Nej, Usch och fy. Nu känns det tungt igen att fortsätta med både mössen och besten som ska föreställa hund. De dör så lätt, och så snart.

Vila i frid, älskade underbara fantastiska lilla rara varelse. En Cinnamonkrullbulle ur kullen vars mamma övergav dem, som jag matade för hand, hade växt till sig äntligen. Och han var så snäll och go och orädd för människor och andra möss.

Så när jag var i skolan och schäfermonstret tog sig in i mitt rum satt han väl snällt och tittade på henne medan de andra sprang undan.

Usch. Usch usch usch. Älskade lilla gubben. Han var så snäll. Så väldigt väldigt snäll. Nej jag får sluta skriva, jag ser ändå inte tangenterna.

Jag älskar dig Aurelius, hoppas du mår väl var du än är.

Här som liten. Jag fick aldrig något bra foto på honom som äldre.