Lilla Lucy gråter…

Det är ju inte så konstigt, det är ju hennes mamma…

Chaconne tar sitt öde med stort mod. Min fina, rara söta Chaconne…

Hon är bara åtta månader…

Chaconne visar upp sin mage. Jo, såhär ser hon ut… Det bådar inte gott.

Två bölder växer, en på var sida om magen/bröstet.

Än mår hon okej, verkar inte bry sig alls, pigg och glad på ögonen. Nu får hon äta hur mycket hon vill av vilken mat hon vill. Fritt fram för solrosfrön och mandlar i mängd.

Men hon har aldrig varit något stort matvrak, livet är mer intressant att utforska än att äta sig igenom.

Och så hoppas jag ni förstår att "sorgen bland mina möss" är min egengjorda saga. De är precis som vanligt, allihopa.

Men nog känns det sorgligt … min lilla rara Chaconne.

Hon finns kvar så länge hon mår bra, men hennes dagar är räknade nu.

Åh Sorgligt..beklagar :( Stackars lilla Chaconne… hon som är så söt!

Håller med. Supersorgligt. Nyfiken - hur ser hennes stamtavla ut?

Jag usch - supersorgligt.

Kram

huu så ledsamt och sorgligt man blir så ledsen för hennes din och muskompisarnas skull!!

Kram från oss här hemma.

Madeleine

Vad tråkigt…

Tack.

Här kommer lite fler foton, för hon är så j-kla söt, och en fantastisk fotomodell.

(större bild om ni tittar på länken i full-storlek)

Chaconne har (Phoenix) Förgätmigej till mamma (Alban 05-143 - Kelly 05-237) och Figaro (okänd härstamning) till pappa.

Förgätmigej fick tumörer vid drygt ett års ålder.