Jag återkommer senare, nu rinner min datatid ut. Och så kan jag ju alltid hoppas att någon svarar på det enklare viset.  Är rädd för att jag svarar på ett för komplicerat vis.

Jag vill i alla fall svara på det här:

"Men hur kommer det sig? Det är ju lääääänge sen dessa djurarter var en och samma, men hur lika är färggenerna?"

Allt levande härstammar från samma "urmoder" om man nu kan säga så. Det jag menar är att allt levande härstammar från samma DNA, ursprungligen, från "skapelsen"! Till och med gräs är baserat på just DNA från samma skapelse. Och vi lär dela ca 60% av DNA:t med en potatis. (Det är min ursäkt när jag själv känner mig som en soffpotatis  )

Givetvis handlar det också om hur man räknar, men vårt DNA är släkt. Färggenetiken hos möss, har utvecklats på labb därför att den ger svar på komplicerade genetiska skeenden hos människor. Och sedan hakar glada hobbymusavlare på från andra hållet .

Jag vet att allt härstammar från samma grund, men som jag skrev så är det ju extremt länge sen, och då undrar jag hur lika färggenerna är fortfarande. För med så många lika färger mellan dessa djur och så många lika mutationer, undrar jag hur slumpmässiga mutationerna då kan vara? En mutation kommer av förändringar i DNAt, och uppenbarligen har arters DNA (ex. katt, råtta, mus, gerbil, kanin och andra smådjur vi färgavlar) muterat på samma sätt, för att få fram samma färger. Om en förändring i DNAt är helt slumpmässig borde det gå att få säkert miljoner olika mutationer bara på färggenerna, och ändå får vi fram samma färger hos olika djurarter? Vad är oddsen för det? Och om det är så att det bara kan mutera på vissa specifika sätt, hur många sätt finns det?

Det kan ju vara så att de flesta mutationer är för otydliga för att tas vara på av oss.

Om ni har tid så titta på färgmutationerna på kungspyton (Ball python morphs) där man varit duktig på att ta vara på mutationer som i mitt tycke ger minimala utseendemässiga förändringar. Dessa har dock i kombinationer med andra mutationer visat större skillnader.

Jag kan inte säga att jag vet nånting, utan dethär är bara fria antaganden…

Det finns nånting hos alla djur, och säkert växter också, som heter avart. Det är helt enkelt en egenskap, kroppsdel, funktion eller vad man nu vill kalla det, som arten haft tidigare men som har tillbakaveklats under evulitionens gång. Men den finns kvar där, dold, avstängd. Ibland föds det djur som har den egenskapen iaf, "avknappen" funkar helt enkelt inte. Som exempel kan man ta delfiner med ben och människor med simmhud mellan tårna. Alltså ligger det en väldans massa avstängd DNA och skräpar i alla djur, som t.ex. färger och sånt. Detta är en mycket viktigt funktion inom evelutionen då egenskaper som en art tidigare har haft kan komma till användning senare också.

Så om vi då antar att ursprungsdäggdjuret hade en färg, som senare utvecklade sig till en massa andra olika färger allt eftersom det utvecklade sig till andra arter. Dom arterna fick alltså med sig den färgen, ursprungsfärgen, vidare. Och så fortsatte det… Helt plötsligt dyker färgen upp igen, denhär gången hos ett tamdjur. Människorna uppskattar färgen och avlar vidare på den och vips så har man en ny färg. Däri kan du säkert hitta förklaringen till varför samma färg/teckning som t.ex. siames och tan, dyker upp på helt olika djur.

Andra mutaioner är kanske just bara det, mutationer.

Något som jag finner mycket spännande är ett experiment som gjordes i ryssland för många år sen. Man avlade på rävar, men bara dom rävar som var mest sällskapliga, vart tamast, avlades på. Efter bara en 3-4 generationer vart rävarna helt annorlunda, dom fick annorlunda pälsfärg (vita tror jag det var) och upprullade svansar (som på gråhund). Nu vet jag inte vad man drog för slutsatser av detta och inte heller vad jag ska dra för slutsatser av det, men jag finner det intressant.

Kanske skulle ta och leta rätt på lite mer om just det…

Ändring: Lite länkar som kan vara intressanta:

Evelutionen går baklänges (man måste skapa ett konto för att kunna läsa artikeln)

The silver fox experiment

The domestication och the russian silver fox

Tänkte bara lägga till en sak om rävarna. Man avlade två grupper parallellt med varandra; en grupp där man inte umgicks med dem och en grupp där man tog ut dem och pysslade med dem och "tämjde" dem. Rävarna som inte blev hanterade förblev i sin viltfärg medan de tama fick lite olika färger och färgteckning.

Vad gäller rävarna, så är poängen att rävarna själva visade olika grad av aggression/tamhet, och man avlade konsekvent på de tamaste i varje kull, liksom man valde ut de mest aggressiva/otama individerna i varje kull.

Bland de tama ökade tamheten i varje generation när man selekterade såhär, och samma sak bland de aggressiva och otama.

Till och med när man tar en nyfödd unge från de tama och låter en aggressiv räv vara fostermamma - och även tvärtom - förblev ungen tam respektive aggressiv/otam, vilket visar både på att temperamentet är genetiskt, och att det finns individer som har fallenhet för att bli tama respektive förbli vilda.

Det här kan vara ett bra exempel på hur domesticering av våra hurdjur gått till. Man tar inte bara ett djur, vilket som helt, och tämjer det, utan det behöver vara ömsesidigt. (lite OT)

Stephanie. Jo, färggenerna är fortfarande så lika på däggdjur. Du finner agouti på A och svart på a, t.ex. Siames är en mutation på C-lokus, hos både katt och mus.

Ibland är det samma mutation som skett på de olika djurslagen, ibland är det olika mutatiioner som leder till likadana färger.

Hos möss finns mer än 300 färgmutationer! (slår alla andra djur, men många är också konstgjort framställda, t.ex. via strålning). Flertalet av dessa är ointressanta för mushobbyn, antingen för att de är kopplade till sjukdomar och handikapp, eller för att de inte är intressanta för oss (som Tomas säger).

Många av mutationerna ger samma fenotyp som någon vi redan har, fast den vi har kan vara bättre för oss, i ett eller flera avseenden. Lättare att avla kanske, eller lättare att få en BRA nyans på färgen.

Hur blir färgerna till? Via komplicerade vägar från genens befallning, via aminosyror, proteiner, enzymer, olika transportvägar och bildande av pigmentet och de celler, organeller och vävnader som är inblandande. Här finns mycket som kan gå fel, som tur är för oss som gillar olika färger på djur.

När det t.ex. gäller albinodjur, produceras livskraftiga melanocyter, dvs celler som innehåller pigment. Men pigmentet själv bildas inte, så "färgcellerna är tomma".

Vittecknade djur har istället "trasiga färgceller" på de ställen där de vita områdena finns, så de kan inte innehålla det pigment som annars bildas normalt.

Eftersom färggenerna är i stort sett desamma hos däggdjuren - dvs varje färggen arbetar med i stort sett samma sak (från gen till fenotyp). Då ligger det också nära till hands att felaktigheterna uppkommer i "de sårbaraste länkarna". Typ.

Vad gäller siames står det såhär att läsa i en katt-länk som verkar trovärdig:

The color of hair, skin and eyes in all animals as well as cats is determined by a polymeric pigment. This is the very pigment that is synthesized in our skin while taking sunbaths and that makes skin of Africans be dark-brown and black. Himalayan gene comes from alternation of an original gene. Enzyme doesn't disappear entirely but becomes a heat-sensitive: it is active and produces pigment under low temperatures, and is inactive under high temperatures. From here comes the Siamese effect: pigment is produced on projecting regions of body where the temperature is lower and scarcely produced on the rest parts.

http://zooclub.ru/eng/cats/okras/3.shtml

#7 Det där var precis vad jag ville ha för svar! :D Du har inte lust att skriva en bok om det?

Nää , men tack!

Det finns redan en bok, fast på engelska. Och det är ur den jag lär mig det mesta, kompletterat med sökningar på internet, andra böcker, vetenskapstidningar och vetenskapsprogram. Mina biologiska intressen är dessutom mycket bredare än bara "möss", det bidrar också eftersom så mycket ofta hänger ihop..

http://eu.wiley.com/WileyCDA/WileyTitle/productCd-1405179546.html

Boken kostade mig några hundralappar över tusenlappen, men det är den värd. Den räcker lääänge - mest för att den är så avanserad (och på engelska) att jag betar av lite i taget, och lär mig allt eftersom.

The Colors of Mice - a Model Genetik Network. Från 2010! Jag har en biologiutbildning i botten, och den behövs känner jag. Jag älskar min bok!! Ju mer jag lär mig ur den, desto mer kan jag lära ur den.

Det går att provläsa de tre första kapitlen av boken på internet!

Länkarna finns inuti länken i inlägget ovan. Här är länken till första kapitlet (9 MB) :

http://media.wiley.com/product_data/excerpt/46/14051795/1405179546.pdf