Elaka möss tar jag bort. Jag har iof en mus som är snäll mot mig men som nafsade en domare. Hon är kvar. jag har en mus till som piskar med svansen och uppträdde irriterat mot sin ägare men är lugnare här, han får en chans.

Blir jag själv biten åker de i stupstocken!

jag brukar se på styrkan på bettet

mina nivåer av bett är nafs, bett och hugg

hugg är inte tillåtet hos mig

bett är tillåtet beroende på situation skrämmer man dem så är det tillåtet annars kan det hända att de får somna in om det inte är så att de är under medicinering för då kan de bita för att man håller fast dem och sticker in en stor spruta i munnen på dem

nafs tycker jag mer är mysigt då jag ser sådant som kärleksnafs

Åh, det där är svårt…

Jag har bara haft en mus som bitits ordentligt och gjort det mer än en gång (har ju hänt med andra möss också, men då har det hänt enstaka gånger bara och då väntar jag och ser…)

Han jobbade jag bort det på för jag tyckte så mycket om honom och jag var ganska säker på varför han började bitas!

Vet faktiskt inte vad jag skulle göra om jag hade nån mus som bets bara för att vara elak…förmodligen skulle jag försöka jobba bort det och gick inte det så vet jag inte….

Hade en råtta som högg mot människor. Honom såg man så tydligt på att han mådde dåligt psykiskt så honom tog jag bort efter att jag försökt jobba med honom utan resultat. Han började resa ragg och hugga runt omkring 6 månader, då dom blir "könsmogna i huvudet". Han var världens goaste som mindre men när han började resa raggen när jag bara gick förbi buren så hade det gått för långt. Ingenting traumatiskt hade hänt och han var inte rädd för mig, han hälsade och så men högg alltid som ett hejdå. Klappa honom var inte på fråga och skulle jag plocka upp honom var det handduk som gällde. Han var fruktansvärt frustrerad den killen, när han inte kom åt att tugga på mig så vände han sig fort som satan och högg efter närmsta burkompis.

Jag avlivar inte förens jag försökt jobba med djuret som biter, basically

Jag är ju anti-avlivning i alla fall där musen inte garanterat mår dåligt. Jag har som värst haft möss som biter (då graderar jag också nafs, bett, hugg. Nafs är som ett skrap, bett är ett nyp och hugg ger sår) mig och andra människor, men som aldrig gör nåt mot burkompisar. Där har det berott på. Vissa har jag jobbat med, vissa har jag helt enkelt låtit vara. De ska inte behöva vara med mig om de inte vill det.

Jag har rätt många möss som biter både mig och hund genom gallret på buren och en del som bara biter hundarna. Stoppar hunden in nosen, jag handen eller om de är lösa med hunden och mig är det däremot ingen fara. Jag har alltid tänkt att det är nån revirgrej…?

Sen har jag ett antal nafsare, som brukar göra det bara om jag sticker ner handen i buren. Först nosar de, sen slickar de och sen nafsar de. Som om de riktigt vill vara säkra på att det itne är något ätbart där. ^_^

Jag avlar inte alls på de möss som biter i och ur buren, men tycker gallerbitande är okej.

#5 Jag är nog lite som dig Hyeonmu. Jag är ant-avlivning om en mus inte är sjuk eller mår uppenbart dåligt på något annat vis. Jag kan ju inse att det är skillnad om man har uppfödning än om man har sällskapsmöss som jag har. När det gäller sällskapsmöss så tänker jag att jag har köpt musen och då är det också mitt ansvar att träna bort ett dåligt beteende och jag tror att om jag inte skulle lyckas, men se att musen trvides med sina burkompisar osv. så skulle den inte avlivas. Det är mitt ansvar att se till att den mår bra med sina kompisar isf.

Men är man uppfödare och har massor med möss kan jag förstå om man inte tänker så.

Vad har ni som tränat era möss för att få dem att sluta bitas använt för metoder?

Jag hade också en mus som var farlig. Hon attackerade andra möss, och jag fick avliva henne.

Hoppas att era möss ska bli snälla och lugna :)

#7 Tråkigt att hon attackerade andra möss

Jag har själv aldrig haft en mus som bitits (med undantag för min lilla tjockis som kan smaka lite på mig om jag pillat med någonting gott innan jag sträcker fram handen till henne) så jag har ingen direkt erfarenhet av sådant. Men OM jag skulle få en sådan mus så skulle det inte accepteras och definitivt inte avlas på, men om den är pigg, kry och snäll mot sina burkamrater så skulle den få vara med till den själv vandrar vidare av ålder.

Skulle någon av mina möss ge ungar med bitiga tendenser så skulle inte den avlas på heller.

Jag har noll tolerans. Jag tolererar inte att möss eller råttor inte respekterar mina fingrar och händer. Inte heller bortförklarar jag bitbeteende med att musen är rädd el dyligt. En sällskapsmus skall kunna bli lyft i nackskinnet, vänd och vriden på, hanterad, medicinerad utan att bitas. Nu pratar jag givetvis om normala förhållanden då musen är frisk, alltid har tillgång till mat, är välskött och man hanterar den på ett sätt som är tillåtet (alltså inte för hårt eller så - och även om du råkar vara för hårdhänt mot en temperamentsavlad snäll mus skall den bara på sin höjd skrika till för att tala om att det inte var trevligt det du gjorde!!!).

Jag har sålt någon mus som uppvisat beteendet: springa fram till handen och nafsa till (ej blodvite, men otrevligt och gör ont) som har gått att träna bort i vissa fall. Vad jag sett är det möss som oftast bor i akvarium, eller ensamma hanar, som uppvisar detta beteende. Jag skulle säga att det är för tyst i deras omgivning och att när ägaren kommer blir de skrämda. De kan pasa bättre med en gallerbur och placerad på ett ställe där mössen/musen får vara mer i centrum, samt att man ska prata med musen långt innan man sätter ner handen.

jag tycker mest synd om mössen som biter hade 1 (speciell) dam förut som bet mig riktigt ordentligt så blodet sprutade ur fingret på mig (tror dock att jag råkade skrämma henne) jag skulle ta upp henne ur buren när den skulle rengöras, men efter det bettet så blev jag lite rädd för henne och vågade inte gosa å klappa henne som förut, så jag kände att jag inte kunde ta hand om henne som jag gjort innan.

för övrigt så var hon jätte söt ganska dominant av sig dock, hon gillade att vara i handen på mig men som sagt efter bettet så vågade jag knappt ta ur henne ur buren när jag skulle rengöra den (såg till att hon gick in i en toarulle som jag lyfte ur buren).

sen kände jag att jag inte kunde ha kvar henne men tyckte att det var så synd om jag skulle ta bort henne då hon egentligen var en väldigt trevlig mus, jag lyckades fixa ett annat hem till henne (och hennes kompis då ja inte ville att dem skulle separeras) så nu lever dem båda lyckliga hemma hos mor min, hon kommer dock inte avla på någon av dem pga andra anledningar.

jag anser att har man blivit "rädd" för en mus/några möss som har bitit (även om de var som i mitt fall 1 gång) så kan det vara svårt att ta hand om den/dem som man tidigare gjort.

men istället för avlivning så kan det ju eventuellt finnas någon som kan/vågar hantera mössen så att dem blir lugna och trygga igen (min lilla dam kände ju av min rädsla vilket defenitivt inte gjorde saken bättre) men hon har inte bitit någon annan än mig denna enda gång.

så iallafall min tanke är att man kanske ska försöka ge musen en chans hos någon annan (om det finns någon förstås) innan man tänker på avlivning (ser själv bara avlivning som sista utväg i de flesta fall)

ojdå vilket långt inlägg jag skrev :s var ju inte alls meningen att de skulle bli så långt

kanske bara svamlar såhär sent på natten vad vet jag ^^

De ända som bitit mig är honor som haft ungar och jag råkat ta in handen för snabbt, då har de blivit rädda och bitit för att skydda ungarna. När det är såna är jag bara noga med att låta dem nosa på mig innan jag stoppar in handen och är de mycket överbeskyddande så håller jag handen en bit bort från boet.

Annars var det en unge som bet mig när det fastnat, men då var den också rädd så det är inget jag tänker avliva för.

Men om någon skulle bita mig av ren aggresivitet, så skulle jag nog avliva. Trots att musen mår bra fysiskt, så tror jag inte den mår bra psykiskt om den håller på och bits.

Det verkar med andra ord vara väldigt individuellt var man tycker att gränsen går och det verkar som att jag tolererar mycket (jag skulle dock aldrig tolerera kraftiga hugg så att det börjar blöda, för då tror jag inte musen mår så bra).

Jag har funderat på om det skulle vara intressant att skriva en kort artikel om aggressivitet, men då skulle jag ju kanske haft en riktigt aggressiv mus hemma fört, och det vill jag ju helst inte ha…

En artikel hade varit bra, Artiklar är alltid bra, haha :P

Du kan ju prata med någon som har/haft en aggresiv mus? Eller överlämna artikelskrivandet till denne… :)

Mera funderingar kring detta?

Artikeln eller?