Har du läst denna?

Mina möss är så rädda

#1 Jag har läst igenom den, men tycker inte att den hjälper just mitt problem angående att mössen aldrig kommer ut alls. 

En utav mina 4 första tjejer var hemskt rädd, men kom IBLAND ut och kollade vad de andra mössen höll på med, då jag var där. Då var det i alla fall relativt "enkelt" att få kontakt med henne. 

Men med möss som inte kommer ut, och som vägrar vara i närheten, känns det mest bara helt jättekomplicerat.
Lyfter jag upp ett hus (kartong) med dem i, så blir de jättestressade och piper där inne, men kommer inte ut trots att jag har tålamod med dem.

Och mina andra möss är ju som sagt framme hos mig hela tiden, men de nya tjejerna bryr sig inte alls.

Det kanske bara är en fråga om tid, jag vet inte, men det är svårt att jobba med när det inte går att få kontakt på något vis.

De kommer fram till slut, ta buren, ställ den på köksbordet, sätt dig framför buren på en stol och sitt med handen i buren till de kommer fram. Det kan ta låång tid, men det fungerar.

#3 Haha, det är så tungt och otympligt att bära ett stort akvarium in till köket… Men kan ta en stol och sätta mig där lite då och då under dagarna!

#4 Där har du troligtvis problemet, akvarium är superbra till tama möss. Men möss som är skygga bör inte ha burar där man kommer uppifrån.

#5 Nja, jag brukar inte komma uppifrån utan smyga ner handen längs ett hörn av akvariet och sedan ha den nere på "marken" så den är lägre än mössen. 

Ibland står/sitter jag så, med överarmen vilandes längs akvariekanten och så underarmen liggandes där nere, så får de komma och klättra och nosa.

Tänkte lite på en orm nu när jag sade det…..

Har ingen gallerbur, förutom en ohyggligt jätteliten som jag fick av min plastfar, men den har också öppning i taket, så det skulle nog bli värre då.

Du måste ju hur som helst sätta in hela armen i akvariet, i en bur som är öppen på framsidan kan du sätta in bara fingertopparna fast.

Det är sant, men jag har fortfarande ingen gallerbur att använda mig av. 

Den lilla jag har är ungefär 30 cm på längsta sidan och 20 hög.

Kan uppdatera med att Mimlan (som jag kallar henne, det egentliga namnet är Bitterfibbla) faktiskt varit fram och gått runt handen idag. En snabb nosning och sedan gå så långt bort som möjligt - men hon kikade och stannade framme i alla fall!

Tänk att förändringar ska alltid ske direkt när man bett om råd. Det är som att de bara väntar på att man ska bli desperat innan de ger med sig.. Men hoppas att allt går framåt i alla fall!

Vi har ju en tjej här som har samma problem ungefär och hon har börjat med klickerträning på sina möss. Kan det vara något?

Jag måste tyvärr erkänna att jag själv inte har det bästa tålamodet och tar ofta fram mina möss (jag väntar itne på att de ska komma fram själva alltså - utom de som jag vet alltid hoppar upp i min hand förstås). För att tämja rädda möss brukar jag ta upp dem ofta korta stunder. När jag sätter ner dem i buren igen håller jag kvar handen en stund. De var ju där nyss och brukar oftast faktiskt vända sig om och sätta en darrande tass på den. Vissa går upp direkt. De få som springer iväg utan att se sig om eller ens komma tillbaka efter någon minut brukar jag behöva lägga ner mer tid på. Men främst handlar det om att jag försöker lära dem att min hand inte är något farligt och att de ska förknippa den med trevligheter och ofta funkar det. Bara lite kort och inte så genomtänkt svar… men kanske kan det utvecklas av någon skrivglad utan migrän…

#10 Låter ganska bra! 

Muslingarna har ju äntligen vågat komma fram till och från, så det är lättare nu att få kontakt med dem. Mimlan (min svartvita hona) kan jag klappa lite på magen/ryggen om hon sitter och gnager på något samtidigt. Så vi får väl se om någon av dem vill upp inom sinom tid.
Krya bort migrän nu!

#11 Tack, den är borta sedan någon timme.

Bra framgång med klappen på rygg/mage där. Många möss brukar ju inte alls tolerera det utan springer undan, så dina möss kanske inte är så skygga utan bara behöver vänja sig. Sedan underlättar det ju om du är där ofta förstås, då är du en naturlig del av deras miljö… hehe