Min avel.

Jag tycker det är svårt att avla, säger jag gång på gång, och det tycker jag. Skitsvårt! Men det är också så oerhört spännande! För mig är min avel ett enda stort expriment! Inte på djurens bekostnad, vill jag betona, snarare tvärtom.

För mig är det viktigt att ha friska och motståndskraftiga djur, inte friska och sårbara.

Då behöver jag till exempel veta hur immunförsvaret arbetar, och vad som händer hos husdjur där immunförsvarets bredd automatiskt snävas in.

Min avel inspirerar mig att hela tiden fånga upp ny kunskap, inom etologi, fysiologi, biologi, evolutionsbiologi, domesticeringsmekanismer, osv. Och sedan jämföra det med mina egna erfarenheter i praktiken.

När det gäller medicinering av sjukdomar och parasiter tar jag stort intryck av både människors och lantdjurs behandling, inklusive ekologisk produktion och ett mångfaldsperspektiv.

Ja, det är min bakgrund. Jag säger inte att det är rätt det jag gör. Men jag försöker överföra viktiga erferenheter och kunskaper från andra områden till mössen.

sätter en tass här, är mkt intresserad av dina tankar om detta 

Parasiter hos mina djur.

Hur gör jag då? Ja, egentligen ingenting, för jag har varken inre eller yttre parasit-problem.

Däremot tror jag nog att jag har både inre och yttre parasiter. Liksom Rossel. Eftersom det kan dyka upp ibland, hos ungdjur eller vissa andra där immunförsvaret inte räcker till.

Hos en del är det bara lindriga besvär som går över av sig självt, och gör det inte det, tas de bort. Det händer att någon ungmus slutar växa, och inte är helt okej fast den annars verkar pigg och lever som vanligt. Alla som drabbas av "något" och inte klarar av det, tas bort ur avel.

Eftersom jag inte kan hålla på med sjukvård dessutom, avlivas de. Inga av mina möss ska lida! En snabb smärtfri avlivning där djuret aldrig blir rädd eller stressad är okej för mig.

Även om jag avskyr att avliva, gör jag det.

Jag kullar inte så gärna (dvs avlivar musungar före 3 dagars ålder) eftersom jag inte vill gå miste om information och urvalet. I stället för att kulla, avlivar jag vuxna, eller halvvuxna, hanar. Varför jag inte försöker sälja dem? Därför att de jag väljer bort, är inte bra sällskapsmöss. Bra hanar avlivas inte. Men hade jag kullat, kanske jag hade sparat fel hane.

Mina möss har hittills inte blivit sjuka av att träffa andra möss. Inte heller har nya möss blivit sjuka av mina. Så jag har haft tur också.

　Ja, det var lite bakgundsinformaton om mig och mina tankar (i det här läget, jag kan ju ändra mig, jag försöker alltid vara öppen för nya lärdomar, idag går tekninken framåt med stormsteg och ny kunskap kommer ständigt flödande).

Jätte fint skrivet, tycker jag. Fast det är väl inte fel när man är tvungen att kulla? T.ex när en mus får 24 bebisar, då klarar hon inte av att mata alla 24.

Tankar om medicinering.

Innan man börjar medicinera, bör man veta lite om både medicin och immunförsvar.

Vad gäller antibiotika, så blir bakterier resistenta i en allt ökande takt, och det är ett globalt problem! Detsamma gäller medicin mot parasiter. Eftersom få människor har möss som husdjur, lär kunskapen om allvret här, givetvis nå musägare allra sist.Inte ens ägare tilll vanligare djur har ännu tagit till sig konsekvenserna av detta.

Gissa varför olika mediciner blir svårare och svårare att få tag i? Varför medel efter medel blir receptbelagt och måste gå genom vetrinär? Åtminstone inte för att jävlas med djurägare!! Och svaret från djurägare bör inte vara att försöka kringgå detta och skaffa och sköta det hela själv i stället, Det är ännu vanskligare!!

En bra kontakt med en vettig vetrinär, är A och O. Men jag vet, det är inte lätt när det gäller möss!! Snarare nära nog omöjligt.

Immunförsvaret.

För att ett immunförsvar ska vara bra, behöver det både vara så brett som möjligt, och innehålla så många olika alleler som möjligt. Det kan vara både på individnivå, men också inom avelsmaterialet! Varje mus kan endast ha högst två olika alleller på varje gen. Medan flera djur tillsammans, kan bära på fler än två olika alleler.

(Alleler är detsamma som de olika varianter som kan finnas på varje enskild gen)

Därför fungerar immunförsvar både på individnivå, men också på gruppnivå.

Förenklat kan man säga, att en allel handhar en särskild sjukdom/smitta. Ju fler olika alleler, desto fler olika smittor klarar djuret av!

Om en grupp har många olika alleler, kan en smitta slå ut (döda) enskilda invidiver, men INTE de individer i gruppen, som har just de allelerna som tar hand om just den smittan.

Ett brett immunförsvar är detsamma som många olika alleler på försvarsgenerna. Då finns det förhoppningsvis alltid någon som klarar av just det specifika smittämnet.

Men pratar man om ett bra immunförsvar, är frågan även: immunförsvar, mot vad? Ett immunförsvar kanske klarar av Rossel utan problem, men saknar försvar mot inälvsparasiter.

Ja, även inre och yttre parasiter är något som ett bra immunförsvar (mot just detta) kan klara av.

En annan aspekt av det hela, är att immunförsvaret bildar antikroppar när det utsätts för smitta i liten dos. När väl antikropparna finns där, klarar djuret av en hög smittograd utan att bli sjuk.

Förebyggande åtgärder.

Här finns det verkligt intressanta i sammanhanget, både för uppfödare, men även för "vanligt folk" som har smådjur.

Och inom det här området skulle jag vilja ha till en diskussion, eftersom jag vet väldigt lite om just mössens parasiter (mer i detalj) eller andra smådjurs parasiter, eller hur de samverkar, respektive inte samverkar. Vilka som är artspecifika och vilka som inte är det.

Jag har en hel del tankar och idéer, överförda från lantdjurshållning, som borde kunna fungera även när det gäller smådjur. Men jag får återkomma om detta nästa vecka eftersom jag inte har mer tid nu.

Hej Magda och Dominik  .

Dominik. Det är så olika åsikter om detta med kullning. Och avlivning över huvud taget. Min åsikt är att så länge inget djur lider eller mår dåligt, eller blir stressad eller rädd, så är det okej vid synnerliga skäl.

Men alla håller inte med mig. För många är livet självt heligt och får inte tas, vi får inte spela gud. För mig är alla åsikter personligt giltiga!! Så länge inget djur lider.

mkt intressant läsning, har själv lite tankar åt det här hållet att ta lite idéer från lantdjuren efter en mkt intressant diskussion med en veterinär som tycker att en grupp möss el råttor ska behandlas lika som om det är en besättning med kor man har, och ska man behandla mot något så behandlar man alla och sanerar omgivningen eller så gör man det inte alls.. försöker minnas vad vi pratade om, men det var iallafall att det finns ju alltid en viss grupp bakterier & virus och sådant i en grupp djur men att det är när man t.ex tar in nya som man får större risk för utbrott av sjukdomar, just pga det med att de har immunförsvar mot vissa saker (nej nu börjar jag snart svammla bort mig så jag inte vet vad jag skulle komma fram till, sorry..) ser fram emot att få höra mer om dina idéer!

Hej  glömde jag ju skriva 

Underbart att läsa om personer som håller sig uppdaterade med modern forskning och sprider det vidare till oss andra som inte har möjlighet att hålla oss lika uppdaterade! Hoppas på mer skrivet från dig på de här ämnena, mer ingående!

Trevlig läsning. Jag undrar fortfarande hur vi ska bekämpa parasitangrepp. Om vi låter våra möss gå omkring med ex mask så kan vi inte ställa ut…

Jag vet ingenting om lantbruk faktiskt, även om jag är född på och senare har bott på bondgård - jag höll bara på med mina hästar då och var inte intresserad av annat än mina djur, vänner, musik o att hångla… hehe

#11. Men mask förekommer ju i alla fall på utställningarna! Flertalet vet vi nog inte ens om, de med måttlig infektion. Ofta dyker det upp levande mask i handen på domaren (via avföring) när musen är mycket infekterad.

Vi hanterar det via hygien, och handskar på domarna. En viss smitta går väl inte att undgå, oavsett. Att då ha motståndskraftiga möss är väl klokare än att ha sårbara möss.

#9.Magda: … har själv lite tankar åt det här hållet att ta lite idéer från lantdjuren efter en mkt intressant diskussion med en veterinär som tycker att en grupp möss el råttor ska behandlas lika som om det är en besättning med kor man har, och ska man behandla mot något så behandlar man alla och sanerar omgivningen eller så gör man det inte alls.

och

det finns ju alltid en viss grupp bakterier & virus och sådant i en grupp djur men att det är när man t.ex tar in nya som man får större risk för utbrott av sjukdomar, just pga det med att de har immunförsvar mot vissa saker

Magda, precis så menar jag.

Källor: Publikation från jordbruksverket "Parasitbekämpning och biologisk mångfald", samt bok från jordbruksverket "Bete och betesdjur", samt samtal med kunnig hästägare (hästar i min hage), samt egna erfarenheter av hästparasiter.

De flesta parasiterna hos våra husdjur är värdspecifika, dvs. de kan bara leva och föröka sig hos ett djurslag.

Ett djur som i övrigt är helt friskt, tål en viss mängd parasiter utan att bli sjukt. Parasiterna utsöndrar dock ägg som följer med gödseln och kan smitta andra djur.

Ungdjur är mest mottagliga för ett parasitangrepp. Efter en infektion utvecklar de immunitet och andra former av resistens mot parasiterna de angripits av. Helt parasitfria blir djuren aldrig.

Det viktigaste är att försöka förebygga att skadliga parasitmängder byggs upp.

I ekologisk produktion är rutinmässig, förebyggande avmaskning inte tillåten.

När det gäller betesdjur kor, hästar, får, är djuren vanligtvis infekterat med flera parasitarter. Detta är ovanligt när det gäller möss (muntligt: vet. Gunnel Andersson, Roslagstulls vetrinärklinik).

Hos kor/hästar/får beror skadegraden på:

• Hur stor mängd parasiter djuret fått i sig
• Var i djuret parasiterna utvecklas, dvs vilka organ som skadas.
• Vilken parasit som infekterat djuret, Några parasiter är allvarligare än andra.
• Näringstillgången och djurets allmänna hälsoläge. Djur i god kondition tål en större parasitbörda än redan svaga djur.
• Om djuret hunnit utveckla immunitet. Vuxna, tidigare smittade djur är mer motståndskraftiga.

Hos katter är bandmask vanligast. Såhär säger vetrinären om kattens bandmask:

Många katter har dock inget problem av att de har bandmask och så småningom blir de   immuna.

http://www.veterinaren.nu/fragelada/katt/mask-hos-katt/6684

Allvarliga parasitskador kan dock leda till utmärgling och död. De vanligaste tecknen på parasitskador är att unga djur växer sämre och inte utvecklas optimalt.

Olika parasitarter orsakar olika skador, en del allvarligare än andra. Vad jag förstår har våra möss inte de skadligaste arterna av inälvsmask.

Hos betesdjur finns några olika arter inälvsmask som lever på olika vis och alltså är skadliga i olika grad. Hästens mask går inte på kor eller får. Kor och får har samma maskfauna i mångt och mycket (båda är idisslare), men får har några fler arter som inte går på kor.

Olika inälvs-maskarter lever på olika vis, och några är allvarligare än andra!

Maskarna hos de stora betesdjuren kan leva i tarmen, i tarmslemhinnorna (förhindrar näringsupptag hos värddjuret).

Några suger blod och kan orsaka blodbrist hos värddjuret vid kraftigt angrepp.

Några utvecklas i blodkärl och ger sämre blodflöde till grovtarmen och kan orsaka förstoppning och kolik.

Lungmaskens larver tränger ut i kroppen från tarmen och vandrar via lymf- och blodkärlen till lungorna och kan återfinnas i luftrörens förgreningar.

Själv har jag som sagt inga problem med mask hos mina möss. Jag har aldrig sett levande mask i deras avföring (ett tecken på riklig förekomst), trots att jag alltid tittar efter det.

En del ungdjur växer dåligt, det är sant. Om de inte är extremt bra i andra sammanhang, tas de bort, pga långsiktig planering och uppfödning mot motståndskraftiga djur.

Möjligtivs skulle jag kunna avmaska dem, och hoppas på att de till nästa infektion har utvecklat en bättre immunitet. Om det nu beror på mask, det vet jag inte. Ingen uppvisar mask i avföringen som sagt. Åtminstone inte som jag kan se med blotta ögat och med lupp.

Ägg vet jag inte. Jag har aldrig skickat in avföringsprov.

Avmaskningsmedel.

Avmaskningsmedel innehåller olika kemiska medel. De ska användas i rätt dos vid rätt tillfälle för att maximera effekten och minska riskerna för att parsiterna blir resistenta.

Det är också viktigt att endast använda medel som är avsett för det aktuella djurslaget.

Maskmedlen har olika effekter. Ett medel kan t.ex. ha effekt mot en parasit hos ett djurslag men inte mot samma parasit hos ett annat djurslag.

Träckprov.

Om djuren har en näringsriktig foderstat i tillräcklig mängd, men ändå inte växer som förväntat, kan det vara ett tecken på att djuret har alltför mycket inälvsparasiter. Då måste man ställa en diagnos och åtgärda problemet. En stor mängd parasitägg per gram gödsel innebär en stor risk, framför allt för ungdjuren.

Rådgör alltid med en vetrinär inför en provtagning. Det är viktigt att provet tas vid rätt tillfälle och på rätt sätt!

När det gäller stor-djur: Är besättningen ansluten till den organsierade djurhälsovården innebär det bl.a. kostnadsfria gödselprovaqnalyser och hjälp med att tolka analysresultaten. Detta jämte hälsovårdens råd om förebyggande åtgärder är en god hjälp i arbetet att minska parasitproblemen.

http://www.svdhv.org/nyhemsida/index.html

Förebyggande åtgärder.

Ja, även om det är svårt, finns utvecklade program för betesdjuren. Att direkt överföra detta på våra mindre husdjur lär knappast låta sig göras.

Men att låta sig inspireras, och ta över mönster för hur det går till, borde inte vara omöjligt!

Man behöver då veta mera om vilken/vilka specifika arter som går just på mus. Och man behöver veta mer om deras levnadscykler.

Man behöver också veta, anser jag, vilka inälvsparasiter som är värdspecifika, och vilka som delar värd med andra, och i så fall vilka.

Till exempel kan jag tänka mig att vissa parasiter kan vara gemensamma för möss och råtta (vissa, inte alla!), medan det är mindre troligt att de är gemensamma för möss och kanin eller marsvin som är gräsätare och inte allätare, och alltså har en annan matsmältningsapparat.

Det man gör med "stor-djuren" är att lura maskäggen att kläckas och sedan vänta ut deras infektionstid (som larv ca 3 veckor, som ägg kan de överleva flera år).

Man kan låta ett annat djurslag som inte är mottaglig för infektionen ta emot smittan (dvs göra slut på den), innan det första djurslaget får återkomma till hagen.

Man är extra försiktig med hur man håller och hanterar bebisar och ungdjur, eftersom det är de som lättast blir smittade, och därmed också blir värsta smittspridarna om man inte är varsam.

Översatt till smådjursvärlden.

Ja, hur gör vi?

Vad har vi att utgå ifrån? Jämfört med stordjuren?

• Ungar och ungdjur som ännu inte utvecklat immunitet, är mest sårbara. Både när det gäller att bli infekterade, och då även att sprida smittan i större mängd.

Jag kan tänka mig "burhygien" i stället för "beteshygien". Och då menar jag inte bara vanlig rengöring (som givetvis är A och O i alla sammanhang) utan särskilt lättskötta burar som ung-burar.

Dessa används inte konstant just för ungar (som kan sprida smittan mer och mer), utan alterneras med vuxna friska resistenta djur, som tar upp smittan utan att de blir skadade (dvs smittan överlever inte, utan förgörs av det vuxna djurets immunförsvar).

• Det gäller att larverna oskadliggörs, eftersom de är kortlivade till skillnad från äggen.

Vitsen är att försöka få äggen att kläckas i fel sammanhang, och därmed minska smittorisken. Bäst skulle vara att låta ett annat djurslag som har en annan inälvsmaskfauna använda buren. Och att alternera mellan burarna. Det kan vara svårt pga olika storlek.

Men kanske kan en liten musbur för en tid få plats inne i en stor kaninbur t.ex.? Och mina möss har jag inga problem med att de bor i en stor kaninbur, jag har inga rymmarmöss (och inga hungriga katter eller hundar).

• Hur lever maskarna, vad har de för livscykel?

Som jag förstår det, är det endast en art inälvsmask som mössen har problem med. Och jag tror att de sprider sig via ägg i avföringen.

(Andra maskarter kan kläckas redan i ändtarmen.)

Ägg kan "flyga omkring" i damm och luft dessutom. Vad krävs för att de ska kläckas? Hur stor andel "flyger omkring" och hur stor andel samlas i avföringen?

Hur "fånga man in" äggen och lurar dem att kläckas i fel sammanhang? Hur påverkar luftfuktighetsgrad och värme?

Möss bajsar i sina matskålar. Det gör inte betesdjur som skyr "ratorna", dvs de betar inte av gräset runt omkring en gödselhög (om inte betet tar slut i övriga hagen), det är deras egen strategi mot inälvsparasiter.

Att ofta göra rent, på ett vis så man inte sprider äggen extra mycket, kan vara en idé. Till exempel genom att "fånga in" avföringshögarna (de bajsar gärna i en särskild hörna) med en plastpåse och knyta igen innan man lyfter runt och kastar den.

Att använda automater till maten, så de inte kan gå i maten, kan vara en annan idé. Nackdelen är att möss älskar att gräva, och de kan gräva ur en sådan matskål (tömma den) på en natt. Så den kan inte innehålla mer än vad mössen äter under tiden tills nästa utfodringstid.

• Hur gör mössen naturligt för att minska parasitbördan?

De flesta djur (om inte alla) har sina egna strategier inbyggda i sina "instinktssystem". Hur gör möss och råttor, i vilt tillstånd?

Ja, det är mina tankar hittills. Jag är ÖVERTYGAD om att de går att utveckla. Men det krävs mer kunskap, och den vet jag inte var den finns.

kanske går det att slå kloka huvuden ihop? För det krävs det "god vilja".

på hästar får man ju inte avmaska utan recept från veterinär numera och det kräver träck-prov.. jag tror inte heller att det är bra med regelbunden avmaskning, jag menar, kan masken som hästar har bli resistent så kan väl mössens med bli det.

jag tycker att det här med att byta burar mellan djurslag verkar intressant,jag har ju flera olika sorters djur. finns information om vad som går på vilka djurslag någonstans?

#19 vet du om detta används/går att använda för sjukdomar eller är det endast parasiter? vet att vissa djurarter kan bära på sjukdomar utan att ta skada av dem, men har ingen aning om hur allt det där funkar. men dina funderingar har fått mig intresserad av det här! har ju tänkt tanken tidigare, men liksom slagit bort det hela..

Den enda information jag vet när det gäller möss, är Eva Johanssons informationshäfte om löss och kvalster på råtta och mus. (den känns omodern och inte så bra, och så är det för mycket tyckande, även omkring andra människors tyckanden). Dessutom behandlar den ju inga inälvsparasiter.

Om samma tänk funkar för sjukdomar? Jag vet inte, men jag skulle inte prova. Särskilt virus kan ju "hoppa" mellan olika arter. Dvs de kan mutera för att funka på andra djur som finns nära.

Så har t.ex. HIV "hoppat" från apa till människa, fågelinfluensan från fågel till människa. Även "gamla" sjukdomar som människan har dragits med i långa tider, kommer från djur, t.ex. tuberkulos som kommer från grisar på den tiden människan blev bofast och började skaffa sig husdjur, och började leva nära grisarna.

Burar och burinredning.

En annan viktig detalj när det gäller smitta och smittspridning (oavsett form av smitta), är hur buren ser ut, och vilken inredning vi har.

Olika burar kan ha olika mycket "springor" och annat, där smitta kan gömma sig och hålla sig kvar. En fullständigt slät yta är givetvis bäst ur smittsynpunkt. Ett parasitägg eller en bakterie behöver inte många mikromillimeter för att kunna gömma sig.

Vilka burar kan vara bäst i detta avseende? Diskussion?

Träleksaker och annat med springor och/eller skrovlig yta som tvättas och återanvänds, är bra smittkällor.

Bland det bästa man kan ha -enligt mig - är pappleksaker som kastas och byts ut.

Äggkartonger är klart bäst, är min erfarenhet. Fråga alla vänner och ev. grannar, jobbarkompisar, osv. om de kan spara äggkartonger åt er. Man kan fylla en bur om man vill . Mössen har massor att göra medan de demolerar äggkartongerna efter eget önskemål. Ofta används de sedan som bo.

Tomma skokartronger missar jag aldrig att fråga efter, när jag passerar en skoaffär. De kan också lägga undan kartonger åt dig, om du ber, och säger när du ska hämta.

Jag klipper ett mushål eller flera innan jag sätter in den i buren (men jag har förstås både stora, och ofta "öppna" burar med mycket plats). Ofta tejpar jag även väggar/rum inuti kartongen, med "mushål" mellan rummen. Tidningspapp i botten, för de gnager snabbt söner botten.

Ovanpå locket sätter jag sedan ofta vattenkoppen, så den kommer upp från bottenmaterialet och inte blir smutsigt.

Är det möss som "gömmer sig" för mig, kan jag skippa locket, eller klippa upp ett hål i halva locket.

Alla kartonger och små förpackningar funkar bra.

#22 här hemma dricks det enorma mängder mjölk så här används massa mjölkdunkar och paket (och alla ägg som köps in får omedelbart flytta ut ur sin kartong *s*)

ang träleksaker, jag brukar lägga dem i virkon eller ytdesinfektion över natten vid städning och sen ånga dem med ångrengörare , är det inte tillräckligt för att ta död på bakterier och parasitägg?

 Alltid roligt när någon svarar/hakar på. Jag får så ofta köra mina egna race liksom.  Men det känns alltid bra att skriva ändå, och att fånga mina tankar i strukturerade ord. Det hjälper mig i alla fall.

Ja, mössen äter äggkartonger i snabbare takt än vi hinner äta äggen! Haha.

Angående din fråga, så vet jag faktiskt inte. Det låter både dödande och säkert i mina öron. Bakterier lär stryka med. Virkon lär ta död på virus har jag för mig (vilket inte ytdesinfektion gör har jag för mig).

Parasitägg kan kapsla in sig och bli oerhört motståndskraftiga. Men hur, på vilket vis, osv vet jag inte.

Du har bra och viktiga frågor - som jag inte har svar på. Än.

Kanske någon annan vet mera och bättre här?

Om man har friska möss och glada möss, ska inte såna här åtgärder behövas.

Varför förebygga något som ändå inte finns? Och finns det i låg grad, är det kanske bara bra? Det kan bygga upp ett bra försvar och immunitet.

De åtgärder jag pratar om, gäller när ens möss börjar må dåligt, och man måste börja begränsa mängden smitta.

Jag förespråkar inte "nolltolerans". Jag förespråkar motståndskraft, och för det behövs en låg dos smitta för att bygga upp immunförsvarets förmåga att vara aktivt.