Naturligt med husdjur?
Kanske en dum rubrik… hm?
Aja… i Djurförsökstråden skrev Terato att hon tycker att det är fel med tamdjur (#9 och #12. )
Det är en MYCKET intressant tankegång och väldigt aktuell.
Själv har jag en annan åsikt. Jag anser att det finns symbios mellan människa och många djur och evolutionen gjort att vi lever i samklang. Däremot gör jag skillnad på dessa djur. Djur som trivs med människor och fångenskapen och djur som ej får ut någonting av fångenskapen.
Det naturligaste är ju att de husdjur vi har idag själva valt våran närhet när de förstod att där det finns människor finns mat, värme och trygghet. Så jag tror faktiskt att husdjur ÄR naturligt! Däremot har utvecklingen gått åt det hållet att vi äger djuren, märker, kopplar och stänger in dem. Och inte minst vi avlar på dem. Många av våra äldsta tamdjur är inte anpassade till att leva i det vilda längre pga att vi genom avel påverkat dem så oerhört mycket.
Jag gillar avel och har inget emot husdjursavel så länge den inte tillför defekter och lidande för djuren.
Däremot att vi har väldigt stor makt över djuren och det kan inte noga tjatas om att man måste sköta om dem så att de mår bra. Minsta tecken på att de mår dåligt måste åtgärdas. Det är hemskt att se hur folk missköter sina djur. Jag reagerar alltid starkast på om djuren blir dåligt utfodrade - tänker själv på hur det skulle kännas om jag satt instängd i en bur utan mat.
Husdjur är de djur vi lever med, som är familj!
Men det finns också kreaktur. Djur vi lever AV!
Jag vill gärna dela upp dessa två.
NÄr jag tänker på kreaktur som ska producera mat till oss, så blir jag alltid väldigt tårögd och illamående. Jag kan inte med det. Jag är uppfödd på bondgård samt har bott på olika bondgårdar som barn och sett så mycket vanskötsel att jag till slut inte kunde äta dem. Inget med ögon går ner i min mage.
![[TrevorS]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Människan lider av något som heter samvete, vi bryr oss helt enkelt…
#1 Så sant så. Vi måste lära oss att se saker ur djurens synvinkel också.
Mvh Stephanie
#2. Det håller jag med om, jag brukar också tänka såhär att om jag har ett djur försöker jag se till att djuret har det så bra som möjligt tillgång till att det brukar göra.
Tyvärr tar jag hand om katter rätt ofta som i annat fall ska avlivas eller som andra inte tagit bra hand om (tar hand om de innan de kan omplaceras, jag är allergisk så jag kan inte ha dem för länge). Men när jag hade katt själv så fick de springa ut och in hur de vill, tycker det är bättre faktiskt,
Hade en ekorre som smet in och sov hos mig, dock blev det jobbigt då den var så tam och alltid kom in och byggde bo hos oss och vägrade att gå (vi bröt inte om lagen, den kom till oss självmant). Det var faktiskt lite gulligt men den gav smackar i ansiktet ibland, vet inte om det är något form av kärleksbett som katter kan ge när de nafsar lite lätt på nått finger.
Grodan skriver i sitt inlägg:
- "Jag gillar avel och har inget emot husdjursavel så länge den inte tillför defekter och lidande för djuren."
- "Husdjur är de djur vi lever med, som är familj!"
Jag håller med om båda dessa saker och hakar upp mig på den första punkten. Aveln idag både för husdjur och kreatur är i mångt och mycket grotesk i mina ögon. Nosar som är intryckta i kranier, ben som inte kan bära upp djurets vikt osv. Jag tycker någonstans att har vi tagit ansvar för dessa djur så innebär det även att vi inte ska avla in defekter och "annat skit" bara för att vi ska ha fina saker att titta på. När är det nog?
Jag har absolut inget emot husdjur, jag älskar att ha mina muslingar och min katt hemma. Men jag vill ha ett djur som i mångt och mycket liknar sin föregångare. Jag vill se på t.ex. mina möss och säga att "ja, vore det inte för pälsen så är ju dom väldigt lika sin vilda motpart". Vet inte om ni förstår vad jag menar men jag har just nu ingen bättre förklaring. 
Väldigt intressant tankegång!
Ja, världen är ju så komplicerad. Vargarna t.ex har ju dragit sig till människorna och inte tvärt om så vitt jag har förstått. De hade användning av oss. Lika vildkatter från början. Och de har ju användning a oss. Och vi av dem.
Problemet är väl att denna makt vi har över dem så lätt kan missbrukas.
Att säga vad som är bra och rätt och dåligt och fel är väldigt svårt. Jag aktar mig ofta för det. För det finns alltid två sidor av myntet.
Och som sagt, jag tycker ingenting. Bara funderar..
Älskar mina stora små vänner..
Starta ny diskussion
