
Att sitta vak...
…hos mina döende patienter har jag gjort så många gånger. Hållt handen, pratat och varit med vid sista andetaget.
Nu sitter jag vak igen, hemma. Väntar på att Lára, en av gammeltanterna, ska lämna oss. Tror inte att det är så långt kvar nu. Det märks på andningen när hon ligger alldeles stilla i min hand. Hon är inte sjuk, bara gammal… Hon har bott med sin syster Fergie hela livet, och tidigare också med systern Sara som dog i våras. Det är inte helt oväntat med tanke på deras ålder, men ändå så tror man att det ska dröja…
Värst blir reaktionen hos barnen. Lider när de lider! Vet ju att det kommer bli en kväll med tårar och förtvivlan. Och vet att vi kommer att sakna lilla Lára med den stora personligheten.

Fergie och Lára


De har vandrat till sällare jaktmarker och förenat sig med de andra små liven i mushimlen =o)
Jag beklagar bortgången, men är säker på att ni hade mycket utbyte av varandra när hon levde =o)
Kramaromerallihop!

Känner med er… så otroligt jobbigt.
Kramar till er alla
ja, barn blir så ledsna… vet många som slutat med möss för att deras barn blir så ledsna när de dör… kan man inte trösta dem med att det finns MASSOR med släktingar och släktingars avkommor till just de mössen?
det brukar i a f jag trösta mig med… 

Det tog bara två dagar sedan dog systern Fergie också. Barnen var väl färberedda och tyckte att det var bäst för hennes skull också, nu när hon var ensam kvar och gammal och trött. Sonen sa att hon nog kände sig som Anne Frank gjorde när hon fick veta att hennes mamma och syster var döda, att hon tappade livsgnistan liksom, och gav upp. En gullig tanke tycker jag, att jämföra dem så. Ibland är barnen klokare än vad man själv är…

Ja barn är många gånger mycket klokare än oss vuxna… o man blir så rörd….
Det var en fin tanke din son hade
Den 11 oktober satt jag också med en liten mus i handen. Det var min lilla Cyradis som var på väg att lämna in, såg henne ta sig fram alldeles ryckigt och förstod vad som var på gång så jag tog ut henne och höll henne i min hand medan jag pratade och klappade henne. Tog bara några minuter innan hon tog sista andetaget, vackra Cyradis. Hade hoppats på att få ha henne hos mig längre, hon blev bara ett år och nio månader gammal… 
När vi ändå pratar sånt här sorgligt… så måste jag få berätta en lite konstig sak…
Jag känner på lukten när någon av mina möss ska eller håller på att dö. Det är som att de avsöndrar en lukt strax innan de dör. Lukten påminner väldigt mycket om hur en död mus luktar… och jag kan känna den var jag än befinner mig. Alltså är jag 60 mil från mössen (längre än så har jag inte varit ifrån dem när någon har dött) så kan jag känna lukten. Det är alltså något som är psykiskt och inte "finns"… men ändå… är jag hemma och känner lukten så kan jag genast gå in till mössen och ta farväl av den döende musen…
Såhär har det varit i många år…
Och en annan sak. Här dör de alltid två och två. De tar sällskap av varandra… Visserligen kan en råtta och en mus göra sällskap, så inte alltid förlorar jag två möss på samma gång…
#9 Den lukten känner jag bara när de väl dött… Fast marsvinet jag satt med när hon var på väg att dö luktade verkligen.. död. Ingen mysig andedräkt.
Jag har funderat på det där med att de dör två i taget. Det kanske stämmer, fast jag vet inte. Mina djur brukar vara i ungefär samma ålder och dö ungefär samtidigt eftersom de är lika gamla, så jag vet inte riktigt vad jag ska tro om det hos mina djur. En gång har det hänt att två djur dött med mindre än nio timmars mellanrum. Först dog ett marsvin på dagen, och sen på kvällen dog en råtta.
ah du ser… reunion dog en dag efter att en gammal sjuk råtta avlivades…
Hej Musan!
Känner med dig. Det är det värsta med djur att de en gång försvinner och då tänker jag "Aldrig mer", nu får det vara bra med djur, men så är man snart där igen.
Faktiskt så har jag noterat att samma sak ibland händer med akvariefiskar om man endast har ett par. Den ena dör och flera gånger har jag varit med om att partnern legat död nästa dag också. Jag tror att de sörjer ihäl sig.
MVH
Marcus5