Hur ska jag göra?
Har nyligen fått hem en mus, han är verklligen jättefin att titta på MEN när man ska hantera honom så är han helt hopplös! Om man tar upp honom i handen så kan han hoppa rakt ut i tomma intet med ett skrik, om jag har handen i buren så antingen gömmer han sig eller så hugger han mig. Har aldrig haft en mus som varit så här, känner mig helt hjälplös! Har försökt muta honom med "godis" och bara suttit med handen i buren utan att göra någonting men jag ser inga framsteg. :/
(Nej, jag kommer INTE att avla på denna även om han blir bättre.)
Många skulle nog se avlivning som det största och bästa alternativet, men själv är jag en sån som inte avlivar om jag inte har ett helt hopplöst fall och det har jag hittills aldrig haft trots att en av mina tjejer inte varit den trevligaste musen. Hon har huggit mig rejält och det har nog berott på rädsla.
Mitt tips till dig är att när han hugger dig så tar du inte bort handen utan ha den där tills han slutar att hugga och när han slutat så tar du bort handen så att du belönar det positiva beteendet. Det har funkat på min mus, men tog flera månader.
Sen när du ska hantera honom så tycker jag att du ska sätta honom på mindre ytor som är tråkiga och låta din hand vara den enda vägen därifrån. Då kommer han han börja förknippa handen med trygghet eller nåt som hjälper när man inte vill vara på ett ställe.
Jag är tyvärr inte så bra på just det här, för jag har aldrig haft sådana här möss. Nu börjar det dock bli vanligt, vi har många inlägg på sajten om just detta och jag kliar mig lite i huvudet och undrar varför.
Jag kan tänka mig att det inte ligger någon selekterad temperamentsavel bakom musen, men också att han är relativt ohanterad och ev rädd för människor. Kanske har han fångats upp dåligt ur buren vid något tillfälle och då fått just den inställningen till människohanden som kommer ner i buren att det är ILLA…
Vad jag sett på råttor, som ju har mycket sämre grundtemperament och grundinställning till människor än möss, är i a f kombinationen dålig hantering med lite sämre temperament är otroligt dåligt för ett sällskapsdjur. En råtta med dåligt temperament som fått en dålig start med människor kan vara väldigt svår att få tam. Det kan ha gått till så att råttan är ohanterad fram till några veckors ålder och då helt plötsligt skall den hanteras. Den blir rädd och en olycka händer, t ex att den ramlar i golvet eller dyligt. Den blir upplockad, kanske efter en hetsig jakt och genast nersatt i buren. Sedan har den ingen mänsklig kontakt på flera dagar/veckor tills den nya ägaren står där och undrar varför råttan är otam, skygg och kanske nafsas…
Det som hände med råttan var att den blev jätterädd för människor eftersom den förknippade en dålig händelse med människor. Den kommer att ha en försvarsinställning till människor i framtiden. OBS! Att detta endast gäller råttor med ett dålig grundtemperament, t ex grossistuppfödda eller zooaffärsuppfödda.
Hade råttan plockats upp från golvet och blivit klappad och lugnad när olyckan skedde hade förutsättningarna varit bättre för en framtid med människor.
Jag kan dra en liknande parallell till möss som vaktar sin bur. Visst det kan finnas andra orsaker också men jag tror att detta kan vara EN av dem…