Dom blir gosiga med tiden! ta upp dom korta stunder! lägg toarullar i buren så att du kan "lura" upp dom *=)

#1 Gjort det med. Dom får bara panik och vill inte upp.

#2 Men du har väl inte haft dom så länge?

Ge dom lite mer tid så ska du se att dom blir lugnare

Det låter väldigt trist! Jag som har tur och alla mina möss hoppar upp min min hand direkt när dom ser att jag öppnar buren :) Den kan många medlemmar hålla med om!

#2 det är därför du ska ta upp dom korta stunder, tillslut vill dom. Det gäller att ha tålamod! =)

#5 Du gaskar i alla fall upp mig. Ska försöka mera…

Och nu kom jag ju på världens bästa lösning. En plast stege som dom kan ta sig upp på själva. Nyfikna är dom ju så det gör ju det möjligt för oss att klappa lite på dom när dom är uppe. Och så fick jag med Kajsas lilla vitstrimmiga mage.

#7 sitt med buren i knät med stegen så som du har den! prata med dom =D då kommer dom att vänja sig snabbt =)

#8 Hon behöver inte prata "med" mössen, då dom inte förstår att hon ens pratar till dem, så det räcker med att hon ska säga nånting helt random eller snacka med någon, så vänjer dom sig ändå :)

Men det är ju roligt att prata med dom! 

#9 nej men har man inte det intresset för sina djur kanske man ska tänka över sitt val

Jag gullar med dom röstmässigt. Har en vovve hemma som jag pratar med som en bebis emellanåt så det har jag inga problem med.

Jag pratar till och med med mina blommor ;)

#13 hahaha. Det skulle man se.

Jag kan till min glädje säga att min dotter har lyckats få Lolly att vilja komma upp i handen. Korta stunder så ställer vi buren i soffan och låter dom strosa lite i buren för och kolla vart alla spännande ljud kommer ifrån. Sen öppnar vi lukan och låter dom nosa på handen där i. Så Lolly är den mera framåt av sig.

Jag vill säga att det är genetiskt, hur lätt en mus låter sig tämjas.

Flertalet möss behöver mer eller mindre mycket tid, några blir aldrig tama oavsett tid, och några blir tama alldeles av sig själva.

Därför köper man inte möss från foton! Särskilt inte om man önskar sällskapsmöss. De kan vara hur vackra eller söta som helst, men frågan är ju i vilken mån man kan samverka MED dem. En glädjefull djurrelation är ju ömsesidig. Särskilt om man är ute efter sällskapsmöss.

Jag föder upp sällskapsmöss. För det viktigaste för mig, är kommunikationen, samverkan, och den ömsesidiga glädjen, när man har djur. Det ska vara roligt och det ska vara ömsesidigt (annars är det inget kul).

En riktigt bra sällskapsmus ska, enligt mig, kunna gå att släppa på golvet, och den ska komma när jag ropar (eller förr), och den ska gå upp i handen igen. (Några av mina har till och med klättrat upp för mina ben för att sätta sig i handen).

En riktigt bra sällskapsmus, ska även gilla att bli pussad på, och klara av att sitta still i handen, även fast den är "med", är nyfiken, upptäckarglad, har glimten i ögat och framåtspetsade öron.

De möss som beter sig just så, som jag beskrev, säljer jag inte. De är mina egna sällskap, samt används i avel för att få fler likadana.

Men jag har nyfikna, glada, tama, och snälla möss. Med människor! Mot andra möss kan de vara revirtänkande. Jag föder ju upp "annorlunda" än andra människor, med annan grundtanke och andra mål.

http://bjorndalsmossens.blogspot.com/

Vill man köpa sällskapsmöss, så talar man om det när man söker säljare. Man ställer rätt frågor, till exempel: "Kommer de självmant upp i handen?"

Du kommer att upptäcka, att "standardsvaret" är: "Nej, inte nu, jag har inte haft tid med dem som jag velat, men det kan du säkert snart få den/dom att göra!"  I vilken mån "du" verkligen lyckas med det, ja, det är en annan sak…

Verkligt bra sällskapsmöss brukar inte vara till salu…

De möss som "blir tama av sig själva" (genetiskt tama)  börjar gå upp i handen redan från 3 veckor.

På din beskrivning, Finamice, låter det som om du har vad jag kallar för "rassel-möss". Så fort man närmar sig såna, rasslar de iväg så bottenmaterialet flyger, och så ser man dem inte mer - det bara rasslar till så är de borta.

Rasselmöss är alls inte så ovanliga. Inte rädda och otama möss heller. Än mindre ovanligt är det med möss som frivilligt och frimodigt går upp i handen!! "Alla" har verkligen inte lugna och tama möss .

http://bjorndalsmossens.blogspot.com/

ja mina är nog lite mera blyga. Men jag har ju upptäckt att två av töserna är mera framåt och vill gärna utforska. Så dom verkar vara mer "stabila".

Men enbart genetiskt kan det ju inte vara heller.

Tänker på min första olyckskull här hemma. Mamman var jätterädd, hade ganska nyss fått hem henne och hon var inte alls intresserad av att lära känna mig. Pappan var ju en bebis, som jag fått som skulle vara en hona. De var ju uppfödda till mat och kom från zoo-möss.

De kan ju inte ha haft så mycket genetisk tamhet i sig kan man tycka.

Men bebisarna blev ju hur tama som helst. Jag behöll ju i stort sett allihopa och två av pojkarna sitter ju ihop här ännu.

De kom ju springandes så fort man kom i närheten och går jag ut i köket nu så står de uppradade med sina små tassar mot terrariedörren. Och när jag öppnar så kommer de ju ut direkt och klättrar upp på mig.

Så det måste ju ha lite med miljö att göra också.

Sen har jag ju då naturligtvis ingenting att jämföra med i och med att jag aldrig tagit någon planerad kull på två tama och trevliga möss.

Vem vet hur de hade blivit:)

Men miljö hos uppfödaren eller hos mig? Jag behandlar alla fyra likadant och ändå är dom bara två som är mera framåt.

Jag håller med om att mkt handlar om generna men inte allt. Det handlar också om uppfödaren och hur mkt tid den lagt ner på mössen som små. Men en mus med mkt bra "temperamentsgener" bakom sig behöver kanske inte alls så mkt stimulans från uppfödaren för att bli riktigt "tam", medans en med mindre bra temperamentsarv KAN bli bra om den hanteras mkt av uppfödaren.

Min Co-co var jätte skygg som liten. Men som alla säger så satt jag jätte mycket med henne och tillslut när dom andra gick upp i mina händer hela tiden då började hon också våga det.

Så ha tålamod! Och så har jag märkt att hon älskar när jag sjunger för henne, haha. Jag sjunger mycket när jag sitter och håller på med henne, och så fort hon beter sig lite skygg nu på slutet så har jag börjat sjunga för henne då slutar hon var skygg och vågar gå fram till vad det nu var hon var skygg för!

Så ha tålamod och prata mycket med henne, eller sjung haha =)

Jag fortsätter den teoretiska delen av diskussionen. Hur mycket är gener och hur mycket är miljö?

Jag skulle vilja säga det som så, att generna bestämmer hur musen svarar och reagerar på miljön - så får ingetdera mindre betydelse, för det har det inte. Det är en kombination.

När det gäller socialisering, så är den givetvis nödvändig. Inte ens en hund blir en "bra hund" om den inte får socialisering och får träffa och umgås med människor som valp!

Visst, ett djur med dåliga förutsättningar, kan bli bra med massor med tid och engagemang. Men hur "bra" - vilken ovärderlig och trygg - kompis, får man inte med samma tid och engagemang om förutsättningarna är bra från början?

Men, återigen, det är en fråga om vad man vill ha, och om vad man vill. Det finns de som vill arbeta med "dåliga" eller störda eller skadade djur. Heder till dem, så länge det inte börjar bedrivas avel på dem…

Med samma tid och typ av socialisering, blir det ändå stor skillnad på mina musungar när de växer upp. Givetvis skillnad mellan hela kullar, men också visar beteendena inom kullarna alltid skillnad! Här kan jag inte se "jämvikt" som hos andra djurslag. Tror inte mössen är avlade/"domesticerade" på det viset/ tillräckligt mycket.

Märk väl, jag avlar på beteende! Inte enbart temperament.

Jag försöker avla på sällskapsdjur, som är tillitsfulla, nyfikna och framåt, glada med människor, vill umgås och vara med och hänga med, som gillar äventyr tillsammans med sin människa. Sällskapsdjur! Även om de har en viss försiktighet med sig i generna, de är ju MÖSS.

Och det är SVÅRT! Men inte omöjligt, för sällsynt får jag fram såna. Däremot låter beteendet sig inte avlas "i rak arvsgång".

Temperament är mycket lättare att avla på, än de beteenden jag söker.

Kärringen-mot-Strömmen har talat  .