lek idag. Jag ska hämta ut voltaren och vila hela dagen.

Du ska få ett tips, som har hjälp mig något läskigt med min värk. Jag har sönderslitna senor i handlederna på båda händerna, för pilligt att operera, det enda jag kan göra är att äta piller och försöka bygga muskler ruint, för att slippa använda ortoser.

Jag har börjat med akupunktur, dels mot allmän värk, men sen punktbehandling av handlederna. Jag började med att backa till normalläge från att ha ont jämt, och äta citodon flera gånger om dagen. Nu har jag blivit mycket bättre än normalläget oxå. Använder knappt ortoserna (bara när jag kör bil eller går ut med hundarna) har inte ätit citodon på 3 veckor, vilket är helt otroligt!

Jag säger det till alla som har värk, testa!

Ursh vad hemskt det känns att läsa ditt inlägg, axilur. Du verkar ha ett helvete. Och man blir förvånad över hur mycket musmänniskor det är som har fysiska problem!

Jag har överrörliga leder och är låghalt och började i högstadiet få problem med ena höften. Numera har jag oftast ont i båda höfterna och upp i ryggen och ner i benen. Det är asjobbigt och deppigt när man som mig bara är 22 år. Men jag har förstått att det inte alls är speciellt ovanligt att unga har ont. Konstigt är det, dock.

Sen jag började jobba som tidningsbud har det blivit bättre. Nu är jag dock i en dålig period igen och sjukskriven. Men jag försöker att bygga muskler så att kroppen ska orka mer.

Vattnadal, jag vill ha numret till din akupunktör! :P

Jag tror att det viktigaste av ALLT är att hålla hakan uppe. Jag tänker inte låta värken ta över mitt liv. När man har ont är det extra viktigt att ta hand om sig själv och missar man det hamnar man lätt i en ond cirkel. Men jag vet att det är jobbigt(omöjligt?) att motionera när man har ont. Vi alla ontingar får ge varann en klapp i ryggen! :)

För min del så är all långvarig medicinering totalförbjuden på grund av att jag bara fåt magsår av dem. Så nu i ca 4,5 år så har jag inte tagit någon medicin förutom någon Panodil/Alvedon/Ipren när det har varit febertoppar eller huvudvärk.

Kom på en sak, måste ringa min ortoped idag då min sjukgymnastik inte funkar. måste få en spruta för att bli frisk i hälsenan.

#6 Oj, akupunktur låter ju jättebra! Jag vet en kille som fick akupunktur i öronen mot depression. Det funkade också ganska bra faktiskt. Jag ska nog testa det!

#7 Jag tänkte också det när jag skrev inlägget, att mus.ifokus verkar vara ett ganska "ontigt" forum. Eller ja, människorna i det, iallafall. Det är skönt att skriva av sig när man vet att folk förstår en.

#8 Gud vad jobbigt det måste vara att inte KUNNA ta tabletter. Jag brukar oftast välja bort det, men jag har ju åtminstone ett val. Usch!

Håller med om att hålla hakan uppe! Imorse när jag gick ut för att plocka upp min daghund så sa jag som det var till hussen, att det kanske blir mer sällskap för hunden idag, än motion. Så sa jag att "Äh, jag hämtar ut voltaren bara. Är ganska säker på att det kommer gå över snart faktiskt." Då skrattade han och sa "Positivitet kommer man långt på!" och jag håller verkligen med. Man kan välja att gräva ner sig eller att försöka kämpa vidare, men framförallt att acceptera smärtan. Den finns där, liksom. Sen får man försöka göra det bästa av det, även om det är tungt ibland. Ta hand om er!

#9 är så van nu att inte ta några mediciner för värken att jag inte tänker på det. Blir visserligen stelare på vintern, men brukar tänka; SNART, SNART är sommaren här. Nu har jag bara tankarna på Thailandsresan i huvudet. Det blir 3 veckor där nere i värmen. alla positiva tankar är bättre än de negativa.

Nu har jag fått en tid för återbesök hos min ortoped. Ska dit 5/11. Får man sedan se hur lång tid det tar innan man får komma till för att få sprutan för hälsenan efter remissen är utskriven.

#10 & 11 Ja, den här årstiden är jobbig! Fin, men jobbig. Jag känner av mina leder + att man ju blir normalt "höststel" också.
Åh, Thailand är ett underbart land! Jag var i Khao Lak år 2002, innan tsunamin. Helt fantastiskt var det. Är så avundsjuk på min mamma som är i Egypten just nu också!

Lycka till, Muszimba!

#9 Många kloka ord där!

Det kan alltid blir värre, tunneln i ljuset kan vara ett tåg…. (Humor är ju fint :D )

Fast nog känns det hemskt ibland. Har själv bara 1½ lunga som funkar taskigt vid kallt, varmt och fuktigt väder.  Har muskler i ryggen som gå¨r sönder stup i ett och jag har stelopererat mig  i ryggen vilket gör att bara byta skor, sitta konstigt eller hosta gör ont på de konstigaste ställen.. menmen..

Även jag kan rekommendera akupunktur. Haft det mot mensvärk och psoriasis.

Man måste vara positiv.

Man måste ändå låta sig själv svära och gråta över hur orättvist det är, att man ska vara trasig och ha ont, när det finns friska människor. För dåliga dagar har man! Såna dagar brukar jag landa på att det finns så många som har det värre, och då har jag det rätt bra ändå. Jag brukar vara lite inne på skuggfolket.ifokus för där finns det många som har det MYCKET värre än jag har det.

Man måste lära sig att acceptera sina fel, och leva med dem. Ibland gör man för mycklet, och då gör det ont. Ibland är det värt att ha ont, och då kan man göra mer.

Man måste nog älska sig själv oxå, och se ljuspunkterna i livet!

För övrigt, så heter min sjukgymnast Marie Fredriksson, och finns på Strömsbro hälsocentral. 100 kr gången, så det är inte ens dyrt!

Ja, det är så sant. Jag tror att det värsta med att ha smärta är att man någonstans hatar sig själv. Man känner sig värdelös och dålig efetrosm man klarar av mindre. Självklart handlar det också om att man är arg för att man har ett stort förhinder- Och smärtan, självklart. Men jag tror ändå det är det där spöket i huvudet som säger åt en att man inte duger till något som är värst!

Så man får aldrig låta det spöket ta över! På det viset handlar det också om att lära känna sgi själv och sin kropp.

Och som sagt. Ibland måste man få svära. Men man måste också tillåta sig själv att vara glad.

Hur ofta går du, Elin? Hur ofta brukar de rekommendera? Typ en gång i veckan? Ja, det är verkligen ett fantastiskt pris!

Jag började 2 gånger i veckan, sen en gång i veckan. Nu är det 2 v sen för jag har varit hemma med flunsa eller nåt, får se hur det går… Börjar redan kännas och jag ska köra 70 mil imorrn och sen hem på söndag.

Åh, vet exakt hur du känner dig, jag är 14 och när jag var 13 fick jag två diskbråck i ländryggen. Jag opererades för det ena efter ett år, men det var inte kul att få ett helt sommarlov slösat på att ligga i sängen fullproppad med citodon och gråta. Jag hade också massa ichiasvärk, det strålade hela tiden i benet. Nu kan, drygt en månad efter operationen, strålar det lite då och då, om jag gjort något dumt. Och jag tar inga piller heller längre. Det är helt otroligt för mig som efter en liten dum cykelolycka fick gå ett år med det där.
Fick dåliga betyg i skolan pga att jag inte kunde koncentrera mig då jag fick skifta mellan stå, gå, ligga, sitta hela tiden. Glömde också bort massor av det jag gått igenom för att jag var hög på piller (min läkare gav mig fel medecin två gånger, en gång för svaga, en gång för starka).

Nu är jag yttepytte sned i ryggen fortfarande (jobbar på det) och haltar inte så himla mycket, jag ser ut som en vanlig människa iaf. Kan stolt berätta att jag är den yngsta sen 80-talet att ligga på "diskbråck"s-avdelningen och den yngsta någonsin att opereras för diskbråck på Huddinge sjukhus  *S*
Men det blir bättre! Det finns massor med lösningar på olika saker, och jag kan säga att operation på en 14-åring inte var den första, men det ordnade sig efter ett tag, ju!

Lycka till, men du kan ju tänka att det finns ju alltid dom som har det värre, haha…
Tänk på alla stackars svältande barn i Kenya

#15 absolut.. Så måste man få tänka

#16 nej  spöken vill vi inte ha..

Själv har jag mest i psyket tror jag. Har så mycket synliga ärr och snedheter att jag vant mig vid att det syns men andra som aldrig sett påpekar och då blir hjärnan lite less…Har även en hudsjukdom som folk alltid frågar om och det är till och från störigt och jobbigt. Smärtan är nuförtidfen så liten att jag inte bryr mig och tar aldrig piller. Min smärta är för evig och det är väl bara att vänja sig, i fall den blir värre lixom. :)

Tihi, spöken har har jag fullt av ändå, utan att ha dem i skallen!

Jag har också en del psykiskt att jobba med. Har en fruktansvärd prestationsångest, ångest öht, social fobi, beroendesjukdom osv. Det är inte lätt att leva, men ibland är det ju bara för kul!

Den värsta ischias-värken i benet är borta och jag kan sitta och ligga ganska bra. Det hugger till lite hela tiden, men det är okej nu iallafall.

Men lite psykiska fel är bara bra serru ;) på mitt jobb är alla skadade på ett eller annat sätt (märktes idag då iinget blev gjort och ungarna härjade).. :D

Haha, jag är också prestationsskadad. Det resulterade i att jag hittade ett jobb som innebär minsta möjliga ansvar: Tidningsbud. Det absolut värsta jag kan göra är att missa utdelning. Det blir inte värre än så!

Nä, men jag ahr många hjärnspöken. Resfeber så det skriker om det. Är rädd för att göra nya saker. Men jag är jättesocial med människor och har inga som helst problem att träffa nytt folk eller att göra saer på egen hand. -Så länge jag gjort dem förut.

Man får ta itu med hjärnspökena. Steg för steg.

Kroppen kan man dessvärre oftast inte heala helt och hållet!