Först skrev jag jättemycket… skrev skrev skrev… sen hörde jag hur illa det lät och raderade allt. Många meningar. Till spillo. Jag har säkert skrivit och sagt det förut och säkert många andra också. Tjat och gnat. Vad tjänar det till?

Är luften unken i rummet, öppna fönstret och vädra. Skäller en hund aggressivt åt dig, skäll inte tillbaka, gäspa och vänd ryggen till. Gå din utstakade stig även om det ligger hinder på den, kliv bara elegant och glatt över dem. De som ser att du klarar att gå din hinderbeströdda stig kommer sakta att följa efter.

Flum flum… *fniss*

En bra och viktig fråga måste jag såga! Undrar detsamma.

Jag har både möss och råttor och som genuint intresserad av djuren och som en nyfiken människa vill jag även prova att ta någon kull. Givetvis med alla goda avsikter och krav om att para friska avelsdjur med bra temperament och rätt ålder. Och att ev få behålla fler djur än man får sålt osv. Men jag är långtifrån fullärd och känner att min framtida avel kommer att bli lite experimentartad vad gäller färger, typ och inriktning i början.

Om jag får ta mina experimentkullar (med friska, trevliga djur i rätt ålder) så kanske jag tycker att det ger mersmak och registrerar min uppfödning!

Givetvis tänker jag alltid på djurens bästa och tar hand om dem på bästa sätt, men jag kan inte sticka under stol med att min ev framtida avel är åtminstone till en början för min egen skull. För att jag är nyfiken, vill lära mig mera och för att jag älskar att utveckla min djurhobby. En del människor (särskilt erfarna uppfödare) tycker att man bara bör ta en kull på sitt djur om det på något sätt gagnar djurarten som sådan. Sådana högt flygande planer kan jag inte ha som nybörjare inom avel. Det vore dömt till att misslyckas. Det kommer sedan med erfarenheten.

Jag känner att särskilt inom råttvärlden är det helt tabu att ens tänka i de banorna utan man avråds bestämt om man inte redan från början har en massa kunskap (och gärna erfarenhet som ju är en omöjlighet), en mentor som är registrerad uppfödare, djur men stamtavla sedan otaliga generationer, helt fantastiskt enastående djur som kan tillföra "rattus norvegicus" något revolutionerande.

Jag har inte det men jag vill djurens bästa, vill lära mig och tycker att man lär sig en jäkla massa genom egen erfarenhet. Jag lyssnar givetvis till andras erfarenheter också och lär mig genom att läsa böcker och genom att vara med i olika forum mm.

Tack om ni orkade läsa min "novell". detta ligger mig varmt om hjärtat.

*fnissar lite*

helt fantastiskt enastående djur som kan tillföra "rattus norvegicus" något revolutionerande

Ja, men verkar det inte så ibland??  *lite upprörd när jag kom igång. Kände att jag hade mer att säga men skickade iväg innan jag retat upp alla människor*

du retar nog säkert bara upp dig själv…

jag luktar på djurpälsar och ser glad ut… det ger mycket mer!

Jag retar upp mig massor på den offentliga debatten. Sen kanske jag gör som min egen övertygelse leder mig i praktiken…och njuter av att sniffa på djurpälsar medans jag gör det!

ärligt så menar jag flummet jag skrev tidigare… skäll inte tillbaka… skaka av dig vattnet som en gås, gäspa och sök upp något mer intressant som GER dig något istället

Jag tror att den grundläggande anledningen är att mössens temperament fungerar helt annorlunda i avel än råttornas. På råtta finns det stora problem med dåligt temperament. Detta finns inte på möss. Råttornas stora problem är att temperamentsproblem vanligen förstärks genom avel (detta är ovanligt genetiskt sett).

Exempel:

Mus: Parar du två halvsnälla möss med varandra får du vanligen en kull halvsnälla möss, några lite snällare än föräldrarna och några lite mindre snälla, men i genomsnitt ungefär som föräldrarna.

Råtta: parar du två halvsnälla råttor kan vanligen få några råttor i kullen som är så elaka att det bara är att avliva dem om du inte uppskattar att regelbundet bli ordentligt biten, några som är ungefär som föräldrarna, och i princip aldrig en enda som är bättre än föräldrarna.

Om råttaveln verkligen vore mer seriös så skulle detta faktum vara allmänt känt! 

Slutsatsen enligt min personliga mening är att musaveln är mer seriös än råttaveln.

/Matsvin.

PS. Kolla gärna artiklarna på min hemsida… DS.

Jag ska tänka på det i framtiden.

Jag har redan för länge sen bestämt mig för att inte lyssna till "den offentliga debatten" som florerar på de stora sidorna. Men jag har hittills känt mig som väldigt ensam mot strömmen. Jag har dock så mycket livserfarenhet att jag gör som jag själv vill numera.

Jag får inget nytt liv där jag får göra som jag vill om jag råkade slösa det första livet på att lyssna på andra.

Jag skrev något liknande först, men lite för negativt så jag raderade det. Jag vill bara vara glad och se framåt. Jag har ju fått en så intressant liten råttbebb här!!!  

kanske har jag inte alls tappat bort min lilla graphite-gen!!!?

Anv sitt eget sunda förnuft.

Tack för svaren och speciellt tack till Matsvin. Nu förstår jag, det är ju solklart.

#9 den var bra

Jag får inget nytt liv där jag får göra som jag vill om jag råkade slösa det första livet på att lyssna på andra.

Framför allt gäller att höra sin egen röst och lyssna på den och VÄLJA noga vilka andra man kan lyssna på…

Jag känner också att en skarp råtta som kan bitas inte ska gå i avel. Bara genom min ringa erfarenhet och att ha läst mycket och hängt på forum så skulle jag aldrig para någon råtta som inte varit stabil hela tiden (dvs inte visat några tendenser till att bita eller vara avogt inställd till kontakt från människor).

Att avla på temperament ligger på första plats hos mig.

Om man jämför råttor och möss kan man väl säga att det är trots allt mer accepterat att en mus blir så rädd att den biter att en råtta blir det? *undrar*

nä, det är aldrig accepterat att bitas - så länge vi pratar om välmående och välskötta djur som inte misshandlas på något vis

OK. Jag vet en del möss som bor hos mig som bitit en gång när handen som velat ta dem gått lite bryskt fram. Det har faktiskt uteslutande varit zoomöss. Men råttorna har alltid varit mer stabila, oavsett härkomst.

Och de mössen ska jag inte avla på…

Om det nu är så att det i grunden är lite svårare att avla just genom djurens olika temperament (#8)

Så kanske det skulle vara ännu viktigare att råttfolket var mer postiva och hjälpsamma på rätt sätt…. så att inte dom som vill avla blir ointresserade av att ta åt sig det kunnandet som finns. Vilket ju blir resultatet om dom går på för hårt och på ett negativt sätt som tydligen de flesta uppfattar dom.

Så istället för att få positiv hjälp med goda råd istället så går då alla nybörjare sin egen väg och sen blir det kanske fel….

Hade det varit en annan stämning och goda råd istället för som det nu tydligen är massa "Inten, får man inte göra osv" så hade nybörjarna kanske lyssnat och inte blivit avskräkta av att ha kontkat med människorna o fråga om råd istället för avskräckas att föda upp…..

För som cosmonita skrev - erfarenheten måste man skaffa sig själv. Man kan fråga och få råd av dom som har det - men i det sista så väljer man själv och får på så sätt sina erfarenheter.

Jag har jobbat för just det du skriver, mandymoo, att informera om hur man avlar fram snälla och trevliga råttor.

Den andra biten, med otrevligt bemötande etc, hanterar jag på ett annat sätt idag - som jag skrev ovan.

Jag vet att DU gör det… synd bara att inte alla strävar efter samma sak.

Det sättet är nog det bästa att bemöta det… men ändå tråkigt att det ska vara så….

den här tråden speglar en viktig sak i djurvärlden - hur man antingen skrämmer bort eller välkomnar framtida seriösa uppfödare

Ja, så är det. Har mött båda delarna men inte blivit bortskrämd utan bara mer beslutsam på att göra det jag anser är rätt. Här i musvärlden känner jag mig väldigt välkommen i alla fall!

Det är bra, det ska du göra!

Jag håller med matsvin om att det är skillnad mellan musavel och råttavel. Men jag håller inte med om att musaveln är mer seriös än råttaveln.

Jag har fött upp möss som ormmat för ett tag sedan. Mössen köptes i djuraffär och var säkert dåligt avlade och kanske inavlade. Men ändå var nästan alla mössen helt underbart snälla. Endast 3 av hur många möss osm helst hade vad jag skulle kalla temperamentsfel. Två av dem bet. Så mössen hade alltså väldigt bra temperament även att jag inte brydde mig om att avla på temperamentet.

De allra flesta råttor jag har träffat som är från djuraffär /ormmatsuppfödning har haft temperamentsfel. Mina första tre råttor var från ormmatsuppfödning. En var överdominant, en blev aggressiv mot människor och en var tvärtemot de andra. Den var lägst i rang ocg vågade inte säga emot om något.

 Så jag känner mig ganska säker på att det är lättare att förstöra råttors temperament genom dålig avel än möss temperament.  Därfor tycker jag det är bra att råttmänniskor avråder oerfarna från att börja avla på egen hand. Det bästa är ju att ta de första kullarna med en erfaren uppfödare som mentor. Sedan när man har lite mer erfarenhet så kan man börja ta egna kullar.

På vilket sätt är detta oseriöst? Man vill ju bara djurens bästa. Jag tycker då att musaveln inte är lika seriös för jag har fått uppfattningen av att man inte är så noga med valet av avelsdjur.

ja, du har en poäng där helt klart… men jag skulle säga att pratar vi seriös avel så finns det inte mycket sådan på varken möss eller råttor… i Sverige… de är foderdjur till stor del och då är huvudsyftet med aveln att det blir ungar… just denna avel är väldigt stor och utbredd… inte bara hos människor med reptiler utan även i många zoobutiker runt om i Sverige. Det kommer inte att bli någon förändring förrän den dagen lagen säger att inga djur (sällskapsdjur, reptiler etc) skall matas med levande möss och råttor!

Denna tanke som bygger på att alla möss och råttor ska reproducera sig har spridit sig och jag tycker att folk avlar på sina husdjur till höger och vänster utan att tänka sig för. Det enda syftet är att ha en massa ungar. Att man skapar överflöd och sätter en massa liv till världen som kanske inte fyller så mycket funktion struntar man i, eller vet helt enkelt inte. Väldigt få förstår vad avel är, vad seriös avel är och vad det vid huvudtaget skall vara bra för.

Just pga av detta finns smådjursklubbar. I detta fall SVEMUS och SRS. Som anordnar utställningar där man utseer de snällaste, friskaste, mest välskötta och snyggaste exemplaren av arten/rasen som man anser liknar förebilden för ett bra avelsdjur med tanke på de aspekterna (temperament, hälsa och exteriör).

Klubbarna har även som uppgift att lära ut korrekt avel, skötsel etc.

Så med andra ord, den seriösa aveln bör finnas i en klubb och den oseriösa aveln finns utanför klubben…

Jag håller med dig om aveln hos djuraffär och foderdjursuppfödare. Den är dålig, det borde bli strängare regler som hålls efter. Och jag tycker inte att djuraffärer borde få sälja djur överhuvudtaget. Men vad gör det för skillnad om djuren matas med död eller levande föda? Det är ju ändå råttor och möss och de måste ändå ha fötts, så jag tror att det föds upp lika mycket iaf. Men visst är det djurplågeri att mata med levande föda.

Jag håller helt med dig, och just därför tycker jag att om man vill börja avla så ska man ta kontakt med en erfaren uppfödare ( tex en i svemus eller srs) och få hjälp med aveln.

Börjar man avla på egen hand så blir det nog lätt som du säger, att man bara tar en massa kullar utan något mål med sin avel.

Jag har förstått att många som avlar till foder tycker att djuren är dyra och jobbiga etc och om de fick slippa så skulle de nog gladeligen komma hem till mig och ta mössen från min frys.

Mina råttor kom till genom att jag köpte en dräktig hona på djuraffär så nu har jag en hona och 6 stycken 6-veckorsråttor.

De är stora, fina, välutvecklade, väldigt friska och sunda och muskulösa.

Dessutom är de nästan löjligt snälla och man kan pilla och greja med dem nästan hur man vill. Här klipps klor och tvättas svansar och gosas och attackpussas på små råttnosar och de är ändå hur snälla och gulliga som helst så…jag har bestämt mig för att ta in en annan hane utifrån om ca ett halvår och så ska jag ta en kull på en utav mina tre unghonor. Främst i syfte att behålla avkomman själv men annars har jag även folk som vill ha.

Jag har egentligen folk som vill ha utav denna kullen redan men…nää hihihi jag är så fäst vid varje individ så det går inte för sig :-)

Alltså det är verkligen superfina råttisar. Utställningsvärdiga :-)

…och JAAA jag är väl förberedd på alla reaktioner och allt gnäll som jag kommer att få. Möjligen kommer det till och med bli svårt att få tag på en hane bara för att jag tänker avla på mina andra generationens zooråttor men jag får hoppas att det funkar :-)

Jag vill behålla den här linjen till min framtida uppfödning. Råttorna i den här kullen SKA leva kvar i mina framtida kullar. En rolig grej är att zooaffären som mamman är köpt på är samma zooaffär som jag lämnade in en bunt råttungar till för 4 år sedan. jag hade då VÄRLDENS snällastge och goaste råtthane som inte gjorde en fluga förnär och så fick jag en hona akut tilldelead mig och hon blev naturligtvis dräktig så det kom en kull. Ur kullen behöll jag en hane och lämnade resten till djuraffären. Jag är övertygad om att min underbara fina TorUlfs gener finns i de här råttorna fast ett antal generationer senare.

Oj så mycket babbel det blev. Till saken: Ja visst är det massvis av gnäll i råttvärlden. Absolut, i vissa fall är det dock befogat. Möss verkar vara mer okej även om det är lite samma här.

Då är det väl nästan värre med katter där det är riktigt slapphänt och typ varenda en med en bondkatthona låter henne få ungar. Mest för att de inte vill slösa pengar på en kastrering. Det vimlar av kattor och alla kattungar som inte är raskatter kostar mellan 0-20 kronor :-(

jo, det kanske är värre med katter, men ändå inte… för katter lever längre, folk barmhärtigar sig över dem och det finns så många katthem och kattklubbar… om man skulle räkna ihop alla människor som bryr sig om katter och jobbar för att ge dem högre värde, vad skulle vi få för siffra då? i Sverige…

och om man räknar ihop alla de som bryr sig om möss och råttor, i Sverige, vad får vi för siffra då?

intressant jämförelse?

Vad jag även skulle vilja diskutera är att vi som föder upp har viktiga saker att göra! Vi har massor med jobb och vad du än har för djur att starta din uppfödning med, vart de än kommer ifrån, så är det viktiga att du som uppfödare kan bedöma vilka som är värda att avla vidare på och att du kan avstå från avel på djur som inte lämpar sig att avla vidare på. Du måste kunna skilja på kärlek och förnuft. Du kan älska djur som är helt olämpliga i avel. Smartast är alltså att lära sig att bara tycka om de djur som är lämpliga att avla på och inte förälska sig i hopplösa individer, speciellt om man inte kan avstå från avel på dem. Och för att lära sig detta, samt även att kunna byta åsikter, få råd etc behöver man andra uppfödare som bollplank.

Grodan: sant sant klokt sagt om katterna och det stämmer bra det andra, att det är viktigt att tänka med hjärna och inte hjärta.