Med tanke på att jag "hoppade över" min egen mammas 60-års fest igår för att sitta hemma med sjuk iller så….

Djuren betyder allt helt enkelt.

Jag har fått höra mycket sånt själv, att jag binder upp mig och inte kan göra tex spontanresor och jag måste spara undan pengar till djuren istället för att köpa den och den tröjan osv. Mina djur går före allt. Jag skippar lätt en filmkväll med gänget om någon av råttorna tex har skadat sig på nått sätt eller om hamstern är hängig. När Tottemusen mådde som värst och knappt ville dricka själv var jag hemma från skolan för att ge honom vatten i spruta så att han skulle bättra på sig. Mina djur är absolut min livsstil och den livsstil jag absolut trivs bäst med! Hur mycket elaka komentarer man än får och hur besvikna vännerna ibland kan bli så tycker jag att djuren är värda det. Jag skulle aldrig orka leva utan mina pälsklingar

Jag följde inte med på släktens gemensamma resa till Bornholm ett år pga mina djur. Därefter har jag valt att inte ens planera in resor som medför mer än 2-3 dagar. Jag har inget liv utan djur…jag har ju provat (hänvisar till min presentation).

men…nu börjar min familj att klaga…barnens kompisar berättar om resor och Christer reste mycket innan vi träffades för 20 år sedan, så de vill i väg. Jag är motsträvig och jag vet att det beror på djuren… Men jag har lovat att ordna djurvakt så jag kan följa med dem om ett år eller så.

Än så länge har mina djur inte "stått i vägen" för mig på något vis. Dom är inte lika älskade av resten av familjen som av mig, men jag vet att dom tar hand om dom om det behövs. Dom betyder ju iofs allt, jag sätter alltid dom före mig själv. Men jag kan ändå göra vad jag känner för. Senaste året har jag varit 1 vecka på Teneriffa, 1 vecka hos en kompis i Lidköping och 2 veckor i Danmark. Jag saknade djuren, men det var helt klart värt det. Och att mötas av överlyckliga små pälsklingar när jag kom hem var nästan det bästa med hela resan.

Däremot får jag avstå många andra saker för djuren. Det blev inga julklappar från mig i år, jag hade helt enkelt inte råd pga djuren. Konstigt nog verkar alla förstå och acceptera det. Jag kan inte minnas när jag senast köpte en ny tröja eller ett par byxor. Skor köper jag bara när dom jag har börjar likna ihopsydda hål. ;) Nejdå, så illa är det inte, men det känns så ibland. Men mina djur äter oftast både godare och dyrare mat än mig. Och jag har faktiskt inte en möbel som är dyrare än mina råttburar…

Djur är en livsstil, jag skulle inte klara mig utan.

sådana kommentarer får nog alla som har djur känner flera som får det om möss, råttor, katter, hundar etc
jag själv har hört flera som inte kan förstå varför jag vill ha skadedjur som de kallar möss och råttor för

jag väljer djuren före allt annat

hellre att vara vid liv och må skapligt bra eller leva och inte orka göra någonting alls
djuren är mitt liv

Så skönt att veta att det finns fler som tänker som jag!

Fast jag kan förstå mamma, och andra, som säger att det är dumt att ha så mycket när jag är ung och det är mycket med skolan och så. Men jag gör tid för skola, djur och dator. Det funkar för mig, fast hon har svårt att se det. Sen kan hon inte säga mycket, visst, det är hennes hus och jag är inte myndig, men jag betalar mina egna djur själv. Jag får jobba på helgerna med det är det banne mig värt!

jag är 30 år men min mor kan inte förstå hur jag hinner med etc
sedan försöker hon muta mig så att jag ska välja bort möss och råttor

jag lever på ungefär 1000kr i mat till mig själv i månaden resten får mina djur, men jag klagar inte, det som djuren ger tillbaka är ovärdeligt enligt mig

#7 När jag var 18 år så sa min mor om du gör dig av med alla djuren så betalar jag körkortet.. Jag valde bort körkortet..

#8 förstår det, djuren är mer värda än ett körkort ju

#8 det var inget snällt ultimatum…du gjorde helt rätt!

F** va folk kan vara elaka. 

I den närmaste familjen är det ingen som säger något även om pappa inte gillar idén på att jag skaffat möss, han sa dock blankt nej till råttor (pga fördomar och andra dåliga erfarenheter, samma med mamma). Men till och med han kan ta hand om mössen om han måste.

Jag har varit väldigt hämmad av att jag har djur, har många gånger fått stå över att fara till mormor och morfar som bor 120 mil bort för att jag inte har kunnat ta med djuren eller kunnat ordna med djurvakt. Men sen jag fick körkort och bil har jag kunnat ta dom med mig när jag far någonstans.

Dom djur man väl fått flest elaka och dumma kommentarer om är väl marsvinen tror jag, inte kul då dom var mina första egna husdjur som i princip räddade livet på mig.

Och just nu har jag ångest varenda kväll för att jag inte kan ha katten i sängen på nätterna bara för att jag sover på ett ställe där han inte får vara. Har sovit på soffan flera gånger bara för att få han honom nära. Han är den som är jobbigast att lämna om man far bort, och det räcker med två dagar och jag är helt förstörd.

Sen var jag hos mormor och morfar i våras och tog kökortet, var hemmifrån i 6 veckor (familjen tog hand om djuren hemma) och jag har sällan mått så s****s dåligt. Skolan var tuff, jag blev stressad och orolig över att antalet lektioner blev fler än planetat (dvs högre kostnader - och jag HATAR att kosta pengar (pappas var så himla snäll och betalade  körkortet)). Och jag hade inga dur jag kunde pyssla med och krama om när det var extra jobbigt, så jag blev ännu mer depprimerad och pissig för att inte tala om snarstucken och irriterad.

Så jag måste ha djur omkring mig för att över huvudtaget fungera, dom har dessutom lärt mig så himla mycket…

Nä djur är det bästa som finns :) Bilden visar mitt mobboffer och bästa vän Neo, vet inte vad jag skulle göra utan honom…

Så jag måste ha djur omkring mig för att över huvudtaget fungera, dom har dessutom lärt mig så himla mycket…

jag håller med dig, jag fungerar inte bra utan djur

Om jag ska vara ärlig så tror jag inte jag hade funnits idag om det inte hade varit för mina djur. Det må vara de som håller mig kvar i hemmet, men det är också de som gör att jag inte kan lämna livet…

#13 känner detsamma, jag skaffade mina första möss hösten efter min djupaste depressionssvacka någonsin och jag kan med all säkerhet säga att hade jag inte haft dom 3 tjejorna just den vintern så hade jag inte suttit här idag. Kallade dom för mina lyckopiller, just för att dom faktiskt höll mig uppe, jag sjönk aldrig så djupt så att jag inte kunde kontrollera det eftersom jag visste att jag måste finnas för dom, speciellt med tanke på att dom var rossliga och sjuka. Är evigt tacksam för att dom små liven hjälpte mig såpass mycket, jag trodde aldrig att det var möjligt att så små djur kunde göra så otroligt mycket

djur är det bästa som finns tycker jag

1. de är alltid ärliga
2. de pratar inte skit bakom ryggen
3. de visar vad de tycker
4. de tröstar en då man mår dåligt

#15 Nja, min hund är då inte särskilt ärlig av sig, han ser alltid lika oskyldig ut! 

#16 Haha, samma här

hahahaha ja ärlig på det sättet menade jag nog inte hahaha

menade ärlig om de gillar en eller ej

Mina djur har alltid kommit först, that´s it. Om nått djur är sjuk stannar jag hemma från skolan även fast det blir skolk för dom är värd mer en skolan! Och om nån kompis vill vara men det är något specielt som hänt djuren stannar jag hemma! Jag bara älskar att plocka upp den fina varelsen ha den i knät & känna värme & kärlek :)

Mina djur är mitt allt. De är min familj. Å andra sidan har jag ingen familj så…

Vad jag verkligen blir ledsen över är folk som inte förstår, gnäller och klagar på djurlukt. Jag har haft en tuff höst när jag flyttade hit pga grannar som klagar.

#20 känner igen det där, bodde på studenhem under första året på gymnasiet och fastän jag precis hade städat marsvinsburen så fick inte jag ha dörren öppen, det kom alltid nån och sa att det luktade :/ Och jag menar, jag hade precis burit ut påsen till soptunnan och ändå klagar dom. Så vissa är bara idioter

Åh, vad skönt att se att jag inte är ensam! Utan djur kan jag inte leva! Jag strunkat hellre i att lägga pengar på annat, bara jag får ha mina djur.

så skönt att så många är som jag

jag kan inte leva utan mina djur.

de flesta förstår inte det och många verkar tro att djuren är orsaken till min depression och att jag inte orkar saker, de begriper inte att utan dem skulle jag inte orka alls.. ingen verkar förstå att pyssla med smådjur och städa djurburar kan vara avkopplande när man inte vill tänka..

har alltid fått höra att jag inte är normal i stort sett.. mest pga min stora kärlek för djur..

min mamma väntar fortfarande på att jag ska inse att man inte kan ha så mkt djur när man har barn och göra av med djuren (bifogar bild på min söta son med husdjur, visst ser han lidande ut?? )

men ärligt talat, är hellre "onormal" och orkar med livet någorlunda än leva ett i ett "normalt" hem och inte orka gå upp på morgonen..

så stor kram till er andra "djurtokar"

Jösses vad härligt det är att läsa den här tråden nu. Anade inte att så många skulle vara som jag. Skönt att veta att den finns djurgalna vänner "nån stans där ute".

Korven betyder på tok för mycket för mig. Jag har blivit helt beroende av honom och tack vare honom har jag inte behövt någon partner eller så många människor omkring mig, då han pratar tydligt med mig och pockar på uppmärksamhet mest hela tiden. Han har lärt mig oerhört mycket. Innan jag träffade honom visste jag inte att en hund behövde kramar, pussar, att sova sked under täcket med sin matte. Visst låter det töntigt och som om jag förmänskligat honom. Ja, hur skulle jag inte kunnat göra det, när det är precis det HAN i a f behöver.

Det kommer att bli så tomt efter honom…

Alla mina djur ligger mig varmt om hjärtat.
Även om jag(Som alla vet) avlar foder så betyder det inte att jag inte älskar mina möss.
Mina avelsdjur(Sällskapsmöss) är mig väldigt kära!
Ungarna tar jag vanligen distans från och undviker att fästa mig vid dock, annars hade det varit väldigt svårt.

När jag började med djur, speciellt mina möss fick jag ett ultimatum av min mor. Mössen är något hon ogillar skarpt speciellt lukten.
Hon tvingade mig att välja mellan mössen och henne. Om jag inte gjorde mig av med dom vägrade hon hälsa på.
Jag klar gjorde att åu kunde hon strunta i att umgås med mig.
När jag köpte hus tjatade hon konstant på mig om att göra av med mössen eller att jag skulle ha dom i mitt uterum(!?KALLT).

Idag har hon accepterat läget, hon uppskattar inte mina möss men har gett upp sin tro om att jag ska ge upp mina möss(och andra husdjur).

Hon har även efter många om och men skaffat sig en favorit  mus här hemma!!!!!!!!!!!!! Vilken, jo Valdemar så klart!

Djuren går före mig själv. Så är det bara.
Kan jag inte fixa djurvakt stannar jag hemma, är det kärvt en månad går djurens mat före min.
Större delen av min lön går till djuren, vaddå kläder och andra materiella ting? Behöver jag det? ;)

bra gjort av dig malin, jag tycker samma sak som dig ju

#27 :)

Jag tror dom flesta här inne är djurälskare och håller med i det mesta alla skrivit här i denna tråden. :)
(Undantag finns säkert)