det kanha varit stress men av vad det vet jag inte, tror att du räddade livet på 9 ungar genom att ta bort mus 1, hon kan ju ha fortsatt att ta allihop om du inte ingripit jag hade gjort samma sak som dig

Hon kan ha haft en brist, kanske på protein, och för att få i sig det så åt hon på bebisarna..

Men vad hemskt det låter igentligen, att mus 1 bara tuggade av bakben eller så och sen kastade undan bebbarna…

Jag har ingen större koll på avel, har ingen erfarenhet alls men jag hade nog gjort som du, satt mus 1 i en annan bur, just för att hon inte avlivade bebisarna utan typ bara amputerade nån kroppsdel. Jag hade nog suttit tyst och tittat om hon tänkte göra nått mer med bebisarna hon hade tuggat på och slängt bort dock. Men det kanske du gjorde iof.

Hade det varit nått fel på bebisarna så borde hon väl tagit bort dom när dom var mindre? 2 veckor är väl ganska mycket ändå?

Brist på nånting skulle jag kunna tro på, men borde hon inte ätit en hel bebis då, eller iaf kullat bort den? Åt hon bara bakbenen tror jag inte dom dog direkt och om hon fortsatte med fler bebisar på samma sätt så… Nä, jag vet inte, det mest troliga och logiska i min värld av okunskap vad gäller avel och beteende kring bebisar och mammor osv så skulle jag tippa på stress som gav en knäpp i huvet eller nånting i den stilen. Jag kan dock ha helt fel.

Ja för det första - jag kan inget om musavel. Inget alls. MEn, helt allvarligt talat tror jag bara den musen hade någon psykisk rubbning av någon slag. För att bara bita av smådelar av ungarna låter inte friskt i mina ögon. Oavsett anledning.

Sedan om den dessutom har brist på något och utsätts för stress så gör det ju knappast saken bättre.

För du fick ju hem dem som dräktiga, och nu vet jag inte hur insatt du varit i deras historia bakom dem, men du vet ju aldrig vad förra ägaren utfodrat dem med. Även om du gav dem rätt foder när de var digivande kunde de ju varit drabbade av brister tex proteinbrist redan som dräktiga, och att det efter ett tag helt enkelt slog ut.

Och att behöva flytta till nytt hem som dräktig är ju en påfrestande och många gånger traumtiserande händelse för de flesta djur.

Säger som ovanstående, hade det varit pga att det var fel på själva ungarna tror jag hon hade gjort det tidigare och inte vid två veckor.

Och min åsikt är att du gjorde helt rätt när du flyttade på den musen. Just eftersom det fanns en annan mamma som tog hand om dem. Hade det inte funnits det hade det kanske varit en annan sak. Vet inte.

som jag förstår det, hade du 2 honor med varsin kull i samma bur?

(om du hade det) en mamma blir stressad av att ha nån annan mus i närheten, både kompis, annan mamma eller hane.

Bäst hade vart att ha dom i varsin bur från början..

dom skyddar ju sina egna små från andra möss, och jag kan tänka mig att bebisarna som hon bara bet smådelar ifrån inte var hennes kull.. hon tyckte nog att dom utgjorde ett hot mot henne eller hennes bebisar..

därför ville hon inte kulla, utan döda dom..

Det tror jag.

För vuxna möss som slåss t ex hanar, biter varandra på ben och rumpa när dom bråkar om revir.

alt. att dom var hennes men luktade av andra mamman och bebisarna så hon trodde det inte var hennes?

det går att ha flera kullar i samma bur, jag har haft det utan problem

det går att ha hanar i samma bur, det har jag.

men det funkar inte hos alla, beror ju på indeviden

Vad skönt att ingen tyckte att jag gjorde fel som flyttade ut henne i alla fall. ^_^ Det känns som en lättnad. Och så fick jag en del nya teorier och saker att fundera runt. Tack så mycket för att ni svarat och sagt vad ni tycker och tänker om detta. ^^

ivanhoe81 - Ja, och att de sen förmodligen hade plågats ihjäl hade ju varit ännu värre. =) Då behöver jag inte känna mig ensam i det valet heller utan det finns andra som hade gjort detsamma.

KerstinL - Jag gav dem ju kött själv, men jag hade dem ju inte hela dräktigheten så det är möjligt. Det kan ju tom vara så knasigt att hon tänkte att 'jag tar bara ett ben från varje unge, så överlever både de och jag'. Hon kanske faktiskt var humanare än man tror.

MP160 - Jaa… Jag kanske borde ha avvaktat lite grann som du säger och sett vad hon gjorde med de skadade. Men jag fick sån panik för att hon skulle grabba åt sig fler och tugga på, hon hade ju tuggat på såpass många redan, så jag tog henne på en gång. Men en kombination av just en knäpp i huvude toch nån näringsbrist är vad jag börjat tro. När det gäller åldern på ungarna så blev jag väldigt överraskad pga det också. De två gånger tidigare jag råkat ut för kullningar hos honor så hade det varit på mycket mindre bebisar. Men jag har iofs haft en hona till efter det som kullade en unge två dagar innan de andra öppnade ögonen.

veralera - Jo precis, det kan ju vara nåt psykiskt fel som helt enkelt stärkts av stress och nån näringsbrist - som psykoser hos människor som kan utlösas av stress och svält tex. Det var väldigt smart tänkt faktiskt att hon sen tidigare hade någon brist, jag adopterar helt den teorin. Jag vet ju tyvärr bara så mycket om uppfödarna som att de fanns i Skåne och var oseriösa nog att låta honor och hanar gå ihop - pojken som också skulle hit satt i samma bur som dem när de kom hit. (Han var dock inte pappan - de var redan uppenbart dräktiga då.) Men, det tyder ju på att de inte direkt var noga med maten heller.

Emmiiz - Tja det är ju en teori. =/ Men jag har aldrig hört att möss skulle bli stressade av andra honor förut (jag påstår inte att det inte stämmer, bara att det är första gången jag hör det). Mina mushonor brukar alltid bo ihop just för att de verkar må bättre och bli mindre stressade av att bli avlösta av en annan hona då och då. Sen tyckte jag att efter den långa resan tillsammans och eftersom de var systrar kändes det bäst att ha dem ihop därför också. Och borde inte systrar lukta rätt lika..? Men det är en intressant tanke. Hon kan ju ha tyckt jätteilla om sin syster - eller vad som helst.

Jag har alltid hört att man KAN ha mushonor med bebisar i samma bur utan att det blir problem, men har aldrig testat det själv direkt (har inte haft musbebisar alls). Men det är väl rätt vanligt att man har det om jag förstått rätt?

Men i det stora hela tror jag knappast bursällskapet var problemet, det verkade nog i musens ögon som det minst vesäntliga efter att ha rest dräktiga, bytat miljö helt mm.

Tvärt om tror jag det var bra att de bodde tillsammans ändå. Jag tror den honan som agerade så hade agerat likadant i vilket fall som helst. Men att det var bra att de mitt i all förvirring och stress ändå hade varandra att koppla av med. Speciellt när de var dräktiga, innan bebisarna kom.

Men det är ju bara min teori det.