Jag har inte så mkt erfarenhet om inavel. Men jag tkr det är hemskt! Jag skulle ALDRIG falla mig in i att göra så att det blev inavel. Uscha… Jag skulle må dåligt av det.

Det beror nog på arten..  Jag tror det beror på artens ursprung, antal år den varit domesticerad och själva arten i sig. Man får se till hur dom lever i sin naturliga miljö.

Om man ser till tex labbmöss så har ju dom en hög grad av inavel iom att alla individer måste ha samma dnauppsättning för att man ska kunna få fram dom olika resultaten. Dessa möss har ingen som helst avvikelser eller "fel".

Små grupplevande djur som är sårbara i naturen och inte kan få tag på "nytt blod" hur som helst har en högre tolerans mot inavel som jag förstår det, det måste dom ha för artens fortlevnad.

Vad gäller möss ("labb-möss"; Mus musculus) så beror det på vad de har i sina gener, dvs hur friska generna är.

Så, "hur långt det ska gå", beror på vad man har att utgå från, från början.

Lyckas man få fram en helt inavlad stam, dvs syskonparningar i ungefär 20 generationer, så kan man sedan hålla på i evighet.

För att komma dit, får man starta med genetiskt bra möss, och sedan "plocka bort" de möss som får defekter, blir sjuka, tappar fertiletet, osv, och avla vidare på de som fortsätter vara friska. På det viset kan man rensa bort felaktiga och sjuka gener, och endast ha friska gener kvar.

Genmatierialet utarmas ordentligt på detta vis, och även immunförsvaret minskar. I en skyddad labbmiljö (eller i fångenskap) behöver det inte synas, i naturen får de svårare att klara sig.

Att lyckas få fram sin egen rent inavlade stam, är knappast lätt. Innan man når fram till 20:de generationen finns inga möss kvar…

Om du har en rent inavlad mus att börja med, och parar med en som har andra gener (dvs inte syskon eller förälder) så är du helt tillbaka på noll igen! Dvs det är ingen genväg (hihi, "gen" alltså )

#3 Hahaha, tack för infon :) now i know!

jättebra svar av amaira!

skulle säga att man kan inavla hur många generationer som helst - dock för att nå så pass långt behöver man kunskap om hur man lyckas med det!

inavel är inte bara syskonparning, man pratar om inavelsgrad… jag parar sällan närmare besläktade möss än halvsyskon och kusiner, dock kan de redan då ha en högre inavelsgrad än "vanliga" halvsyskon…

för att nå långt med inavel behöver man många djur, inte enbart för att välja de man tycker är lämpligast utan även för att när något går snett åtminstone några individer kvar att fortsätta med… naturen sållar ju och det kan man inte göra så mkt åt…

som min texelavel - jag hade avlat texel i 19 år när jag plötsligt förlorat alla… i stort sett har jag ingenting kvar av min texellinje (dock finns det ju massa texlar därute baserade på den, men det är inte baserat på MITT urval utan på djur jag av någon anledning valt bort ur min avel - och där spelade naturen ett spratt med mig!!!)

så vad hjälpte det att mina texels hade superbra temperament och fina pälsar när de hade dåligt immunförsvar?

.. så de heter inte inavel om man parar far o dotter?

kommer det ut möss med 6 ben och 3 svansar så har man nog passerat gränsen för inavel

ne då kunde inte hålla mig ifrån att skämta lite

ursäkta mitt oseriösa svar

#6 jodå, visst gör det det.

#7 tyvärr tror ju folk att det är så, så det är nog inget skämt

jag skulle säga att dålig avel - där man inte gör något urval på bra arvsanlag, temperament och hälsa - kan leda till defekter (som organförlust, missbildningar och genetiska sjukdomar) vare sig det är inavel eller inte. dock är inavel på just genetiska sjukdomar en stor tragedi - det går fort och många djur kan bli lidande

ett jättebra exempel på vag inavel kan innebära har vi sett på min skola (går på naturbruksskola) vi "föder upp" möss mest för ormmat. Det är enda anledningen til latt vi har möss på skolan för dem tycker att de luktar så mycket, vilket de iofs gör - men det beror ju på deras levnadsförhållanden. Just nu har vi bara en hona med en kull, men förra året och året jag började där, woosh… buren var (den är bortslängd nu då den var opraktisk) 50*90*50 D*B*H. I den kunde det hussera runt 100-200 möss alla kommer ursprungligen från 1-2 honor och en hanne. Alla mössen lever ihop dvs honorna är dräktiga när de är 6-8 veckor gamla och så håller det på så i ett-ett och en halvt år tills dess att det "rensas ut". Alla tas bort utom en dräktig hona som får fortsätta producera möss. Under gången har vi fått några långhåriga möss och helt "nya" (det är inte nya färger men de har inte funnits bland kullarna tidigare utan uppstår som mutationer) färger har kommit fram. Många var jätteagressiva, bland annat en hona som vi kallade big mama, hur mång kullar hon fick vet bara moder jord. Andra var supersnälla, kanske på grund av inaveln.

Trots denna mycket hårda inavel var det inte ofta som det blev nå fel på ungarna (förutom aggressiviteten). Det var väl de ungarna som var Bew, de var små och mådde allmänt shitdåligt. Kan ju tillägga att det inte var vita möss utan svart-vita, och agouti-vita, några tan och self i olika färger.

Föräldrarna till den svart-vita honan jag har nu kommer därifrån och nu har det börjat synas på henne att hon har en del genförlust, hon har bland annat en knöl mitt på svansen som har börjat växa allt mer. Hon är idag 1 år och 2 mån så det kan ju vara ålderstecken.

Men jag tror ändå att möss är ganska tåliga mot det här, de lever ju inte i några varierande miljöer som de måste anpassa sig till som många vilda djur.

Förlåt för att det blev rörigt, men ni kanske får ut något vettigt av det.

#9 Det där är så tragiskt, hur det kan få gå till på en skola!!

ingen bryr sig, det är ju "bara" fodermöss, som inte har något annat värde än att producera ormmat.

Men det har varit på gång ett tag nu att det ska läggas ner. Så ska det börja köpas in frysta möss istället, vi har ju bara 6 ormar som äter möss så det blir ju inte så dyrt. Dessutom besparas en massa möss en massa lidande

Nu i vår tredje generation rå inavel börjar det märkas att antal bebisar blir lite mindre och honorna blir inte lika lätt på smällen som med obesläktade föräldrar. Vi söker nya fina kolsvarta hannar.

"rå inavel"?

Berätta gärna hur du avlat.

Själv parar jag enbart bror med syster, far med dotter och mor med son om de råkar ha ett anlag som jag bara kan trolla fram genom parningen. Annars är det  halvsyskon och kusiner osv. Har inte räknat ut inavelsgraden, men tror den är ganska hög. Antal ungar i kullarna varierar men jag selekterar gärna på de stora kullarna och låter små kullar ej gå vidare i avel - generellt sett.

Två starka fina vackra snälla svarta får bli föräldrar oavsett hur nära släkt de än är. Ända in till far och dotter. Några får sämre ungar än föräldrarna  men några blir bra. Lång väg att få bättre möss systematiskt så vi letar med ljus och lykta efter några som är ännu bättre - inte så lätt att hitta. Andra har antingen stickelhår, vita tassar, är ännu mindre, är skyggare…….

# 12 - 14.

"Sen då?" är min fråga. Som jag själv inte har något bra svar på.

Låt oss säga att jag har fått fram "Den perfekta Musen" (i alla fall just den som jag vill ha). Sen då?

Den dör ju faktiskt om ett par år. Hur gör jag för att hålla liv i "den perfekta musen", dvs fortsätta att få fram just såna? Jag kan inte det, jag vet inte hur jag ska göra.

Min fråga är väl egentligen: Hur gör jag för att hålla liv i en linje?

Kanske skulle det gå om jag hade många hundra möss i olika linjer som jag sedan "kopplade samman" emellanåt, och på det viset håller inavelsgraden lite lägre?

Jag kan inte ha många möss!! Jag klarar inte av att sköta dem då. Jag har för svårt med rutiner. (och vägrar hålla möss i små "lådor"  bara för att jag vill ha och avla på)

Alltså "utavlar" jag. Och då är varje parning jag gör, en återgång till noll. Sedan kan det gå ganska snabbt i och för sig (några generationers återkoppling och inavel) för att komma tillbaka igen.

Med lite tur har jag en ännu bättre "perfekt mus" då, om jag lyckats få in ännu bättre egenskaper. Men jag är tillbaka vid frågan: "Vad gör jag sen?"

Ja, jag jagar bra möss att köpa, som passar mina. Att utpara på. Gärna får de vara lite släkt på längre håll. (fast det är väl nästan alla möss på ena eller andra viset)

Men - när jag är ensam om just de möss som jag tycker är "Den Perfekta Musen" därför att andra har andra perfekta musar som mål?

Färg-gener och päls-gener till exempel, ja, där är jag ensam.

En helt inavlad stam tvivlar jag starkt på att jag kan få fram - och jag vill inte heller!

En helt inavlad stam har halverat immunförsvar. Då måste jag hela tiden vara jätteförsiktig med att de inte utsätts för nya aggressiva smittor.

 Det sker ju i alla fall rätt som det är, och vips har jag blivit av med rubbet! Alla är ju sårbara. Ju högre inavelsgrad på mössen, desto mer sårbara för nya bakterier och virusangrepp.

Det där med "bra immunförsvar" är svårt i avel. Ännu en viktig fråga är: "Bra immunförsvar, mot vad?"

En mus kan ha ett utomordentligt bra immunförsvar mot exempelvis Mycoplasma. Och ett uselt immunförsvar i övrigt.

Ett bra immunförsvar är ett brett immunförsvar. Och så fort man börjar inavla, miskar denna bredd i samma takt som inavelsgraden ökar.

Låt oss säga att jag har fått fram "Den perfekta Musen" (i alla fall just den som jag vill ha). Sen då? /amaria

Det där är en väldigt besvärlig tanke som jag tänker rätt ofta på också. Och ju mer man tänker på det dess mer kompliceras tanken om "uppfödning i liten skala". Fast samtidigt.. Ska man ju leva med djuren också. För min egen del försvinner glädjen med djur om man tappar den biten.

Skulle jag avla skulle jag nog försöka hitta bra fosterhem. Och försöka ha god kontakt med övriga uppfödare så att man har någon att samarbeta med. Nu skulle ju jag i så fall enbart avla på temperament så då blir det kanske liiite lättare i alla fall att hitta djur som passar min avel. Men man skulle ju få planera en hel del extra om man hade en liten uppfödning och ha många backuper utplacerade hos köpare man har god kontakt med. På så vis breder man ju sin uppfödning lite i alla fall.

Man får lära sig naturens balansgång helt enkelt.

Jag tycker inte det är svårt bibehålla den "perfekta musen" sålänge inte murphys lag om alltings djävlighet kommer och stör - vilket den tyvärr ofta gör.

Haha :P