Min uppfödning heter Björndalens Sällskapsmöss. Och den är inte registrerad.

Mina möss är inte särskilt dyra (om vi nu ska prata pengar), men det är å andra sidan inte lätt att få en mus från mig.

Mus och människa ska matcha varandra, och jag ska vara hundraprocetigt säker på att den nya ägaren har så mycket kunskap och djurkänsla - och ANSVARSKÄNSLA - att någon mus från mig inte far illa på något vis.

Den värsta fienden till ett djur, som finns, är okunskapen. Särskilt illa är det när människan tror att hon kan (och alltså varken har ödmjukhet i förhållande till sitt djur, eller är intresserad av att lära sig).

Därmed inte sagt att köparen måste KUNNA allt redan!!  Långt ifrån! Jag har också "erfarna möss" som kan bidra till att "lära upp" en nyblivne förstagångsdjurägare (med ansvarskänsla!).

När jag nu har möss att sälja. Min uppfödning är liten, och jag har inte många möss "över" till salu. Också har jag redan "kö" på vissa varianter av de bästa slagen - och såna får jag ju inte alltid.

Hej Terato !

När jag avlar, väljer jag alltså ut möss, ur kull efter kull, generation efter generation, efter generation, efter väl genomtänkta kriterier.

Jag umgås med mina möss, jag känner dem, jag vet vad de har i generna, både typ, temperament, färger.

Om inte detta skulle ge resultat, vore det konstigt.

Om det inte ur detta skulle bli möss som är bra sällskapsdjur; snälla, trevliga, busiga, näpna, vänliga, glada, vore det konstigt!!

Endast de möss som jag känner har just "det", eller egenskaper som är på väg mot "det" - går vidare in i avlen. Ur en del kullar går ingen mus alls vidare till avel.

Jag har hittills aldrig tagit en kull för att "ha möss att sälja", utan jag säljer ur det som "blir över" när jag valt själv.

Jag vill inte säga att jag har "perfekta möss", det har jag inte. "Den perfekta musen" finns inte.

Inte heller kan jag säga att jagi mina kullar endast får "bra möss", för det får jag inte.

Men jag kan lugnt säga, att jag har möss som jag själv älskar!

PS.

Hej, på fotot ovanför, bor hos Elin Vattnadal. Jag har själv valt bort henne ur min avel, därför att hon är "för blyg". Ett annat ord för "för rädd".

Hon är snäll och lätthanterad, helt okej i handen, men hon hör inte till dem som kommer springades i glädje när jag kommer in i rummet. Hon håller sig hellre undan.

Långvarig och envis avel efter genomtänkta urval och mål - vilket är vad vi uppfödare håller på med - ger resultat.

Svensk Mästare i Petclass 2008 är min uppfödning.

Svensk Mästare i Petclass 2009 är min uppfödning.

Av någon anledning är det inte en zoomus som erhållit titeln…

 … Och jag avlar inte ens på "pet-class-djur" …

Jag avlar sällskapsdjur, och det är inte alltid samma sak. Standarddjur avlar jag inte alls, även om jag vill ha en vacker typ.  Standard-uppfödare får alltför ofta offra temperaments-drag för perfekt färgnyans och teckning.

underbart amaira!

Tack Maria!

När man har läst detta förstår man att möss från uppfödare är guld värda. Tänk så mycket kärlek och energi det finns bakom dem!

amaira är just en av dem som kan konsten att matcha mus med ägare. Titta bara på den som Elin fick. Elin tittar på helt andra saker hos en mus än att den är orädd och framåt. Hon vill ha dem lugna och stillsamma. Och hon är förmodligen jättenöjd med sin mus!

Det här är ju en "service" eller vad man ska kalla det som man inte får från en zoobutik. Och det ska kosta, tycker jag. Det ska kosta att få med en stamtavla, livslång support för musen och någon att luta sig mot när det blir trassel. Man kanske även kan fåhjälp med avlivning när det är dags eller t.ex. om man får problem och inte kan ha kvar musen, ha möjlighet att lämna tillbaka den till uppfödaren.

Ja, som sagt, det är service, det! :)

Ja, jag har tagit tillbaka möss, när det inte funkat. Även efter ganska lång tid. Utan ett knyst, bara självklart, jag förstår.

Ja, jag har hjälp till med avlivning när det varit aktuellt (ett par gånger bara, men ändå).

ja, jag svarar givetvis på frågor och försöker hjälpa till så gott jag kan om det dyker upp problem!!

Underbart, amaira!

Inte bara dina möss står för glädje utan du skriver också med glädje om dem!

Du har satt fingret på mycket om varför man vill ha möss, deras livsglädje.

Jag tror att det är en sak som är rätt viktig när det gäller Pet Class, att vi verkligen i Sverige lagt manken på den klassen. Att vi verkligen arbetat för att möss ska vara ett sällskapsdjur först och främst! För i andra länder har de inte ens Pet Class!!!

Ang. att matcha mus med ägare så tror jag det är något vi alla uppfödare gör. Det har vi lärt oss och varandra att så ska det vara. Det måste klicka. Och som uppfödare är det så underbart att se när detta händer, samt att kunna förmedla ett superbra djur till ett kärleksfullt hem.

Det är också en uppfödares plikt att känna av en person om denna verkligen passar för djuret, samt kan erbjuda ett varaktigt hem. Samt att de itne är allergiska osv. Så vi uppfödare behöver ta ansvar. Och för mig är det en självklarhet att man tar tillbaka ett djur som inte fungerar i det nya hemmet av någon anledning.

Amaira, kan vi inte lägga detta som en artikel? Det är otroligt bra skrivet och väldigt informativt!

#11 Ja, bra ideé - det är ju amairas uppfödning i närbild…

Haha, ja, det är det ju!

Sätt den som artikel om  ni vill.

Bara jag slipper jobba något mer med den, göra om eller göra annorlunda, eller nåt.

Det är jätte bra sagt =) jag brukar leta djur i 2-3 år innan jag hittar den jag vill ha, det har inte med färg eller storelk att göra utan kemin imellan och hur det temperamentet fungerar.. Jag brukar filma djuret jag ska sälja mm. så att dom får se hur dom rör sig, om dom verkar friska och glada, hur dom beter sig osv. Lätt att säga en sak men man ska kunna bevisa det med då den inte kan träffa alla djur runt om i världen.

Amaira…Vad ska jag säga… Du och Grodan och era "ideer" är orsaken till varför jag ännu har möss som stort intresse. Har tyvär inga egna just nu men ush så man saknar de man hade.

Jag blev helt varm i kroppen av att läsa detta! Det är inte alla som ser det du ser. Ser och tar in vad djuret förmedlar. Underbart!!! Även det du skriver (min tolkning, inget citat) att man aldrig får tro att man kan så mycket att man slutar lyssna och ta in.

En artikel på detta kan jag bara sätta tummen upp för!

Du som uppfödare vann mitt hjärta stort med denna information!

Ååhh, vad rara ni är också!!!           Tack!

Wow. Det är precis så jag vill att min uppfödning ska vara

Tackar Symwhore.

Det tar lite tid att bygga upp, och man behöver vara konsekvent i sina avelsurval. Fast jag "urvalar" efter lite olika kriterier vid olika kullar, beroende på vad det är jag vill "vaska fram" eller "kombinera" i framtiden.

Att avla medvetet efter speciella egenskaper, är ungefär som att vaska guld.  Spännande men mödosamt, och inte alltid man finner guldklimpar.

Jag hade bakslag med mina, de började få tumörer… Alltför många har jag fått avliva, väldigt tråkigt.

Jag har några av mina "gamla möss" kvar, och jag kommer att ha kvar dem ett tag till, alltså ta någon kull så jag får stammen kvar, de är så vansinnigt goa. Men jag säljer inte av dessa, utan bara har kvar som vänner som jag troligtvis får avliva runt ett-års-åldern. Jag kan göra det själv utan att musen lider, vare sig av avlivningen eller tumörerna.

Och så håller jag på att sakta bygga upp en helt obesläktad "stam". De är ganska OK, men nu har jag hoppetossor och popcornungar och sånt som jag tycker är tråkigt och jobbigt. Det tar sin tid att få fram vad man vill, och så måste man ha möss att börja med, som har potentialen, annars går det aldrig.

Jag har avlat ut mycket på sistone - förutom att jag har helt obesläktade möss också - och tyvärr har jag förlorat den fina guldglansen som jag älskar hos mina möss. Champagne-argente som är min färg, har jag bara "felfärgde", eller normalfärgade kanske det heter.

Och agouti och cinnamon saknar den röda lyster som jag vill ha. För ävenom jag avlar på temperament, så avlar jag också på de färger som jag älskar mest hos mössen.