Jag och mina möss - ett hemma-hos-reportage.
Ann-Marie Björn (amaira) berättar om sin mushållning.
fotograf: Ann-Marie Björn (amaira)
Jag är rätt "knepig" när det gäller burar. Avskyr att hålla djur i små burar, de ska vara så stora att djuren är GLADA inuti dem.
Jag har "öppna burar", dvs inget bur-tak. Däremot så högt till "golv" att de inte hoppar frivilligt, och bra fäste för fötterna så de inte ramlar ofrivilligt. Detta gäller förstås bara för vuxna möss som har stabiliserat sina "hopp-muskler" ;-)
Fördelarna är flera, som jag ser det. Burarna blir "större", dvs de får oftast mycket större yta att röra sig på. Men framför allt ger det mig en helt annan kontakt med mössen! Ofta när jag är i deras rum, springer de "med" på burarna och har koll på vad jag gör. När jag går förbi kan jag bara "pussa på dem" utan att behöva öppna nån burdörr, eller ta upp dem, eller ens räcka fram en hand. Det gillar dom! (För att inte tala om att jag gillar det)
Eller så får de komma upp i handen bara en liten stund medan jag ger en puss, och sedan får de "springa hem" igen. Den som "tigger mest" får ofta den uppmärksamhet den vill ha, och kan få flytta över till "lekbordet" t.ex. Vad de vill beror ofta på hur vaken musen är för tillfället.
I mina öppna burar, lägger jag till nästan dagligen. Kartonger, papplådor och -askar, äggkartonger, hushållsrullar, och vad jag nu finner hos mig själv och bekanta, i butiken och skoaffären.
Ofta bygger jag på höjden. Är bara noga med att inget ramlar under dem, utan fäster noga, oftast med el-tejp.
Det vill till att mössen "kommer när jag ropar" (det gör de) så jag får kontakt med dem, för det går bra att gömma sig i mina "burar".
Sedan när jag gör rent, ryker allt, och så börjar jag från början. Dock försöker jag ha vissa saker stabila för dem, exempelvis ett bo i plast som går att rengöra, det obligatoriska hjulet förstås. När jag städar går det åt stora sopsäckar som jag sedan kör till soptippen (när jag har vägarna förbi). Inte för att det är så mycket, men för att alla kartongerna är skrymmande.
Som bur kan jag använda nästan vad som helst, under förutsättning att det inte är farligt för dem, blir stabilt, och att de är relativt lätta för mig att rengöra. Det jag använder har jag köpt, köpt begagnat, köpt på loppis, fått, hittat på grovsoporna, letat reda på bland mina gömmor (är "hamster"), osv.
Sedan har jag tvättat och rengjort det grundligt! Även om jag inte är "städ-freak" precis, eller ens "rädd för smuts", så är hygienen A och O när man har djur.
Ett akvarium är perfekt, en stor fågelbur likaså. Fågelburen öppnar jag dörrarna på, och sedan kan de klättra både på sidorna och uppe på taket, så den får flera våningar. Ett eget litet bord under, så blir deras hem en egen liten ö som de inte kan rymma från.
Det gäller som sagt vuxna möss, de alltför unga blir ivriga och snubblar och tappar taget, samt har en "inbyggd katapult" som de "skjuter iväg sig" med, precis som dess vilda släktingar gör. Är man vildmus står man på mångas matsedel, och då stannar man inte ens en hundradels sekund för att fråga efter vem det är som är intresserad, och varför!
Vuxna tammöss har genom månghundraårig avel utvecklat en annan sorts försiktigthet, och gillar INTE att falla eller ramla. De vill veta var de sätter fötterna. Det är denna försiktighet jag utnyttjar när jag komponerar mina burar.
Tre saker är viktiga med mitt sätt att skapa burar.
- Det jag skaffar får INTE ha stark doft! Många saker av plast till exempel impregneras med starka ämnen som stinker. Man märker det när man sätter ner näsan i dem. Det ska inte mössen behöva leva med. Förutom att det troligtvis är skadligt på längre sikt, måste det vara mycket obehagligt för dem, eftersom de har ett så bra luktsinne.
- Det ska vara lätt att hålla en bra hygien. Av det skälet är trä och tyg inte bra. Fast jag använder ibland trä, som jag täcker med vaxduk t.ex. På ett vis så de inte kan starta med att äta upp vaxduken vilket de gör om de får välja själva.
- På golvet har jag alltid lite mat och en skål med vatten. För man kan ju aldrig veta säkert…
Text och bild: Ann-Marie Björn (amaira) - Tusen Tack!
Av: amaira
Datum för publicering
- 2006-03-14