Ja, är de två veckor så klarar de ersättning. det är råmjölken första dagarna som är oersättlig för dem. Problemet är att ge dem så ofta som de tuttar på mamman…det är typ hela tiden! risken finns annars att de får för lite i sig och blir tunna och svaga.

Är alternativet att riskera att de äts upp så väljer du ju mellan pest och kolera…då är nog erättning säkrast

Men…den andra honan då? jag har satt in äldre ungar till honor och de har tagit hand om dem som sina egna ändå.

#1

Det var det jag trodde. Jag anar att jag kommer få kontakta skolan och plocka med bebbarna dit.

Vad skönt, då tänker jag inte fel.

Jo, jag tänkte samma sak. Problemet är att hennes ungar är äldre än dessa och hon verkar gå mot slutet av diandet. Jag tänkte testa att sätta in dem dit, och så mata med Esbilac samtidigt.

När Sixten var bäbis och skulle nappas så gav jag honom ungefär varannan timme, dygnet runt.Tröttsamt men klart värt besväret:) Jag tyckte det var ganska lätt och se på honom när han var hungrig. Jag misstänker att banden mellan mus och människa blir mycket starkare av detta, för kära nån vilken vän jag fick. Lycka till med dina musbäbisar!!!

Din mushona är ingen lycklig mus. Hon mår klart och tydligt inte bra. Varför kan man bara spekulera i, knappast något som du har orsakat i alla fall, det är jag övertygad om.

En del möss trivs inte i fångenskap. De är "fast i gränslandet" mellan tammus och vildmus, och hör inte längre hemma någondera stans. Om det gäller din hona, eller om något annat är fel med henne, törs jag inte svara på.

"Kan jag ta bort" skriver du i inlägget. Menar du ta bort från ungarna, eller avliva? Jag skulle avliva, just därför att hon inte mår bra, inte är en lycklig mus. Vad som krävs för att göra henne välmående i fångenskapen, vet jag inte.

Tänk på, att sådant här kan gå i arv. Bra eller dåligt föräldraskap har en viss arvbarhet hos mössen. Så ungarna bör inte användas i avel.

Jösses, vilken knasig hona. Helt störd. Varför kan man undra?

Jag har aldrig haft någon hona som varit sådan. Alla mina honor är lyckliga mödrar. Jag skulle nog lyssna på amaira och avliva ungar och ev modern (fungerar hon normalt i flock med vuxna honor så kan hon ju få gå kvar om hon inte mår dåligt, men om hon har andra problem kanske hon inte går att lita på i en flock…)

#3 Tack. Det har varit väldigt slitsamt, men mysigt. =3 Nu äter de själva och jag fyller bara på esbilac i skålen varannan timme. #4 Hon var världens snällaste, lugnaste fram till att hon fick ungarna. Jag funderar på om hon fick en knäpp. Jag är rädd att hon snubblat in i att vara "vildtammus", men jag hoppas hoppas att hon ska börja trivas i stort akvarium nu. Jag var osäker, men menade som i flytta bort. Det blev så och jag avvakyar för att se hur det går för henne. För mig är det svårt att ta ett liv, bara baserat på min egen yanke om att det nog är bäst. Hur många misstag gör inte vi människor? Nej det är klart. Särskilt eftersom hon var en favvomus of all time innan det här - Få känns det ännu mer riskabelt i avel. Ett fel som inte visar sig på en gång. #5 Ja, jag har aldrig varit med om liknande heller. =\ Varför ungarna? Hon har gått utmärkt i flock förr så jag testade. Hittills går det bra.Jag hoppas hon kan lugna sig helt.

Har haft en sådan mus som Amira beskriver, han var verkligen ingen tammus och ville ej bli en sådan heller. Han rymde konstant (har haft MÅNGA möss innan i precis likadana burar, ingen har rymt), gick inte att hantera för fem öre då han antingen hoppade rakt ut i luften med en skrik ELLER högg hårt som f*n… Försökte få honom någorlunda hanterbar i ett par månader, sedan insåg jag att han mådde lika dåligt som jag när min pojkvän stod där med honom hängandes från handen, då avlivade vi honom.

#6 Bra fråga: Varför ungarna?

Jag anser att med ett sådant arv kanske mössen i kullen inte utvecklas till normalt funtade individer. En del av mig tycker också att det är dumt att fylla sitt hem med tveksamma djur om man har ont om plats eller seriösa hem att placera ut dem till. Om risken att de går vidare i avel finns är det än större anledning att man avlivar dem så fort man inser att de inte är bra djur.

Jag tänker som Grodan här. Och absolut ska det inte finnas risk att de går vidare till avel.

Hur mössen är som mödrar, lär vara ärftligt. Får dessa ungar ungar i sin tur, finns risken att de beter sig som mamman. Kanske inte i nästa generation, men rätt som det är dyker beteendet upp igen. Hos en annan ovetande ägare, som får bekymmer, oro, och sorg.

Olika egenskaper hos mössen (och andra djur) kan "hoppa över" några generationer, för att dyka upp igen längre fram. Är man uppfödare får man ta många tuffa beslut - är i alla fall min åsikt.

Som jag skrivit i en annan tråd, medicinerar jag t.ex. inte gärna mina möss. Jag försöker avla på bra immunförsvar. Av samma orsak (och några till)  avmaskar jag inte på samma vis som andra gör.

Varför? Därför att jag anser (hoppas på) att "mina kunder", de som bara köper ett par sällskapsmöss, inte strax efter ska behöva lägga ner en massa pengar och oro på vetrinär och sjukvård. De uppfödaruppfödda djuren bör kunna vara friska och motståndskraftiga.

Att ta ur avel av "synnerliga skäl" behöver inte nödvändigtvis betyda detsamma som avlivning, med det betyder definitivt (i alla fall för mig) att inte sälja vidare.

Så fort en mus är såld, förlorar man kontrollen över den. Det finns ingen garanti för att musen inte "bara får en kull", eller säljs vidare (pga tidsbrist eller allergi osv) till någon som sedan vill ha en kull efter just den musen, för den är så "söt".

När jag ändå håller på och skriver, kan jag ta upp det här med avmaskning igen. Som jag skrev i avmaskningstråden, jag föredrar andra metoder.

Inte en enda kom på tanken att FRÅGA, hurdå? Eller att det kanske kan vara intressant att diskutera.

Nu är jag en sådan liten uppfödare, att det knappast gör till eller från i musvärlden. Men jag "jobbar" på mitt vis, i alla fall.

#8

Jo, men det är ju ändå ett "kanske". Bättre då att avvakta och se hur de utvecklas än mörda "i förebyggande syfter". Risk för avel finns ju inte, eftersom jag själv vet vad de har bakom sig. =)

#9

Jag håller med absolut om att hennes ungar inte ska vidare i avel och därför inte säljas heller. Var tveksam med att sälja tidigare kulls ungar också, eftersom farmoderns syskon dog tidigt, och har överhuvudtaget svårt att sälja möss. Så de blir kvar här i alla fall. =)

Jag missade den tråden, men jaaag undrar hur. ;)