Det är fullt möjligt att sätta ihop bebis hanar om 4 veckor med

1. sin far
2. med en flock andra hanar under 3 mån ålder

Dock behöver du vara mycket uppmärksam när/om du sätter ihop två obesläktade grupper.

Fader har sällan några problem att acceptera sin/sina unga söner då de luktar av honan samt att hans biologiska klocka talar om för honom att det är hans avkomma. Eftersom han är mån om sin avkomma så accepterar han dem vanligtvis ett par veckor, ett par månader och/eller hela livet.

En hane som vuxit upp som ensam hane i en kull kan däremot ha svårt att gå ihop med andra hanar.

Jag brukar hålla alla hanar som skall bo ihop i handen och ha dem på neutral plats först innan de får flytta in i en bur.

Till fadern sätter jag oftast bara in söner, då det aldrig brukar vara något problem, DOCK känner jag dessa fäder väl då de är från många generationers temperamentsavel.

Jag är sugen på ett litet experiment, men jag vill ju inte råka ut för blodbad heller. Är lite väl förtjust i mina småttingar för det.

Så jag tar ett rent konkret exempel. Om jag har en pappa mus och hans två söner som är födda 9 maj.

Skulle det gå att sätta ihop med en eller två av hans söner födda den 9 juni eller har jag väntat för länge så de är "för gamla" då isåfall?

Eller blir det för stor flock överhuvudtaget.

Anledningen till min fråga är att jag valt att behålla de två första hanarna i en flock med pappan och sen har jag ju haft de andra fyra pojkarna ur den andra kullen till salu.

Men nu är det någon som vill köpa de fyra muspojkarna och jag har 1 eller två där som jag nog inte klarar av att skiljas från nu.

Så antingen så behåller jag två i en egen bur eller så var funderingen om man kunde sätta ihop en (favoriten) eller han och hans bror tillsammans med de andra.

Men som sagt, jag vill ju inte att någon ska dö på kuppen, då behåller jag hellre två i den sista kullen i egen bur och låter två av dem flytta.

Nu blev det långt och rörigt inser jag….

2 månader kan vara för gammalt, men prova att sätta ihop dem på neutral yta och se hur de reagerar.

Hanar som levt i grupp har lättare att acceptera andra hanar än hanar som levt ensamma.

Men det finns ju olika hanar. Det finns de man tvingar att leva tillsammans och de fungerar bara tillsammans tills de blir könsmogna. Sedan finns de som fungerar 2 och 2 men inte en större grupp på ex 5. Och så har vi ju fallen där enstaka individer i en grupp visar tydligt att de inte klarar det. Drömkillarna är de som fungerar utan problem, dessa brukar hos mig alltid vara långhårshanar…

Reaktioner att se upp med

• Resande av päls, resa ragg, "ragga" pälsen
• Hopkrypen gångstil
• Piskande av svans

Dessa tyder på att hanarna reagerar inför den nya flockmedlemen på ett negativt sätt och de har inte lust att dela sitt revir med dem.

Släktingar är alltid lättare att sätta ihop än obesläktade hanar. Jag har lyckats hålla grupper med halvbröder ihop, men aldrig fler än 5. Av mina korthårshanar är det få som velat leva i andra grupper än om 2 helbröder.

#3 Är långåriga möss alltså i regel mer sympatiska ? Eller är det baar dina liner ?

#3 Har ju inte kunnat sätta ihop dem tidigare i och med att pappan bott tillsammans med 6 söner tills precis nyligen. Först nu de "bara" är tre sammanlagt.

Tar och gör ett litet test imorgon, annars blir det två burar som gäller såklart. Kommer ändå stå med huvudet i spånsäcken och skura burar imorgon så jag ska ingenstans.

#4 Vad jag vet har långhårsmössen vi har i Sverige alltid varit väldigt sympatiska. Redan den första Långhårshanen som importerades från Amerika hade ett mycket trevligt temperament. Så jag är övertygad om att det är förknippat med hårlaget. På vilket sätt kan jag dock inte uttala mig om. Tyskarna anser t ex att alla möss med andra hårlag än Shorthair och Satin är handikappade pga sitt hårlag. Främst pga att morrhåren fungerar annorlunda för dem. Möss ser ju dåligt och förlitar sig därför på andra sinnen, varav morrhåren är viktiga. Jag vet inte om jag håller med Tyskarna i det, men det är ju en tanke i a f…

#5 Låter bra. Jag vet dock att andra musägare gör på andra sätt och det kan vara skoj att få reda på hur de gör.

Förresten har du läst artikeln Eva Johansson har skrivit om hanar tillsammans?

Mushanar ihop

Sedan har vi amairas Mushanar som slåss

och min Mushanar tillsammans

#Japp, allihopa men det var ett tag sedan i och för sig.

Läser igenom dem igen inatt, tack för tipset.

Har iallafall insett att även ifall jag inte ville behålla alla 10 muspojkar som det trots allt blev i kullarna så vill jag inte skiljas från de här 4 pojkarna (och pappan då såklart). Så även ifall de två yngre får bo i egen bur så får de inte flytta.

Nackdelen med att ens annons varit ute för länge, man fäster sig ju vid allihopa. Trodde jag skulle börja grina när de fyra äldre pojkarna flyttad ju…jättejobbigt. Men som sagt 10 stycken pojkar plus mina tjejer….too much. Men 4-5, verkar helt överkomligt tycker jag.

Kan inte motstå möss som man kan linda in fingrarna i pälsen på och göra korkskruvar med.

Och varför i satan är alla mina pojkar så mycket snyggare än tjejerna? Så opraktiskt.

#8 Välkommen till musvärlden!

Många har undrat varför jag har så många hanar… jag ska be DIG svara på det nästa gång!

Hmm…fast jag tänker ju inte skaffa fler förstås. Blir ju bara de här. Men jag hade faktiskt ingen aning om att det var så stor skillnad mellan honor och hanar. Jag har ju bara haft tjejer här hemma hela tiden.

Sträcker ju oftare ner tassen och kniper en hane att pussa på än nån av tösena. Pojkarna sitter mer still och är mer gosiga på nåt sätt.

Honorna är ju underbara på alla sätt och vis de med, men just tyngden i hanarna är jag helt fascinerad av.

Ja, ja, nu har jag ju båda delarna och borde vara nöjd.

Så fort jag hittar en pryo som bara älskar att städa burar och vill komma hit förstås! Sen är lyckan fullständig.

Hittade även en hel del info om mushanar ihop på några engelska och amerikanska forum.

Huvudkontentan där var väl i stort sett, mycket yta och mycket krypin överallt.

Fanns en hel del att läsa om hanar tillsammans, men då rörde det sig mest om att få hanar att kunna bo tillsammans hela livet, fredligt. Inte så mycket om att sätta ihop hanar.

Fanns en del trådar på de där forumen som fick mig att studsa dock. Märkliga människor på vissa ställen.

Om du hittar något skoj så länka gärna.

I Tyskland kastrerar man hanar i mycket stor utsträckning. Eller det finns två läger. En sällskapsmusgrupp, där alla hanar kastreras, och såklart utställnings-/avelsgruppen

Ska se om jag hitar igen. Någon gång innan jag dör ska jag sortera mina Favoriter-sidan så jag hittar där. Eller jag kanske ska….hmm

äh, slöseri med energi… men nästa gång du hittar någon spännande mus-sida så glöm inte att vi har en kategori som heter "länkar" här och som precis är till för att lägga upp länkar till spännande sidor på nätet

#14 Hittar jag min hjärncell vid det speciella tillfället så fixar jag det.

LOL

Jag kan kanske inte tillföra något helt konkret, bara berätta nåt intressant som jag märkte när jag hade helpanik med möss när jag var liten. (En dräktigt mushona hade rymt och massproducerade ungar som i sin tur förökade sig… Usch det var kaos)

Då blev det väldigt mycket både pojkar och flickor tillsammans när vi fångade in dem. Och nåt som fascinerade oss var hur mycket trevligare våra pojkar var när de fick in bebismöss till sig. Alfahannen (för det var en i varje bur) kunde rufsa till dem lite när de först kom, men de blev alltid försvarade av de andra hanarna. Och efter det första 'jag bestämmer här' rufset av Alfahannen så var det lugnt sen och de blev jättefint omhändertagna, putsade och gullade med. Honorna däremot kunde försöka döda ungar som kom in.

Um, ja. Jag vet inte om det var så hemskt användbart eller on topic. Du får be en mod ta bort det om du vill Ulrika, jag tar inte illa upp. ;)

#6

Det kan jag faktiskt tro, att långhårsmöss helt enkelt är sympatiska. De långhår jag fick fram (från zoomöss) av en slump var absolut de snällaste jag har haft. Jag hade faktiskt även en kanin som som den enda i sin kull blev långhårig. Han var så snäll att han nästan var dum. Gick fram och skulle hälsa på dammsugaren t.ex. Hihi. ^^

#17 Har väl absolut ingenting emot ditt inlägg, alla tips och berättelser mottages tacksamt härifrån iallafall.

#18 ^_^#

Jag har en hane som var ensam hane i sin kull, han är född 25/5. Satte sen in hanar från 2 kullar till honom, dom är födda 2&4/6.

Några av dom hanarna är sålda men kvar är 3, alltså från 3 olika kullar och än så länge går det bra…

#17 Ja det finns en del möss som gör upp om rang på ett fredligt och lugnt sätt, men det är inte så vanligt att folk här berättar om dem.

Jag hade en far och en son boendes ihop i 2 år. Sonen var mest bara som sällskap, jag hade inga planer på att avla på honom. Medans fader, Puttefrö, var en underbart snäll kille som jag lyckats tjata till mig av en tjej som med sin dotter förut hade en småskalig sällskapsmusuppfödning. Puttefrö var Blå Even Långhår och så otroligt mjuk och snäll i sättet. Han var lugn och trygg. Han fick träffa 2-3 honor hos mig. Tyvärr har jag inget har kvar av hans blod. Därför att jag inte lyckades göra flera Puttefröer. Hans avkomma blev inte som honom. Sonen han bodde med var fullt hanterbar och mycket söt, men något orolig och hade inte det optimala temperemantet som enligt mig gör en sällskapsmus.

När Puttefrö hade varit hos en hona någon vecka och flyttade tillbaka till buren där hans son väntade brukade de göra upp om rangen. De nosade på varandra, sedan tumlade de runt i spånet för att sluta med att den ena stod över den andra. Sedan började de putsa varandra. Detta var en TYST akt. Endast ljudet av runt-tumlandet-i-spånet kunde höras. Alltså inga rädslo-, arg- eller det-gör-ont-SKRIK!!!

Ett foto på Puttefrö prydde ett tag SVEMUS nyckelringar som fanns i shoppen…

Jag har just nu på tok för många hanar i en 80x60 stort terrarie. Lagliga mått säger 22 möss (!), jaghar 14 hanar där nu…skulle gärna vilja få ner antalet en smula och längtar efter nästa vecka då i alla fall 4 av dem flyttar, men där är det relativt lugnt. de har många små grottor, lådor och rullar. De bor ihop och sovar i klumpar. Det är nakna, texel och strex i en salig blandning. De flesta är jämngamla från tre olika kullar på ca 8 veckor, 3 är 12 veckor och två är vuxna hanar. De vuxna slåss inte över huvudtaget och de sattes i hop för några veckor sedan bara så där, pang på. nakenhanar är ofta mycket fredliga i sitt sinne. Men jag har en bråkstake som inte gilar texlarna. Han gör allt för att mobba dem, men de bryr sig inte så mycket om honom. Dels tror jaginte han kommer igenom pälsen och dels så är han mycket mindre i storlek trots att han är äldre.

jag hör lite pip därifrån i bland och en av nakenhanarna har små prickar som tyder på att han har blivit nypen men annars funkar det konstigt nog!

Inget jag rekomenderar dock… jag har varit med om motsatsen… Jag har en hane som är så underbar. När han kom hade han åkt på stryk av sina kullsyskon och hade bitsår på ryggen. Han var lågi rang och mycket vänlig både mot mig och sin hona. inte rädd utan otroligt tillgiven och lugn. Han älskade att bli älskad och visade sin uppskattning för den närhet han fick. Han var så snäll även mot sina söner och adopterade villigt en kull på 5st 4 veckors hanar till i sitt häng. De tingade flyttade en efter en men min keeper och en hane som blev kvar gick hos pappa Clown fram tills de var ca 12 veckor innan de började rida och tuffa till sig. Likadant här; det var ungtupparna som började konstra medan Clown var cool. Till slut plockade jag ut den ena unghanen och satte en skiljevägg mellan Clown och den sista unghanen för att vara säker på att alla fick äta och dricka som de skulle. Så en dag….*ryser*…kom jag ut och skiljeväggen var riven! Hanarna låg i sina repektive bon på varsin sida om den rivna väggen, men så de såg ut. Clown är cream och han var helt rosa! Herre gud innan jag fick tvätta honom ren och inse att det inte var riktigt så illa som jag först trodde.  Turligt nog var det mjukdelar, ryggbett osv. Ingenting som någon av dem kommer få varesig men eller ärr av men så illa det kunde ha gått!

Den andra hanen hade två ynka bett, mer hade inte Clown försvarat sig trots all stryk unghanen gav honom.

Åh, vad jag älskar min Clown…ingen ska få göra honom illa igen

So far so good….säger jag väl härifrån då.

Har bott ihop några timmar nu, blev ett snabbt gruff, men då mellan pappan och den ena pojken han har bott tillsammans med hela tiden.

Mycket sniff i rumpan och undersöka nya buren osv.

Kommer att hålla järnkoll på dem nu så får vi se. Den andra buren står redo så det är bara att lyfta över igen ifall det inte funkar.

#23 hurra, vad bra! en videofilmning skulle vart skoj o se… hihi

#24 Det kan jag tyvärr inte bidra med.

Satte ner en stor skål med färskmat och alla har suttit i ring och mumsat. Sen gick de lite åt olika håll. Vissa har putsat varandra svarta pojken var extremet smutsig tyckte pappa, vissa har somnat, två har krupit ihop i korgen som hänger i taket.

Lugnet är totalt.

Kan säga att jag har buren såpass nära så jag hör om det blir bråk även när jag sover sen. Tar inga chanser.

Pappa med en av de äldre sönerna till vänster och en av de yngre till höger.

#26
Söta små tussar var de i alla fall. =D

#21 Nej, jag har aldrig sett nån nämna nåt liknande förut, jag hade nästan börjat tro att jag drömt det själv. Haha. ^^ Så det var jätteroligt att höra att du också varit med om snälla uppgörelser.

#22

Det där är farligt! =/ (Ingen tillsägelse, bara ett medhållande utrop) Med skiljeväggar alltså. Jag hade satt en skiljevägg mellan två pojkar, väldigt stabilt och bra och kollat flera gånger att den inte gick att flytta. Ändå lyckades den ena pojken flytta väggen bara en millimeter åt sidan och ta sig förbi. Det var en hemskt dag. När jag kom hem igen låg den andra pojken bara där. Precis som du berättade så var pojken som tagit sig in till honom knappt ens tilltufsad, så han hade inte slagits hårt tillbaka. Den påpucklade pojken såg bara trött ut och jag hittade bara två små sår, så jag tänkte att det ändå hade gått bra. Men nästa dag, flyttad till en helt annan bur så klart, så var han död. Inre skador kanske? Det är hemskt som det kan gå…

Nähäpp, tar och avbryter mitt lilla experiment. Alla fyra bröderna kommer suveränt bra överens. Pappa kommer överens med alla förutom min lilla svart-vita sötsak som han jagar runt litegrann.

Han slåss inte men han jagar honom så pojken sätter sig i korgen under taket och ser vettskrämd ut.

Så han och hans bror bor nu ensamma igen. Rädd ska han ju inte behöva vara.

Synd att det var pappan som ställde till problem, för syskonen hade lätt kunnat bo tillsammans. Men i och med att jag tog kullen för att pappan skulle få sällskap så kan jag ju inte direkt sätta honom själv. Hade ju förtagit hela syftet med kullen.

Men iallafall, kanske lättare att ha dem att komma överens länge ifall de bor i två burar med tre i en bur och två i en annan bur istället.

"Men dumma pappa, jag är ju en snäll musling ju!"

#28 Helt rätt tänkt. Och suveränt att du såg det så fort.

#29 Har alltid järnkoll när det gäller ihopsättningar, oavsett djurslag. Vet hur snabbt det kan gå överstyr.

Spelar mig egentligen ingen roll ifall det blir en extra bur, så länge jag slipper skiljas från de två sötnosarna.

Och nu ska ju pappa med sina två söner få ett stort terrarium också, så det kanske gör sitt till så de trivs ännu bättre framöver.

Det är bara pojkarna som är två då som får vänta lite på ett terrarium. Får prioritera gängen som det är fler i. Fast de verkar trivas bra i sin bur ändå, den är ju inte liten. Bara inte ett terrarium.