Klara Klättermus! <3
Idag har jag tänkt mycket på Klara, min lilla lilac-fox tjej som dog den 20 maj. Jag vet inte varför men, ingen annan mus har satt såna spår i mitt hjärta som hon. Hon var en vanlig "zoo-mus", men helt underbar!! Speciellt där sista tiden kom vi nära varann..
Men när hennes två kompisar dött tog jag hem 3 nya tjejer och då fick hon skabb, antaligen pga stressen och dom behandlades allihop och hon blev frisk. Strax därefter fick hon besvär med mycoplasma och eftersom jag precis lagt bra många hundringar på besök o behandling hade jag inte råd utan fick vänta 4 dagar tills jag fick pengar. Den 21 skulle jag få pengar så jag kunde åka in.. Den 20:e märkte jag hur smal hon var, eller det var nog den 19e, det syntes inte men kände då hennes benknotor. Och DUM som jag var gav jag henne lite mjölk från mina fingrar då hon inte åt något, tänkte inte på att detta är slembildande. Umgicks med henne hela dagen och hon fick vara ute ut buren men hon var jätteslö men jag hoppades hon skulle klara sig en dag till så jag kunde åka in!! På kvällen satte jag in henne i buren och gjorde mig i ordning för att jag skulle ut på klassavslutningsmiddag. Efter någon minut gick jag ut och såg henne ligga på sidan i buren och kippa efter andan, det var den värsta syn jag sett!!! Jag fick panik… Skrek åt min pojkvän att vi måste göra något, han har ju gått lite djurvård på naturbruksgymnasiet, så han tog henne och tyckte hon hade nåt i halsen (men jag tror inte det var så) och han försökte pilla ut det och så.
Men hon fortsatte kippa efter andan och efter en stund såg jag hur benen som var helt stela i panik innan bara slappnade av och då förstod jag att hon dött. Sen skulle jag iväg på middag, gissa om sminket rann och jag inte hade någon lust då?! Men jag gick ju ändå såklart.
Men detta gjorde så ont för det var ju MITT fel att hon inte klarade den sista dagen. Hade jag inte gett henne mjölken hade hon nog klarat sig en dag till. Eller om jag kunnat fixa fram pengar och gått med henne direkt.. Fan det gör så ont och jag kommer ALDRIG mer göra misstaget att vänta med att gå till veterinären! Det finns inte ord för hur ont det gjorde och gör…
Här är en bild på henne, när min sambo står med henne i handen 2 sekunder innan hon dog.. :/ Mitt lilla hjärta!! Hon hade väl inte så lång tid kvar, hon var 1½ år lite drygt, men det är HUR hon dog som smärtar!
Jag föler med dig..det är alltid svårt när et älskat djur dör..
Trösta dig med att hon hade ett gott liv hos dig..inta alla möss har det så..
Gå runt med dåligt samvete är inte bra. Du gjorde det du kunde och jag tror inte alls att det var ditt fel att hon dog. Hon levde kanske några timmar extra enbart för allt du gjorde för henne? 
Jag hoppas det! :) Men det känns som att det var mitt fel, och hade jag gått till vet på engång hade hon säkert klarat sig. Men nu är det som det är, var bara tvungen o skriva av mig igår. :)
Hon fick i alla fall sitta utanför buren hos mig i flera, flera timmar och springa runt lite på bordet (hon piggnade till då och sprang o åt lite brödsmulor), så hon fick en bra sista dag! =)
#4 Gillar inte att vara en partypooper men hon hade nog inte en chans. De bilder du visat här på sajten på henne talar inte om en mus med någon chans för överlevnad, tyvärr.
Jag förstår att du får dåligt samvete, men du behöver veta att musens natur är att inte visa sin sjukdom eftersom den då blir ett byte för rovdjur. När musen är så sjuk att den inte kan dölja sin sjukdom är det tyvärr ofta försent. Vi som sällskapsmusägare behöver lära oss att se symtom i ett väldigt tidigt stadium för att kunna hjälpa mössen. Vi behöver i stort sett se symtom som väldigt få kan se.
Så tyvärr misstänker jag att din veterinär ändå ordinerat avlivning.
Dock finns det ju veterinärer som anser att djur inte skall avlivas, utan precis som människor få dö en naturlig död - så om du tänker på det viset kanske ditt samvete inte behöver vara dåligt alls.
Och om du/din sambo var där och höll henne i handen när hon dog så fick hon nog en rätt bra död i a f. Kanske väntade hon till och med på att du/din sambo skulle ta upp henne så att hon kunde få dö i lugn och ro. Jag har haft flera möss som gjort så… de har väntat på att jag ska ta upp dem så att de kan dö i min hand. För en vecka sedan hände det sist. Och jag har inte dåligt samvete alls - jag visste inte ens att musen var sjuk, hon var pigg och kry dagen innan… dock hade jag funderingar på hur länge hon skulle leva eftersom hon var satin och sådana brukar vara lite klenare (med mycoplasma i besättningen kan en del klenare möss bli sjuka medans andra starkare lever ett långt och till synes friskt liv).
#5 Okej. Ja då va det väl saksamma… Förutom att hon fick dö av att kvävas ist för en smärtfri avlivning! :/ Det är väl det..
Okej, tack för infon! :) Så satin är inte så bra eller vad? Bär dom på sämre gener? :O Det hade jag ingen aning om!
#6 men hur smärtfri skulle den vara? en spruta i magen? vet man hur kvävningsdöden är? kanske är den underbar?
vill bara skaka om dig lite för att du ska sluta plåga dig med dåligt samvete, jag tycker inte du gjort något fel alls.
(satingrejen kan vi ta i annan tråd… tror vi har sådana trådar sedan gammalt också)
Ja i och för sig, men det ser jobbigt ut, tänker j själv hur det vore o kvävas, om mna vart med om o inte få luft.. :/
Ja ja, det är som det är! :)
Ok ok