Den som avlar försöker etablera en bra kontakt med en vetrinär, om man har sjuka djur eller behöver bekämpa parasiter!

Nu är just den biten oerhört svårt när det gäller möss, och inte så mycket bättre när det gäller råttor.

Om vi inte visar oss, och visar att det finns ett behov, kommer läget aldrig att förbättras.

Vi som har djur försöker inte medicinera på eget bevåg. Vi saknar faktiskt tillräcklig medicinsk BREDD i våra kunskaper. Återigen, jag VET svårigheterna för oss med möss och råttor. Därför behöver det förändras.

Jag minns en tjej - det här gällde hästar - som var enormt bra på att klaga på olika vetrinärer. De gjorde än det ena, än det andra, felet. Hon visste minsann bättre, för hon hade jobbat ett par år som … veterinär-assistent! Hela situationen var ganska fånig.

Med det säger jag inte att egna erfarenheter och egen kunskap ska föraktas, tvärtom. Men jag eftersträvar BALANS.

Hur jag gör själv?

Jag gör fel tusen gånger!!!

Jag är faktiskt människa! Varken gud eller ofelbar. Och det är en oerhört viktig aspekt, anser jag.  

Bättra sig kan man göra först när man går med på sina brister. Lära mig mera och lära om, kan jag göra först när jag inser att jag inte kan tillräckligt, och att risken finns att jag lärt mig fel ibland.

Gå med på sina brister, feltänk, svårigheter, dumma prioriteringar, eller prioriteringar som går stick i stäv med andras - funkar först i en icke-dömande miljö.

Det är det svåraste av allt. (och nu pratar jag om mig själv)

Bra inlägg, jag tycker själv att det är lite skrämmande inom ganska många djurslag att man avlar på djur som behövts medicinerats med antibiotika. Nu är jag främst insatt i råttavel, men skulle aldrig drömma om att avla på ett djur som varit sjukt. Undantaget är väl ohyra, har haft skabb 3 ggr de senaste 8 åren och då behandlat alla djur med Stronghold och det kan jag tycka det är ok att avla ändå trots medicinering. Med skabb på råttor visar det sig oftast endast på en individ men alla i besättningen måste behandlas, att avla vidare på individen som haft det synliga skabbangreppet är en avvägningsfråga för mig, för det tyder på att individens immunförsvar är sänkt så att skabbkvalstrena förökat sig för mkt och immunförsvaret har inte kunnat bekämpa det.

De få djur jag medicinerat mot Rossel har inte blivit friska och om de blivit friska så har det oftast varit tillfälligt för att sen återkomma, min slutsats av det är att antibiotikan sällan hjälper. Under merparten av tiden jag fött upp råttor har vi inte haft ngn veterinär i min stad med ngn som helst kunskap, vilket har gjort att jag själv fått ställa diagnos, genom att prata med andra råttkunniga, råttkunniga veterinärer runt om i landet för att sen tala om för veterinären hur jag vill behandla råttan. Verkligen inte önskvärt, men det har varit enda sättet. Nu har vi en duktig rått och musveterinär här men tyvärr känns det som att där överbehandlas djuren istället. Massor av olika antibiotikakurer efter varandra, tom erbjudande om cellgifter för tumörer. Jag klagar inte, för det är fantastiskt med en engagerad veterinär men samtidigt kan jag tycka att det går lite överstyr.

Jag skulle aldig medicinera alla mina djur med antibiotika för att några var sjuka, samtidigt kan jag mkt väl förstå varför man gör det, har man fått in en smitta kan man inte bara titta på när alla djuren bara dör ifrån en.

Jag håller med i att vårt enda vapen mot dessa sjukdomar är att avla på djur med starkt immunförsvar och försöka avla ganska sent så att vi verkligen kan utvärdera djuret så länge som möjligt.

Skiljer sig ju mkt på rått och musavel, speciellt kanske hur många djur man har, det är helt omöjligt att ha 30 + råttor och ge dom allt de behöver. Medans de flesta uppfödare av möss verkar ha betydligt fler djur och då är det tyvärr också större risk att få in bakterier, virus, parasiter i besättningen. Samtidigt kanske musaveln har en fördel att man har mkt mer avelsdjur att välja mellan.

Överlag har jag reagerat mkt genom åren på hur lätt man tar på att ta kullar och hur lite krav folk ställer på sina avelsdjur och framförallt hur accepterat det beteendet är inom musaveln.

Nu vill inte jag dra alla över en kam och jag riktar absolut inte detta till ngn specifik person, bara reflektioner jag gjort.