nyfikna och orädda som tar sig tid att njuta och bli kelade med

utseende kvittar men gärna fläckiga i alla möjlig färger

Den perfekta musen hette Totte i min värld. Han var oftast pigg på att komma ut ur buren och satte sig i min hand såfort han fått tag i den och väl i handen låg han och mös när jag strök honom mellan öronen och över nyggen och ner mot svansen. Han var lugn och still i handen men var ändå pigg och nyfiken på lekbordet och så. Han var kontaktsökande. Helt underbar.

Jag är väldigt svag för fläckiga möss jag med, Totte var vit med små svarta "prickar". Han är den ljusa musen på min visningsbild.

Min förra mus Timmy var näst intill perfekt. Hans enda minus var att han vaktade sitt bo. Han var så jäkla modig och trygg och samtidigt en riktig säl i handen.

En perfekt mus är stillsam i handen med tassdarr men den ska samtidigt söka kontakt och vara sugen på livet. Jag gillar möss som kliver upp i handen självmant. De ska åtminstone vända sig och nyfiket nosa på handen när man har stoppat tillbaka dem i buren. Och så ska de ta emot godis ur händerna på en och vänta vid luckan när de vill ha uppmärksamhet. Sen gillar jag när man kan plocka upp musen i buren utan att den härjar iväg i 190. Fast det är inte så många som pallar det.

Möss är ju lite försiktiga av sig och det ska de också vara. Men nyfikenheten inför människorna och världen ska ta över efter en stund! :)

Jag gillar möss som är nyfikna av sig och gärna utforskar nya saker.

Dom behöver inte sitta platt i handen men mysigt om dom tar sig tid att göra det.

Så får dom gärna tycka mycket om mig!! Gilla att vara i handen och tycka om att vara med på axeln o.s.v

Useende kvittar egentligen men jag har några favoritfärger argente, blå, choklad och jag gillar bandade och fläckiga.

Den perfekta musen pratar med mig samt är oemotståndigt vacker och ger lika bra (eller bättre) avkomma.

Sedan jag började inrikta mig mer på Engelsktypat och gått den hårda vägen genom att lära mig väldigt mycket om vad för temperament möss bör ha för att trivas på alla sätt har jag upptäckt några intressanta nya beteenden. Först var det Ximo. En vanlig tråkig agouti hona. Men med en oerhört vacker Engelsk kropp, öron och svans. Ximo kom alltid fram och hälsade på mig när jag gick förbi buren. Hennes hälsningsceremoni var alltid nosa mig intresserat i ansiktet, grundligt (mycket grundligt till och med), smaka lite i mungipan för att sedan även vilja ha saliv. Tack vare detta blev hon min favoritmus. Hon blev också en av de vackraste efter att hon stulit mitt hjärta…

Den andra är väldigt nyligen och det är hanen Tonsimus. Han går fram till min hand och puttar med nosen lite lätt. Precis så som min hund och iller gör när… ja… här kan jag inte annat än att förmänskliga dem… när de vill umgås, tacka för maten, säga att de tycker om mig.

Mitt minne är dåligt, men jag minns inte att någon råtta "duttat" på mig så som min hund, iller och Tonsimus. Min ponny jag hade när jag var 8-16 år duttade/puttade dock på mig… men kunde också knuffas…

Det är i a f en uppmuntran att "bli sedd" av mössen. Ximo "såg" mig och Tonsi ser mig. Även några andra ser mig, men de gör inte så mycket mer än vibrerar… Tonsimus ser mig och TALAR OM DET!!!

Intressant, Grodan!

"Kommunikativ", det är vad jag önskar av Den Perfekta Musen.

Du hade det i dina redan när jag dömde upp i petclass, när jag drömde om din mushane på natten efter till och med.

Nej, jag minns inte vem det var, eller hur han såg ut, tyvärr. Vet bara intrycket han gjorde på mig. Han "pratade" med mig. Har för mig att han var blå, men kanske var han svart (engelsktypad i alla fall).

Den perfekta musen för mig? Ja, den ska "prata" med mig!! Vi ska ha en kommunikation! Den ska bry sig om mig, den ska tycka om mig, den ska vilja vara med mig.

Möss är skygga djur av naturen, så man får ha fördragsamhet med en viss försiktighet, annars är den inte "en mus". Men den ska ha "bra nerver" (dvs vara stresstålig), trygg, OCH nyfiken vaken, näpen och GLAD.

Jag vill att den ska komma självmant till mig. Och den ska vilja gå upp i min hand, och stanna där. Den ska vara nyfiken i handen, pigg, öppen för vad som händer, vara "med", men den ska inte "springa vidare" uppför armen. Den ska inte vara springig över huvud taget. Den ska "tåla"/klara av att stanna kvar i handen, och tycka det är roligt.

Självklart ska de vara klapp- och pussbara, men det är de flesta tycker jag (i alla fall av dem jag fött upp själv, som alltså är vana vid mitt sätt från början).

Den Perfekta Musen är även VACKER, långsträkt harmonisk typ, stora välformade öron, lång piskformad svans, tät fin päls, ganska stor. Ja, det blev engelsktypat.

I och med att jag har mina möss till sällskap så är den perfekta musen för mig:

En mus som kommer springande fram till terrarie-dörren så fort jag kommer in i köket och raskt skuttar ut i handen när jag öppnar dörren. Sen har jag inte så mycket större krav. I och för sig har jag ju en förkärlek för krulliga, långhåriga möss.

Men om den krulliga, långhåriga musen springer all sin väg när den ser mig och går och gömmer sig så spelar det ju tyvärr inte så stor roll hur söt och fin den än är.

Samt att jag älskar att mina muslingar tror att varje gång microvågsugnen säger pling så har jag lagat käk till dem och ställer upp sig på rad med tassarna på kanten. Och visst, då får de ju käk såklart. Man delar väl systerligt. (och nu även broderligt:)

Gammal tråd det här, men ändå…

För mig ska en perfekt mus vara precis som musen vi hade förut, Mamsen. Hon var engelsktypad och cremefärgad, men blev sedan brun istället (till min förtjusning eftersom jag inte gillar creme). När hon var liten gick det inte att stoppa ner handen i buren i en sekund utan att hon ville upp på den och klättra. Det slutade hon med sen, men var en sån där mus som var superenkel att bara skopa upp.

Hon älskade att vara med mig och min sambo i soffan när vi kollade på TV. Hon sprang runt och klättrade och lekte och tyckte om att sitta och mysa på min sambos axel under hans långa hår. Om man var hemma så kunde man ha henne med sig utanför buren mycket eftersom on tyckte om att sitta i luvan på tröjan eller i fickan. Hon var en sån mus som kollade på en när man pratade med henne och när man gjorde pussljud med munnen. Kändes väldigt kontaktsökande.

Eftersom hon blev lite överviktig hade hon en liten motionsboll att springa runt i som hon älskade. Det gick knappt att få ut henne, och det var så kul att se hur bra hon blev på att springa i den. Lärde sig svänga jättebra och krockade nästan aldrig med något.

Något som var väldigt skönt med henne var att hon var rumsren också! Kunde bajsa några kluttar om vi hade henne ute länge, men kan bara minnas att hon kissade en enda gång.

Åh, jag hoppas att jag får en mus som min zoo-mus Mamsen igen någon gång. Hon var helt galen i början när vi fick henne och jag trodde seriöst att det var något fel på henne och att vi gjort ett misstag som köpt henne, men sen så chockade hon oss med att bli världens underbaraste mus.