Jag har hanar ihop. Kloker & Toker (bröder) sedan har jag 2 andra (icke bröder) ihop samma där. Har sedan 2 st siames hanar ihop de är bröder de med.

Det kan gå bra att ha hanar ihop men det kan likaså gå åt pipsvängen. Det kan gå bra ett tag och de kan börja bråka senare, man får vara bredd på ha extra burar.

Hej Mixi, och välkommen.

Det är nog så att det allra oftast inte går att ha hanar ihop. Man får räkna med att ha det så.

Det finns några få uppfödare som har avlat lång tid på att få "snälla hanar" och dessa går oftast (inte alltid) att ha ihop, och oftast då bröder, eller far och son. Att ha obesläktade hanar ihop, är mycket sällsynt.

Så räkna inte med att kunna ha hanar ihop, om du inte köper sådana hanar från början, som kommer från uppfödare som koncentrerat sig på den egenskapen, alltså.

Precis som du själv säger, är det inte heller bra för honorna att hela tiden gå ihop med en hane. Hanen får man helt enkelt ha ensam i en bur! Se till att han har en hel del stimulans i alla fall, och gärna också en rymlig bur.

Honorna bör få ca 2 kullar under sin livstid, högst 3. Det finns uppfödare som inte tar mer än 1 kull efter sina honor. Med en god planering, och vetskap om vad man vill ha, så behövs det ju inte mera heller.

Jag tror som amaira - att man ska räkna med att dom inte går ihoå. Och om man ska försök ha hanar tillsammans så ska man ta kullbröder som varit tillsammans från start.

Sällan det fungerar att sätta ihop vuxna hanar … kan gå om man spar söner en eller två och låter dom växa upp hos pappan… o sen fortsätter dom sitta i samma bur… men man ska vara beredd att sära på dom för det kanske inte fungerr.

Ja ang honan kan jag bara hålla med… inte bra att få ungra hela tiden.

Tack för era bra svar. Då vet jag att det inte är så "taskigt" att ha hanarna ensamma i var sin bur. Ska se till att de har mycket sysselsättning oxå.

Men att honorna bara får 1-2 kullar på hela sin livstid? Är det inte lite lite om man ska föda upp. Då hinner man ju inte fånga upp egenskaper mm. Dvs man hinner inte lära sig vad just den honan ger vidare - bra och dåligt.

Jag menar med tanke på deras dräktighetstid och digivningstid som är totalt ca 5 veckor, borde honorna åtminstone klara av 2-3 kullar _per år_ utan att bli utslitna. Då har jag räknat en viloperiod på ca 15 veckor.  Beräkningarna har jag grundat på mina tidigare erfareheter som kattuppfödare. Dvs en katthona kan få ca 7-8 kullar under sin fertilitetstid innan man "pensionerar# dem vid 8-9 års ålder. Alltså allt motsvarar även vad en människa klarar av under sin fertilitetsperiod.

Är jag helt fel ute?

Ursäkta att detta vidare resonemang hamar under fel rubrik, men nu är jag biten *hehe* av musuppfödning och mycket vetgirig.

Mvh

Mika

#5 *ler* Du tänker som jag gjorde …  med aveln alltså - så man tänker med andra djur typ katt hund häst osv…

Har lärt mig att ofta så behåller uppfödanrna flera honor i samma kull o avlar på. Sen så fortsätter dom istället på avkommorna… med tanke på att det är djur som blir könsmogna snabbt o man börjar avla på dom vid ca 5-6 mån ålder o sen tar inga kullar efter 1 år ålder så blir det inte flera kullar på varje hona.

Har ialla fall börjat att tänka om lite själv… inte helt, kanske det kommer kanske inte - men helt klart så tänker man helt olika med mössen när man avlar *ler*

" Jag menar med tanke på deras dräktighetstid och digivningstid som är totalt ca 5 veckor, borde honorna åtminstone klara av 2-3 kullar _per år_ utan att bli utslitna "

Ganska bra uträknat, måste jag säga.  Och ungefär det jag sa . Det du glömmer är musens livstid.

Först: Dräktighet och digivning, 3+3 veckor=6 veckor. Sedan bör ungarna få ännu en tid med sin mamma, hanarna åtminstone 4 veckor och hon-ungarna gärna 5 - 6 veckor, om honan inte vill slippa ifrån tidigare.

Honan bör få vila åtminstone ett par månader efter avslutad digivning.

Efter ett års ålder kan man låta henne få åldras ifred, generellt sett, och hon bör få slippa fler ungar. Särskilt engelsk typ.

Sin första kull bör hon inte få före 3 månaders ålder, anser jag. Svemus anser att 5 månader är minimiålder. De kan bli dräktiga redan vid 5 veckor ålder om det vill sig illa, de är ju faktiskt bara bebisar då!

Uppfödare väntar gärna med att ta första kullen, eftersom de först önskar att honan är fullt färdigvuxen, och för det andra vill veta att hon är frisk och inte drabbas av sjukdom eller andra fel, som ofta ärvs vidare. På det viset slipper man många möss som man sedan ändå inte har någon fortsatt använding för i sin avel. = planering, inte "slump-avel".

" Då hinner man ju inte fånga upp egenskaper mm. Dvs man hinner inte lära sig vad just den honan ger vidare - bra och dåligt. "

Lär man sig det bättre genom att ha femtio avkommor iställer för tjugo? Om honan sedan kanske vid åtta månaders ålder visar sig få en tumör - så står man där med 50 möss som inte bör avlas vidare på… (Egenskapen att få tumörer är högst ärftligt, även på hanarna fast de oftast inte utvecklar själva tumörerna..)

Om man istället väntat och sett tiden an, och har en fortfarande frisk hona som inte utvecklat några olater, är hon ju utmärkt att avla på. Och var hon det inte, så har man inte "tusen avkommor" att göra "något" med…

En mushonas första kull bör man dock inte ta efter ett års ålder.

Det är mycket lätt att "låta möss få ungar" - det går av sig självt så att säga . Att bedriva seriös avel… ja, detär faktiskt en hel "vetenskap". Det är en utmaning, och det kräver vilja att söka kunskap och vilja att skaffa sig erfarenhet och att använda den.

Det är i alla fall min syn på saken. Att möss är så små, och liksom mer "behändiga" att handskas med, och mer "överskådliga", även vad gäller avel, tar inte bort utmaningen - vilket jag tycker är sååå härligt!!

Det är faktiskt det jag uppskattar mest, om jag skriver vad som är min behållning, i min mushållning.

Men jag tycker också att det är upp till var och en att ha sina möss så som hon/han önskar!!! Så länge det inte övergår till djurplågeri (och varför skulle det göra det?) eller "går överstyr" för att det blivit "för-mycket" - vilket är ganska lätt hänt när det gäller möss.

Kramisar

Ja, för att återgå till ursprungsfrågan: Kan man ha hanar ihop, så är det ju också en aspekt att tänka på när man skaffar ungar, och när man avlar.

Av någon anledning kan ofta mer än hälften av ungarna vara hanar - efter åtminstone sex veckor (det går fort) kanske man behöver mellan 3 - 10 burar för att ha varsin hane i. Tål att tänka på, eller hur?

#7

Tack för ditt inlägg förstår precis vad du menar med "tusen" avkommor ;o).

Men som jag sa tidigare är jag mycket grön på detta med _mus_uppfödning. Nu undrar jag vad som är korrekt medellivsålder på en mus? Har hört så olika, ända upp till 5 år, därav mitt resonemang tidigare. Så vitt jag förstår lever den engelska typen längre och det är dessa jag har. Mina 3 nykommlingar är av den mindre varianten.

Mvh

Mika

Mer än 2 år kan man knappast räkna med.. I stort sett är allt över 2 år "sensasionellt". Och många uppfödare försöker avla på längre livslängd.

Den engelska typen får man kanske räkna med 1,5 år, vad jag förstått. Den svenska (mindre typen) kan bli 2. Ofta blir de inte ens så gamla, alltså 1,5 respektiva 2 år. Det kan vara mycket som "kommer ivägen"…

Ja, ni musägare "därute" - hur gamla blir era möss??

Jag har "bara" hunnit med 2 möss än som blivit gamla… är ju väldigt ny själv *ler* Där blev en 1 år o 5 mån blev avlivad för tumör o sen blev systern nästan 2 år innan hon dog vad jag vet av ålder…

Sen har jag en hane som blir 2 år i maj… sen några 1 åringar. Hoppas ju alltid på att dom ska bli så gamla som möjligt. Men ställer in mig på att allt över 2 år är gammalt o då ska man vara glad att man fått så lång tid med sitt djur.

Jag har faktiskt inte hunnit med någon mus som blivit gammal! Min äldsta är drygt ett år nu.

En hona fick jag avliva vid 8 månader p.g.a. tumörer. Hon hade tack och lov inga ungar, utan var Figaros sällskapsdam och sterila fru.

Här hemma blir hanarna 2 år, ofta mer, i alla fall de svenska. Zorn blev 2 år, och var en liten engelsk… 2 1/2 kan de bli, kanske liiite mer, om man har tur. Min äldsta nu levande är Vattnadals Kamfer, f 04-06-29.

Honorna blir sällan lika gamla, i alla fall inte om de avlats på. Runt 2 år, på de svanska, om de får vara friska.

Mmm, och du Vattnadal avlar ju också på livslängd och temperament, gör du inte. Du har också hållt på ett antal år.

Vill man "börja där" kan man köpa avelsmöss från Vattnadal och/eller Grodan - och sedan inte "sabba allt" med okunskap, innan man funnit sig själv och sin kunskap. Det är lätt hänt, jag menar inget illa. Man kan ju inget förrän man har lärt sig, eller hur? Det gäller i alla fall för mig   .

Stämmer - man kan inget förrän man lärt sig, och när man tror att man kan allt, det är då man lärt sig basen och kan verkligen börja lära sig *ler*… och man blir aldrig fulllärd

Det är "roligt" (läs "lustigt") med kunskap, oavsett vad det gäller …

Först kan man ingenting, och då kan man verkligen ingenting.

Sedan börjar man lära sig och får inblick, och upplever hur mycket man kan! Då är det lätt att börja utbreda sig i ämnet och känna sig (läs "mig" ) som en expert.

Sedan kommer tredje stadiet - precis som Mandymoo skriver. Då förstår man hur lite det är man kan i alla fall, och hur mycket mer kunskap det finns att inhämta. Man (läs "jag" ) inser att kunskap är komplex, och sällan har ett enda standardsvar, utan att det beror på och varierar och och och … nu har jag tappat bort mig  kära nån då.

Tar upp tråden lite igen….

Om man har 2 hanar som inte slåss så att det låter piper eller biter varandra… men då o då är det "turbulens" i buren… den ena jagar den andra… och dom kissar ner varandra… den som jagar är ju självklart den som kissat ner den andra mer ….  men som sagt inga ljud eller någon som blöder eller så.

Det är inte hela tiden - däremellan så sover dom sött tillsammans… är det här starten till att dom inte kommer att kunna bo ihop eller är det mera en lättare maktkamp som inte blir värre än så?

Dom har varit 3 bröder som bott tillsammans men nu har en flyttat.

Det jag funderar mest på det är om jag ska sära på dom på engång eller låta dom vara kvar tillsammans.
Just att man är ju inte hemma hela tiden o jag vill ju inte att dom ska börja slåss ordentligt när jag nu inte är hemma…

Så ni nu som har lite mer erfarenhet av hanar tillsammans, hur skulle ni göra?

När de börjar sådär, så särar jag på dem på en gång. De blir ju liksom inte "snällare" med tiden, de växer ju, utvecklas, utvecklar mer och mer "könshormoner" - blir mer  och mer testosteron-stinna  så att säga …

Jag är inte heller hemma jämt, och när jag inte kan ha full koll, då särar jag hellre lite för tidigt, och kanske även i onödan.

Ibland har jag haft dem kvar ihop, när de bara visat mycket små symtom på "tjafs", det har alltid utökats med tiden och slutat med att jag i alla fall fått sära på dem.

Jag har hittills inte haft några hanar som kunnat gå ihop. Utom Figaro och Dixi, tills jag sålde Dixi så jag vet ju inte hur det skulle ha utvecklat sig.

Figaro, Dixi och Dexter gick ihop. Men Figaro tålde inte Dexter utan jagade honom i buren så jag tog bort honom. Med Dixi var han däremot  alltid supersnäll!! Jag vet inte vad som gjorde skillnaden.

Mina G-bröder, choklad-tan bröderna, kanske hade gått ihop, i alla fall ett tag till.

Men det var en period när jag inte var hemma så mycket, och jag tordes inte chansa när jag inte såg vad som hände. Jag har aldrig sett dem bråka, förutom så småningom med ett par andra hanar de gick ihop med, från en annan kull. Det funkade ett tag när de var yngre.

Nu har jag bara Gaston kvar, av "Bröderna G".

Väldigt bra tråd. Så bra så jag nästan inte orkar läsa. Vill ha en citeringsfunktion!!!

Grundfrågan, kan man ha två hanar tillsammans! Ja, du kan ha dem tillsammans om de är födda och uppväxta tillsammans. Du kan sällan sätta ihop en äldre hane med en okänd yngre (eller äldre - ung son kan däremot fungera). Ibland kan de bo ihop en längre tid, ibland bara tills de blir 2-3 månader! Ibland inte ens så länge.

Vill man avla fram hanar som lite mindre dominanta och kan bo fredligt med bröder och släktingar selekterar man på det. Man väljer att avla på hanar som är lugna, inte så dominanta och som inte bråkar med andra hanar. Det betyder i praktiken att man inte kan välja på utseende utan väljer på temperament och beteende samt behåller flera hanar ur kullarna och observerar hur de utvecklas.

Dessa lugna och inte så dominanta hanar skall paras med likadana honor - honor som lugna, snälla, har lugna och inte så dominanta släktingar och som ALDRIG bråkar med andra möss vare sig de är nya, unga eller okända etc. Så jobbar man, generation efter generation. Det har slumpat sig så för mig att jag till slut stått med rödögda vita långhårshanar! Supersnälla som kan bo ihop men som inte går att sälja.

amaira är inne och nosar på en viktig aspekt med avel.

Det ÄR skillnad på att sätta en massa musungar till världen och att seriöst avla med mål och syften.

Vet du inte vad ditt/dina djur har för bra egenskaper eller ens om de har några bör du fråga någon som vet. Du ställer ut din mus/dina möss. Svaret får du i utställningsresultaten.

Vad har djuret för egenskaper, hur kan du förvalta dessa, vad ska du matcha djuret med för att förbättra dessa egenskaper till nästa generation? Det är frågor som du som uppfödare måste lära dig. Eftersom vi inte har någon uppfödarutbildning måste du lära dig själv genom att läsa mycket litteratur och träffa många möss.

Genom att umgås mycket med möss och ställa ut, lära dig VAD som är bra temperament resp. dåligt temperament och vilka djur som har bra egenskaper och hur man ser dessa kan du bli en duktig uppfödare. En duktig uppfödare kan bedöma avelsdjur, matcha dem och behöver då inte ta flera kullar på en hona. Tar man flera kullar på en hona är det 1. för att hon är jäkligt bra 2. för att det blev för få ungar i de andra kullarna - man vill ha mycket mer avkomma undan henne 3. man har inte tillräckligt med bra hanar som matchar denna hona - detta bekymmer kan åtgärdas genom att man anstränger sig lite mer för att hitta den perfekta partnern.

Samma gäller givetvis hanar, men man har lite mera tid på sig att leta efter honor som matchar en speciell hane!

Vi uppfödare skulle faktiskt kunna vara så snälla att vi berättar vårat syfte med parningar, så att ni lär er att syfte alltid ska finnas och om ni frågar er själva vad är syftet med denna parning och svaret blir bara "jag vill ha musungar" ja, då vet du att då är du ute på FEL väg…