Vi var hos min mamma på lunchen. Hon hade fixat kransar till alla barnen (mina är de två äldsta och brorsans barn är de yngre) och vi åt traditionsenligt sill, potatis med tillbehör. jag avstod nubben för jag körde. Jordgubbstårta till efterrätt och sedan bar det hem till oss för att ta en titt på alla djur :)

Jag satt bland ett antal fulla ungdomar och försökte passa in, ganska misslyckat men det var ganska kul att titta på alla tragiska människor

#2 Tragiska människor är ju det roligaste som finns! 

Jag minns faktiskt inte vda jag gjorde på midsommar, eller vad jag åt. Dygnvill som jag är hade jag faktiskt inte ens någon aning om vilken dag det var midsommar! Hmm, undrar om inte det gör mig till en såndär tragisk människa..? 

#3 jag tänker inte börja räkna dig till tragisk förrens du ramlar mellan varenda närvarande killes skrev och asgarvar varje gång rumpan slår i golvet med ett halvfullt vinglas i handen

Ja du, det lär dröja! 

Jag måste säga att något som gör Mus iFokus tröttsamt är att jargongen av att vara trött, tragisk, utan liv, instängd, häckande framför datorn, pessimistisk och ensam är så ok! Jag läser det om och om igen i trådarna här. Herre gud…jag måste säga att alla ungdomar som stänger in sig är inte tragiskt eller ledsamt. Det är bara så jävla dåligt att inte ta vara på livet. Skyll er själva! En dag är det för sent, jag lovar…

Ursäkta den hårda tonen, men jag har inte sympati för fem öre. Däremot har jag empati, något helt annat, och tycket att det är var och ens ansvar att ta tag i sitt liv. ge er ut, dansa runt midsommarstången, plocka blommaor, umgås. Fyllan kan ni också lämna. Där finns inte lyckan, inte ett dugg…det ger verkligen inte livet ett större värde.

Tänk till och ta tag i livet nu 

#6 Jag håller med! Det finns alltid något att göra och det enda som hindrar en från att hitta på något kul att fylla sin vardag med är en själv!

För att bidra lite till tråden kan jag säga att jag och några vänner åkte ut i Flodas skogar och firade midsommar. Blev tyvärr ingen midsommarstång detta året, då vi kom iväg ganska sent p.g.a jobb och annat. Väl framme hade vi riktigt trevligt med mängder av god mat! Vädret var det klassiska regnhotande molniga midsommarvädret, så vi fick hålla oss inne och avslutade det hela med en nostalgisk filmkväll då vi kollade på Jurassic park och hade det riktigt mysigt. :)

Tyvärr har jag inga bildbevis, då jag glömde kameran hemma.

Jag och familj + jobbarkompisar var iväg till Gröna Lund! 
En tradition vi har i och med att det är enda gången det inte är fullsmockat med folk.

Jag och min sambo och hans bror hade knytkalas i deras mammas hus. Vi åt massor av mat och jordgubbstårta och gjorde quiz och lyssnade på dansband (!) dagen till ära. Förra året var vi ute i en sommarstuga, men det var fler som hade sjuka djur hemma i år och inte vill åka bort hela helgen.

Trevligt var det iaf!

#6 Jag vet inte med andra här inne, men jag slösade verkligen inte bort min ungdom. Hade (i princip) inte ens någon dator eller TV att dega framför. Men har aldrig varit mycket för att festa, och just midsommar är inget jag finner värt att fira. Men det betyder inte att jag tillbringar hela sommaren framför datorn. Ska t.ex. iväg på "party" nu i eftermiddag.

Och ja, jag vet att det att det var generelt sagt och inte riktat specifikt till mig. Just saying. 

#10 Låter kanon!

Jordgubbar, glass och grädde var det enda som var likt midsommar hos oss…

Gabriel (enda barnet som bor hemma) hade 40 graders feber och var dunderförkyld, jag vaknade upp med en låsning i ryggen (har diskbråck) vilket innebär att jag inte kan räta upp ryggen utan jag går dubbelvikt och det skär som knivar i ryggen.

Vi hade tänkt grilla men det blåste alldeles för mycket för det också…

Så inget dans runt nån midsommarstång här inte:)

#6 Måste säga att jag reagerar lite på ditt inlägg. Tror du verkligen att det alltid är självvalt att sitta hemma ensam och deppa??

Det är inte alla som kan rycka upp sig även om dom skulle vilja det!

Och framför datorn så har man ju nåt slags liv i alla fall när man inte kan/vågar/vill ta sig ut.

jagär en somlever mesta delen av mitt liv framför datorn då jag har social fobi, några enstaka gånger kan jag gå ut bland folk etc

min midsommar var att käka koktkorv med mos och lite löksill tillsammans med 2 kompisar somjag  besökte just då
löksill är den enda sill som jag äter, mums

#6 Håller absolut med om att man ska ta vara på livet. Det brukar jag själv säga, för man har bara 1. Ett enda liv har man.
Men på vilket sätt man väljer att göra det, vad man uppskattar i livet, vad som räknas är upp till var och en. Det finns människor som faktiskt är gansa ensamma och tycker att midsommar är överskattat, de kanske hellre sitter framför datorn om det gör dem glada än att gå ensam på en äng med glada barn och familjer. Det var ett exempel. Var och en väljer hur att förgylla sin tid. Mig gör det inget om folk inte tar vara på sina egna liv, sålänge det inte har påverkan på andra t.ex. familj och nära vänner. Visst känns det sorgligt med folk som lever med flaskan på en parkbänk, men det var deras val och ingen annan än dessa "sorgliga" människor kan själva ta sig därifrån. Det bästa man kan göra själv är att leva och vara lycklig, ta hand om sig själv och varandra.

För övrigt firade jag min midsommar med familj först och främst och sedan vänner! Jag åkte till en herregård där det firas med mycket folk, blommig midsommarstång, ett bröllop och massor av musik. Där slog vi ut vår picknick för att sedan njuta av solen occh sedan röra oss vidare mot vänner där vi tillbringade kvällen med mycket och god mat, filmmys etc. Jag hade absolut en trevlig dag och kväll!

Så här vacker var Kent på midsommarafton 

Jag firade med min låtsasmammas vänner och deras familjer, ingen midsommardans eller kransar men traditionell mat och väldigt trevligt för alla! (utom jag som inte känner någon så bra, tack och lov för min nya iphone!! :P )

Vi är ett gäng som fått barn det senaste halvåret så vi träffades och åt och hade det mysigt och trevligt =)

Så skööönt! Jag tog i en sväng för jag kände att det fanns tydligen INGEN som firat midsommar eller gjort något utanför husets väggar. Nu är jag glad igen!

#15 Världens sötaste Kent :D! Hos oss fick bara barnen kransar i år :)

#6 Nej, det tror jag inte. Jag går inte in på det djupare här för då skulle det bli en föreläsning ;)

Min mamma gick o fira middsommaren, men jag stannade hemma o spelade World of Worcraft , och åt jordgubbar. Btw…varför heter det jordgubbar?

#15 Jag vill också ha egen mus t-shirt!

#19 Jag har gjort den till Kent på vistaprint.. Det är en liten samling med möss och under bilden står det: Jag gillar mus! 

Jag delade ut T-shirt´s o kepsar där det stod Jag ♥ mus  som pris på mus-ifokus förut, som jag precis som KerstinL gjorde på VistaPrint. Dock har jag nu sedan en tid tillbaka VistaPrint-förbud av mig själv… hehe

Keps (Kent har en sån vet jag… hehe)

Efter midsommar maten fick vi besök av en gås

Uppstoppade fåglar, rovfåglar dessutom. Gåsen såg mindre road ut av den synen :P

#23 Nja det var inte det gåsen reagerade på :P Han verkade inte se dom.

Jag skippar oftast den stökiga midsommarhelgen och firar det ursprungliga midsommarsolståndet istället. Litha är en favorithögtid för mig, men det blev en stor del av dagen på sjukhus tyvärr. Sen blev det tårta, lite altarprydande och mys. <3 Tårta, eller cike som jag döpt det till. Ett lager smulpaj, med jordgubbar och lime, bakat som en paj. Sedan vaniljsås, sockerkakssmet med extra vanilj, täckt av grädde och färska jordgubbar efter gräddning. =3 Smaskens.

#6

Jag tar visst ganska så illa upp. Mycket illa upp, faktiskt. Jag är väldigt ledsen över att min tonårstid gick åt till tårar, häckande framför datorn och sovande på dagarna, men jag kan helt ärligt inte se något annat sätt den skulle kunnat gå till på. Jag är bara något så otroligt stolt över att jag faktiskt överlevde. Nej, faktiskt är jag nästan mållös över så tanklöst och oförstående yttrade ord. Om det vore så fantastiskt enkelt att ta vara på sitt liv, att rycka upp sig så skulle vi varken ha sådana höga självmordssiffror som vi har eller så många människor på psykofarmaka.

JAG har försökt ta tag i mitt liv som du beskriver det i nära nog tio år, utan att hittills ha lyckats till fullo. Men jag har kämpat! Ändock sitter jag i långa perioder framför datorn, instängd och rädd för andra människor. Det du säger är som att fnysa åt en man begravd till midjan i kvicksand och hans ångest och säga att han ska ta sig i kragen och klättra upp. Personligen tänker jag inte låta ännu en människa förminska den kamp som varje dag av livet är för många människor, hur mycket de än skulle vilja springa på blomsterängar och känna något annat än ångest. Empati betyder inte medkänsla utan inlevelseförmåga i en mentalitet som ser annorlunda ut en ens egen. Men det är skönt, när något känns jobbigt och svårt, att då rycka på axlarna och komma med en simpel lösning. 

Nej. Nu känner jag att jag får lämna detta innan jag blir riktigt upprörd. Jag får gå och boxa en kudde eller något. Eller varför inte ta vara på mitt liv och gå ut och boxa en idiot på gatan. Det sa alltid min käre far: "Linnéa - sluta sitt här i din ensamhet och skär i dig själv! Gå ut bland folk - och skär i andra!"

#25 du är inte ensam om att sitta ensam framför datorn, jag mår inte bra bland mycket folk, tycker att rummet krymper etc får ångest och svårt att andas bland folk
sitter hellre framför datorn och degar

Hyenmu, jag skrev inte för jag var för arg ang artlinks inlägg, men jag är glad att du tog tiden och energin att göra det. Jag instämmer med dig fullständigt, och jag tror många läste, tog illa vid sig men vågade/orkade inte säga till. Det är ett hårt samhälle med höga krav och grattis till er som fixar det, men alla gör inte det. Då kan internet och forum vara en stor tillgång, tröst och ett stöd.Och man kan behöva få ventilera hur man mår.

Jag känner heller inte alls igen beskrivningen att det på musifokus är jargong att vara "trött, tragisk, utan liv, instängd, häckande framför datorn, pessimistisk och ensam" . Jag tycker att musifokus är ett glatt forum med mkt glädje, skämt och goa ungdomar.

#25 & 27 Skönt att det inte bara var jag som reagerade på inlägg #6

Tack för att ni tog er tid att skriva och förklara det som jag inte klarade av!

Wow, vilka härliga inlägg!

#25 Tack för att du delar med dig av ett mumsig recept och "din ångest" (sårri att jag skriver så).

#26 Super, tycker också vi är ett glatt forum.

Backar upp Hyenan här, måste jag bara få säga. Jag tog också illa upp när jag läste inlägg #6

Ok, jag ber om ursäkt om ni har blivit trampade på tårna här: Förlåt

MEN jag ber inte om ursäkt för mina tankar.

Jag har empati för depression, men jag sympaterar inte med inbundenhet, självmordsförsök, . Jag förstår varför man känner som man gör, men jag accepterar inte att man fastnar i det. det är en stor skillnad. Jag VET för jag har varit där själv. Jag vet att man kan komma vidare, om man ger sig f-n på det. Jag vet att det blir värre om man tycker synd om folk och om liknande personer tycker synd om varann. Jag vet att även de som mår dåligt behöver komma ut även om det är mot deras vilja.

På samma sätt har jag empati för de som är utåtagerande men jag sympatiserar inte med deras handlingar. Abnorma beteenden, sådana som klassas som sjukdomar, är just avvikande och sjuka, eller? Där ingår MASSOR med neuropsykiatrisk sjukdomar. Jag har en brorsdotter med autism. man föds med det och det går aldrig bort, men man måste ändå sträva efter att komma ut i sociala sammanhang och träna på att möta okända.

Det är alltid så att om man fick välja själv så tar man den enkla vägen; stannar hemma i tryggheten, Thats it! Att jag nu skakar om ger olustkänslor. det är obekvämt och jobbigt. jag är så besvärlig. jag vet! det ger till och med ångest för några av er, det vet jag också, men jobba på, det släpper. Om ni vill tillräckligt mycket.

Åter igen ber jag om ursäkt, men jag vet också att mina ord sätter spår i er vilket ni vill eller ej, både positivt och negativt. Vad man än gör så påverkar man de runt sig, vare sig man vill eller inte och det är en del av livet.

#12 det har jag aldrig påstått är sjävvalt men däremot bör man trots sina svårigheter, vad de nu rör sig om, vilja komma ut. Och kan man inte det (vi säger pga diskbråck som jag själv också har haft med tre sammanväxta kotor idag) så kan man fira midsommar hemma, äta sill och jordgubbar, kanske få hoppa över nubben pga värktabletter osv.
Jag hämtade min mormor med färdtjänst trots att hon hade amputerat ett ben vid lårbenshalsen och saknade ett sittben. Hon ville ut och då löser man det!

#25 mina ord var väl genomtänkta. just för att väcka reaktioner. jag har själv inte haft en helt enkel tonårstid, men det är ovidkommande här. Du ser dina problem i då-tid. alltså är det bättre nu? Och hur tog du dig ur det? Lite utställningar kanske med vänner som du är trygg med och en hobby du tycker om? det är i alla fall ett superbra sätt att börja på, men sedan måste man våga lite till, och lite till. det ska inte vara OK att ge upp. Stänga in sig och sitta där "för att man mår bäst av det" utan önskan att komma ut ska vara större. önskan om att kunna dansa i ring, hoppa grodor, klättra i träd, vara på lajvspel, what ever, ska dra mer än rädslan.

#26 jag tycker du är duktig för du ger dig ut trots att du trivs bäst inne hos dina djur och vid datorn, det är superbra!

Att jag reagerar är därför att jag brinner för den här typen av problematik. Jag är läraren i skolan som inte accepterar att eleverna inte kommer, då söker jag upp dem. jag går fram på stan och är säker mycket besvärande och påträngande. men jag har fått många goa kramar av sk värstingar för att jag visar att jag bryr mig. För det är precis det mitt inlägg handlar om. jag bryr mig Jag har Empati.

#31 jag försöker gå ut men jag mår dåligt för det mesta
jag sitter hellre med mina djur och det men jag måste ut bland vanligt folk med trots att jag avskyr det

#31

Jag kan hålla med om att det sätter spår. Positiva? Nej. Utan fler spår av andra människors oförståelse. Mer bevis för att den mänskliga rasen inte är VÄRD att umgås med. Det finns många som provokation funkar på, men lika många som det förvärrar för. Jag har släkt med samma tankar. "Du suger" säger de och tror att man då ska reagera med ilska och bevisa att de har fel. Det funkar inte så för alla. För mig gjorde det, och ditt inlägg att jag bara mådde sämre. Det är väl hela min poäng - det är inte likadant för alla människor. Att du har mått dåligt betyder inte att du kan yttra dig om allas dåliga mående. Att du på ett visst sätt kunde ta dig ur ditt dåliga mående betyder inte att det fungerar på samma sätt för alla andra. Det kan säkert fungera för somliga, men inte för alla. 

Jag har haft upp och nedgångar i min depression. Den har förändrats nu, inte blivit bättre. Men tonåren som försvann är slut nu. Är dåtid. Jag har fokuserat på hobbys och haft vänner under hela min ungdom och, visst, jag har mått bättre i perioder med hjälp av det. Sen har jag, trots vänner och hobbys rasat. Totalt. Och förlorat vänner och hobbys tack vare det. Om jag mår bättre nu är det tack vare tung medicinering. 

Det här är vanligt. "Bli inte arg, det mår du sämre av" "sluta vara rädd". Det måste vara VÄLDIGT skönt att kunna styra sina känslor så. Men jag kan säga, att när jag har suttit med min mor i strypgrepp efter en blackout så har det tamefan inte varit för att jag styrt och velat det. Att inte kunna se att alla människor kanske inte kan styra sina känslor och impulser på ett sätt som gör att man kan överbrygga rädsla är inte empatiskt över huvud taget.

Sedan kan jag säga att själva definititionen av depression är att inte kunna känna glädje för saker, att se allt svart. Det är en sjukdom, som du säger. Lika lite som du under en förkylning kan styra att du har ont i halsen kan du under en depression, en riktig depression styra din pessimism och känsla av att -ingenting- är värt att göra. Det är OMÖJLIGT att ge sig fan på något innan man kommit ur sin depression åtminstone LITE. 

Jag har tvingats och tvingats och tvingats att göra saker under min depression i hopp om att jag skulle börja tycka det var roligt. Det resulterade i krash efter krash efter krash. 

Från Nationalencyclopedin: ""empati´, inlevelseförmåga, förmåga att kunna leva sig in i en annan människas känsloläge och behov"

Du kan uppenbarligen inte leva dig in i andra människors känslolägen och behov, utan bara föreställa dig dessa genom dina egna erfarenheter. Utan att alls kunna acceptera olikheterna som finns hos andra människor.

Människor som du, som inte accepterat att man ibland BEHÖVER vara hemma en dag ifred från andra, som inte accepterat olikheter i människors psyken har funnits inom psykvård och skolor i min närhet hela mitt liv - och förstört det jag byggt upp gång på gång. För att mina sätt att bygga upp mig inte är acceptabla, varken de fungerat för mig eller inte. För de fungerar inte för andra. För enligt de här statistikpapprena, enligt deras erfareheter ÄR DET INTE SÅ.

Utan dessa människor som lagt sig i mitt liv sedan dagis hade jag inte varit där jag är nu. Om jag inte tvingats in i sociala interaktioner med andra barn, för man behöver det. Vilket ledde till att jag vägrade gå till skola och dagis alls. Vilket ledde till tvångsinskolning med hot om internat. Vilket ledde till att jag backades in i ett hörn och tvingades till försök till att rymma, och när det misslyckades - självmord.

Hur överlevde jag det, då? Var det inte en av dessa hjälpsamma människor som då spärrade in mig på psyk? Nej. Det hade definitivt inte hjälpt mig. Det var en sida, som jag hittade när jag sökte bra sätt att dö på. Där det stod, med sann empati, "Du är ledsen. Det är okej. Det är inte ditt fel. Depression är en sjukdom och du behöver hjälp och omvårdnad, precis som någon med lunginflammation." Och jag sökte hjälp. Om jag hade gått in på en enda sida till med "Ditt jävla kräk - hur vågar du vara så självisk, svag och mesig att du försöker ta livet av dig?! Ryck upp dig för fan!" hade jag varit död nu.

Jag är så trött på andra människor som tror sig veta bäst, för att de tror sig ha upplevt samma sak som jag. I helvete heller att de har. Varje människa är en individ, med individuella behov.

Jag ber om ursäkt Grodan, för det långa och jobbiga inlägget i din tråd.

Sen måste jag tillägga att jag tycker att de flesta här som skriver om sitt "deprimerande liv" gör det med ironi och humor. Ta "Har du nåt liv?" tråden som exempel. De flesta som skrev om hur de satt vid datorn, var hemma m.m sa väl "så enligt ANDRA har jag nog inget liv." men att de själva trivdes med det. Om jag inte minns fel? Jag tycker också att vi brukar vara väldigt glada och framför allt omtänksamma och kärleksfulla mot varandra på detta forum. =)

#34 Ja men visst är det så, att vi är lite skojiga om "att vi inte har liv". Jag tycker det är det som är så underbart med den här sajten och människorna här. Det är så skönt att folk kan skämta om sina situationer på ett kärleksfullt sätt och inte sitta och dra ner varandra i sina olika svarta hål. För vi peppar ju varandra ändå, och stöttar varandra till hundra om vi behöver det! Jag säger som Hyenan, depresseion är en SJUKDOM. När du väl sitter där i ditt mörka hörn och inte ser annat än svart så finns det inte ens energi till att börja fundera på att "rycka upp sig". Det finns inte på kartan. Det här om att det är en sjukdom tycker jag att folk ska sluta kasta åt sidan, säger inte att Artlink eller någon annan gör det men väldigt många gör det. Det ÄR en sjukdom och som sagt, det är ingenting man kontrollerar eller kan känna skuld för och man behöver oftast hjälp för att bli frisk från det. Nästan varenda vuxna människa jag pratat med om min depression hade samma tankesätt, "ryck upp dig". Säger jag då att jag var SJUK så säger folk att nej, nedstämdhet är ingen sjukdom. Åh jag blir så förbannad på det. Folk som förminskar sjukdomen sådär.

Och grodaaaan, förlåt att jag också sabbar din tråd

#33 jag förstår precis vad du menar. men du förstår inte vad jag menar.

Från Nationalencyclopedin: ""empati´, inlevelseförmåga, förmåga att kunna leva sig in i en annan människas känsloläge och behov"

Japp, precis så är det: jag förstår, känner och kan sätta mig in i. Men jag accepterar det inte som normalt, friskt och ok.
För mig är det en sjukdomsbild (är pedagog och har läst poäng i specialpedagogik. Är dessutom uska) och du vet att jag har rätt där. Det är ok att vara sjuk, det är inte dit jag vill komma. Det är ok att må dåligt, det är inte heller DET jag är ute efter. Jag tycker också att allt måste få ta sin tid. man ska/kan inte tvinga fram något, då låser det sig etter värre, men strävan skall ändå vara att blir frisk. För visst vill du vara fri från din ångest helt och fullt? VILJAN måste finnas där.

#34 det är just det där när de driver med sin depression med humor och ironi som jag inte riktigt är överens med. Jag tycker det är allvarligt att vara deprimerad och att ha ångest. det är inget att driva med, skämta om eller slå bort med ett skratt. Det får inte bli "coolt" att sitta i en depression! För unga som inte är deprimerade men som läser om det kan det upplevas som vanligt, normalt och coolt, hur konstigt det än kan låta. Varför? jo, därför att de flesta med social fobi, depressioner, ångest osv häckar vid dator och har sitt sociala liv via forum! Därför är det mer ok och accepterat på nätet än irl.

Det här är en tråd om midsommarfirande. inget hände i den. jag var tvungen att reagera när de enda inläggen handlade om att ha roligt åt tragiska människor…ledsam läsning! För tragiska människor är sådana människor som har det svårt. Sådana som inte passar in. Sådana som har dessa sjukdomar som räknas upp. man ska inte ha roligt åt dem när de väl tar sig ut.

Nu blir jag nästan arg Lottiz, så det var mitt inlägg allt det här kom ifrån? "Sådana som har dessa sjukdomar som räknas upp. man ska inte ha roligt åt dem när de väl tar sig ut."

Då ska jag klargöra nånting för dig här! Jag tycker folk är tragiska när dom dricker sig så fulla att dom inte kan stå rakt men jag har VÄLDIGT svårt att tro att dessa människor jag satt bland lider av depression. Dom kanske inte mår bra, det köper jag absolut men jag hånar dom inte för att dom inte mår bra utan för att dom väljer att häva i sig alkohol i sånna mängder! Det är DET jag tycker är tragiskt! Och när du säger "man ska inte ha roligt åt dem när de väl tar sig ut." blir jag ledsen, dom flesta på denna fest har jag sett på alla möjliga andra ställen, dom har INTE problem med att ta sig ut kan jag säga. Det var snarare JAG som har enormt svårt för att ta mig ut. Jag tog mig i kragen den kvällen och tog mig ut bland folk istället för att sitta och häcka på mitt rum och tycka synd om mig själv för att jag har så jäkla taskigt med vänner som faktiskt vill träffa mig.

Okej nu ska jag sluta skriva för tillfället och varva ner. Vet inte ens om det jag skriver verkar vettigt längre.

Jag är Hyeonmus mamma. Jag råkade se detta på skärmen nu. Det gör mig mycket upprörd så jag kan inte avhålla mig från ett yttrande:

Det är inte så att jag saknar empati för inskränkt okunnigt enfald, och jag har förståelse för att förtvivlad frustration och stor vilja att hjälpa andra, kan ge fruktansvärda resultat, trots hur mycket det är välment. Det är väl en av de saker som bekräftar ordspråket om att vägen till hellvetet är stenlagd av goda föresatser…

Men att hävda sig genomtänkt när man säger att ALLA ALLTID bara behöver vilja för att lyckas… fine, så vi kan alla vinna en tävling och bli millionärer då?? För det är exakt samma orealistiska 'ologiska' resonemang.

Det är ju så lätt att begripa genom att bara se sig om att så inte är fallet… Alla har vi olika konstitution, hur lika vi än också ofta kan vara, och olika kan vi vara olika gånger i livet också… det som funkar en gång gör det kanske inte alls en annan… och hur man kan hantera och agera blir då också olika helt följaktligt - hur gärna än en beskäftig människa gör sig osympatisk via oförskämt nedvärderande förenklande på ett forum på internet om annat.

För en del människor är detta med olikheter hos olika människor och i olika situationer en grundläggande sanning efter empiri i livet. För andra gäller förenklingar och blundande för avvikelser som om dessa avvikelser endast vore undantag som bekräftar regeln… Jag antar att annat ter sig för ångestframkallande för dem, alltför komplext och okontrollerbart… enklare då att ge andra ångest… med för höga och orealistiska krav på dem.

Jag ber om ursäkt att jag är frank och tydlig i detta, men det kanske kan bespara en del människor att göra bort sig i framtiden via hånfulla förenklingar och översittarattityd - ja, titta jag kan också 'veta bäst' och vad andra ska må bra av att höra.. jo… så arg blir jag, så arg att jag ger igen med liknande mynt, och hoppas det ska visa då, hur otrevligt sånt kan bli.

Sköt om er alla!

#38 jag tycker du har helt rätt. jag har heller aldrig sagt att Linnea har fel. Jag tror vi alla missförstår varann just nu.

#37 ja, jag tycker inte om när man skrattar åt andra, oavsett anledningen.

#36

Vill inte alla bli friska då? Det är väl ännu mer ohövligt att påstå att alla inte vill? Jag kan inte alls dra någon parallell mellan det du skriver nu och det du skrivit tidigare. Jag tror dock att jag förstå vad du menar med att det är men ändå inte är normalt och okej. Alla kan bli sjuka, det är okej att bli sjuk. Men det är inte något andra ska acceptera, låta vara och inte bry sig om? Om det var så du menade så håller jag med.

För dig är VAD en sjukdomsbild…? Och sedan om du har utbildning eller inte är för mig i varje fall inte relevant. Hittills har jag aldrig träffat en vettig läkare.

Jag kan förstå hur du menar med att man inte ska slå bort det med ett skratt och förminska det själv. Absolut. Sedan tänker inte jag cencurera mig för att någon kan läsa och missförstå det jag skriver. Och jag uppfattar det åtminstone inte som att någon här på forum skriver om sitt såliga mående som någonting coolt. Sen tycker jag absolut att man har all rätt att leva sitt liv framför en dator om man vill det. Man ska göra det man mår bra av och jag har alltid kämpat mot bilden av att endast de som mår dåligt sitter inomhus eller vid dator och att det är något som står under att vara ute bland folk och stoja. Det är också väldigt nedlåtande. Just för att DU mår bättre av att vara ute bland folk, för att DU tycker att det är friskt betyder inte det att det är så för alla. Denna generalisering!

#39

=/ Men var DET anledningen till ditt inlägg? Sverige är en fyllenation där att dricka är sorgligt accepterat. De som då följer strömmen och super, utan att tänka själva tycker jag synd om. Men jag skrattar likväl, och eftersom mitt skratt inte når dem och skadar dem skrattar jag utan dåligt samvete. MP skulle heller aldrig, enligt min erfareht av henne, skratta öppet åt eller medvetet skada en annan.

#40 Linnea, jag har aldrig riktat mig åt ditt håll…du tog åt dig ändå, det var inte meningen. jag svarade på ditt inlägg. Jag tar som självklart att alla vill må bra. jag tycker det är en förutsättning.

Ja, det väckte min reaktion. Jag lovar. Jag ska aldrig reagera igen. Det var tydligten inte alls acceptabelt. jag tål inte hån, något jag själv måste jobba med. My bad

Nu har jag bett om förlåt om och om igen. Vi sätter punkt här, för jag känner att vi inte förstår varann. De som känner mig vet att jag brinner för de missförstådda och tar alla i försvar. Den här tråden har skenat iväg för att bevisa motsatsen om mig

kärlek till er 

Du vände dig till alla ungdomar som stänger in sig och de som skriver om att vara trötta osv.. Jag anser mig vara en av dem, och svarade utifrån det. Men jag håller med om det du sagt tidigare om att vi inte förstår varandra. Jag tycker du säger emot dig själv i varje inlägg.

Jag har aldrig sagt att du inte får reagera…? Har någon det? Detta ÄR väl ett diskussionsforum? Jag blev bara förvånad av att det du skrev var ett svar på det MP skrev eftersom jag inte hade uppfattat det så. Därav min kommentar om detta. Sedan lade jag till min åsikt om det hela och om MP, för att förklara att hon inte menade någonting illa med det hela. Självklart får du reagera på att hon skrev så, när du ogillar hån. Precis som jag får reagera på det du skrev.

Jag reagerade endast på det du skrev och hur jag tolkade det. Jag känner överhuvudtaget inte dig och har verkligen inte skenat iväg på något sätt för att bevisa NÅGOT om dig. Jag har bara bestridit det du skrev och dina påståenden. Att du inte skulle vara välmenande elle omtänksam har jag aldrig heller påstått. Det jag har sagt är att det kan bli väldigt fel om man är välmenande på ett oflexibelt sätt. Det spelar ingen roll om man är välmenande, om man är omtänksam, om man bryr sig - om man inte kan se till varje individs behov. Vilket du säkert gör - men vilket din text inte visade. 

Jag har absolut inte försökt hoppa på dig och kommer aldrig heller be om ursäkt för något liknande. Jag bestred vad som stod skrivet, och känner att det låg helt i min fulla rätt att göra detta. Om du blev sårad av det jag skrev är jag dock ledsen för det, för det var inte min mening.

Kan inte sajtvärden eller någon Medarbetare låsa tråden nu, jag tycker nog alla har haft en chans att få säga sin mening och det börjar nu bli mest irriterade och onödiga kommentarer oavsett om det är menat som det eller inte…

#43 Nope! Tråden skall vara öppen. Tills den självdör, tills alla känner att de förstår varandra till 100%.

Det är flera som är ledsna pga den här tråden och därför måste den vara öppen.

Artlink, nu har jag läst dina inlägg mer noga och förstår dig. Vad jag vet är att det är en känsligt ämne. Det är svårt att närma sig en människa som har ångest, är deprimerad och mår dåligt. Än svårare att genom ord få denna människa att rycka upp sig. Du menar väl, men jag tror bara att man som väldigt närstående kan förändra och hjälpa en människa som mår dåligt och detta inte genom föreläsning utan genom omtanke och försök till aktivering. Jag är övertygad om att du är en bra vän till dina närstående som mår dåligt och kan aktivit hjälpa dem.

------------------------------------------------------------------------------------

Hyenan har myntat ett nytt begrepp: Jag har inget liv och jag är stolt över det!

Gah så roligt jag tycker det är. Jo, jag skojar gärna om det. Dätts mi.

Kram på alla, inga ledsna miner nu! Jag älskar er alla!