Jag vet att många tycker att hanterligheten är viktigast. Dvs. det är acceptabelt att en mus är rädd och springer iväg i buren men i handen ska den vara lugn och sansad och kunna hanteras.

Jag kan hålla med till viss del. Det är skittrist med möss som bara springer runt på en och inte söker kontakt. Men jag vill gärna att de ska vara lite tjatiga och vilja komma ut ur buren och gärna klättra ut via mig. Den mus jag haft som mest betedde sig så var lilla Memla. Hon klättrade självmant upp i handen men lade sig gärna ner för kel, såg mig i ögonen och var otroligt lätthanterad samtidigt. Hon var enligt mig den ultimata musen.

Jag har dock märkt att det oftast finns antingen eller. De keliga gosmössen är fega medan de spralliga, modiga mössen är svårhanterliga och svårkontaktade. Men jag vill alltså att de ska vara som lilla Memla. Både och!

Det lustiga är att när jag fick Memla blev hela mitt gäng väldigt trygga. Nu när hon gått bort har det blivit lite oroligt i flocken och de är också mycket oroligare med mig.

Jag är svag för möss som är modiga, det är ju himla charmigt när de knappt kan vänta med att få komma upp i handen. Många av mina hamstrar är så också, och det tilltalar mig nästan oavsett djurslag egentligen. Av mössen jag har nu är två väldigt ivriga att komma upp, den tredje får jag "hämta" själv, men väl i handen är det inga problem. Mest "hejig" är Chibbis, Vattnadals Chiabatta. Attans musling att vara morrhårsbitare, för en så trevlig fröken tycker jag vore kanon att få bebisar efter annars. Allra viktigast är dock att man inte behöver jaga dem runt buren, så länge man kan plocka upp dem utan någon big deal så är det ok, tycker jag.

Mod är något jag brukar uttrycka som att nyfikenheten skall övervinna rädslan. Möss behöver inte vara rädda för oss och de är det inte normalt heller, så när möss är rädda anser jag att något inte stämmer riktigt. De kan vara ovana och fega pga att de är ohanterade. Men rädda? Nä. Möss naturliga tillstånd anser jag nog vara modiga, vissa mer vissa mindre…

Nää, men Grodan! Här håller jag inte med dig!

Jag vill påstå att det är mössens naturliga tillstånd att vara rädda för oss. Sedan är det olika fort som de vänjer sig.

Sedan vill jag också ta in det här med "tolkning" av mössen. Vi ska inte vara så säkra på att vår tolkning av beteendet är det rätta. Det ska inte jag heller vara, så jag påstår inte att jag har rätt, jag bara ger en annan tolkning (rätt eller fel, eller så finns det något tredje alternativ som vi inte ens vet om)

Jag har sett "tolkningar" av möss som goa och kelsjuka, medan jag ser att musen har ett beteende som väljer "freeze" som försvarsmetod i stället för "fly"!! Framavlat så klart, dessa möss är ju hanterbara till skillnad från flyktmösen.

Jag har sett möss sitta stilla i handen, och "gilla läget" för att det inte har något annat val (och använder freeze istället för flykt), och tillåter klapp och puss utan en enda protest - men inte alls gillar det den utsätts för!!

Å andra sidan kanske den utifrån detta lär sig att det inte är farligt,och kanske till och med lär sig uppskatta det så småningom.

Men vi ska inte vara så säkra på att vi VET att våra tolkningar är rätt. Inte jag heller.

#4 haha, det är mycket du inte håller med mig om… men det är ju helt ok. Vad vi behöver för att tänka lite är ju att höra andras syn på saken.

Jag vill poängtera att jag inte anser att möss är rädda för oss människor, inte så som andra vilda djur är.

Tyvärr slarvar jag lite med att förklara mig

Jag anser att möss inte skyr oss människor. De söker vår närhet, är orädda för att ta sig in i våra hus, att leva lite på avstånd men ändå väldigt nära. De vill givetvis inte möta oss och vid direkt närkontakt är de skygga och det är fullt naturligt för dem då de är bytesdjur. Men direkt rädda av sig,nä, det anser jag inte att de är.

Jag jämför gärna möss med råttor här. Vad jag sett av råttor så skyr de oss. De lever av oss och i närheten av oss, men tar sig ogärna in i våra hus. Visst finns det fall då råttor tagit kontakt med människor, men det är helt onaturligt för dem och i många fall kan det handla om tamråttor… (Vid vissa gynnsamma förhållanden då populationen på ett område blivit alltförstort kan dock råttor uppvisa lite mer tolerans mot människor)

Hm… jag förklarade inte så bra… jag är inte i form… jag vet att jag någonstans förklarat mkt bättre vad jag menar…

#5: 4 haha, det är mycket du inte håller med mig om… men det är ju helt ok. Vad vi behöver för att tänka lite är ju att höra andras syn på saken. 

Haha, HÄRLIGT Grodan! Instämmer (det du  )

Oavsett om jag håller med eller inte, lyssnar jag ALLTID på vad du säger!! Och det får mig att tänka, precis som du säger.

Ibland använder vi bara samma ord på olika vis (ger orden olika innebörd), och ibland ser vi helt enkelt samma sak ur två olika vinklar. Och ibland har vi verkligen olika åsikt - vilket är som det ska!!

Vi tänker båda etologiskt ( etologi = läran om djurens beteende).

Du förklarar så jag förstår. Och du har rätt i att husmössen har följt människan ända sedan människan blev bosatt. Och de är lätta att tämja, trots att de är skygga och håller sig undan.

Min utgångspunkt är mössens positon i näringskedjan. De står lågt ner, och finns på mångas matsedel. Det möss som inte "blivit rädda" har blivit mat. Och har inte fört sina gener vidare.

Samtidigt är de överlevnadskonstnärer och klarar nya förhållanden. De har både nyfikenhet och modet att prova på nya saker.

Egentligen säger vi samma sak här, fast jag vill använda ordet rädd istället för feg. Men kanske är "feg" ändå ett bättre ord, för merparten av mössen?

De behöver tid för att komma ifatt sitt eget mod.

#6 Ja, det är knepigt med ord. Jag har upplevt det här många gånger och jag misstänker att det faktiskt är jag som har svårt med språket. *fniss*