*ler* Nej en del av dom små liven borrar sig djup in o går inte att få loss hur gärna man vill för man vet att man måste… tror dom har små hullingar som biter sig fast… *ler*

Men visst är det underligt att det ofta ofta är just dom man "inte" ska ha kvar…. pga av kön, färg osv… för att man för tillfället inte har plats eller nytta av just den i den framtida aveln…. att just dom gör att man faller pladask *ler*

Vem är mamma till sötnosarna?

"Små hullingar" Ja precis!!

Mamma är min góa Brioche, dotter till Figaro och Fiffi (agoutitjej med pannfläck).

Här kommer en bild på Brioche:

NÄÄÄÄÄÄÄÄ ERROR FEEEL "klant-tant" jag ÄR.

Brioche är mamma till Dexter och Dixi, Mamma till E-kullen är förstås Blanche!!!!! Nytt foto kommer här

(och Brioche är inte mamma utan moster, dvs kullsyster till Blanche)

Vilka bedårande diamanter!!! Så söta:)

Dom är lika söta båda två….

Amaira

Vad underbart mysigt du beskrev din erfarenhet med de små!

Jag verkligen mös när jag läste det du skrivit.

Det är helt fantastiskt hur ni kan skriva så målande vad ni känner *ler*

Dina små ÄR otroligt söta. Här smälter ett hjärta på nolltid i alla fall.

Det där är bara nybörjarsnack…   så fort du börjar kunna avla och använda hjärnan lite mer än hjärtat och den där nybörjarstoltheten över egna uppfödda djur lagt sig, kommer du att kunna stå emot frestelser…  du kommer även att inse att dina första djur inte var så himla bra som du trodde, eftersom du lärt dig mer och kan se lite mer kritiskt på djuren och inte bara "åh vad söt vad söt vad söt"… du kommer även att lära dig att kulla bort hanar efter att du haft hela ditt hem fullt med osålda hanar… och framför allt du kommer att LÄRA dig att enbart tycka om exeptionellt snälla och fina möss! Möss som inte duger i avel kommer du inte att förälska dig i på samma sätt…

bli inte arg på mig nu… *glimten i ögat* PUSS

åh, vilken söt ängelmus… weee

Haha, jag VET Grodan!

Finns nog inget mer att tillägga …  Fast kanske ändå: Njuter av mina kärlekar i alla fall! Det är sköööönt att kunna tillåta mig det. Lyckan är min.  Min alldeles egen.

Men nog finns det alltid någon som lyckas borra sig in o hålla sig kvar med sina små hullingar…. även sen….
Annars så vill jag vara nybörjare hela tiden *ler*

ja, det där med att kulla bort hanar… *fniss* jag ljög… hur ska man kunna veta vilka som är bäst om man kullar bort alla? värdefull information om linjen går ju förlorad i o m det, speciellt om det är en linje man inte känner till…

Ja, att kulla bort hanungarna förstår jag inte vitsen med om jag ska vara ärlig. Om man inte har en jättestabil inavlad stam där alla ungarna är genetiskt "likadana".

De nyfödda ungarna visar ännu varken färg eller andra anlag. (även om en kunnig uppfödare kan se exempelvis krulliga morrhår och andra skvallrande tecken.)

Om jag är ute efter någonting speciellt av min kull, så gäller det ju att selektera starkt. Alltså, att välja det bästa i kullen. Är det då inte ganska dumt att ha kål på sådär hälften utan att veta vad man "väljer bort"? Till exempel så kanske den allra allra snällaste (fast ganska oansenliga) musen man någonsin skulle fått, och är ovärderlig att avla vidare på om man vill ha snälla möss, råkar vara en av de där som man kullade bort…   ??

Är det "bara färg" man är ute efter, så är det ju enklare, eftersom man börjar kunna se vad det ska bli bara efter några få dagar. Teckning är väl enklast att se, förutom de krulliga morrhåren.

"Kulla bort". Hur små ska ungarna vara, för att det fortfarande ska benämnas "kullning"? Mellan 1 - 3 dagar? Eller upp till en vecka? Knappast 4 - 6 veckor i alla fall, vilket väl är den ålder då man kan börja avgöra egenskaper bättre…