-

Söt :)

Ne det är svårt att förbättra en egenskap när det är så mågna som spelar in på ens avelsdjur :)

Men jag tycker det är bra tanfärg!  Älskar den  vita "mustachen" på första bilden :)

Älskar tan. När de kommer fram och ställer sig på baktassarna och man ser den mysiga magen!!

Jag gillar också BRA Tan.

Jag har aldrig gillat Tan förut. Det har varit en av mina "hat"-varianter. Men jag har alltid kunnat se en bra Tan med domarögon för vad den är och velat premiera det.

Idag har jag också några Tans här. De är på besök en stund. De ska inte stanna för evigt… Och idag är det inte med spy-känsla jag tittar på mina Tans här hemma. Jag har ju faktiskt några riktigt fina.

Zomer from Bertus van Dijk, Black Tan hona, från Holland

Jag tycker att tan är supersnyggt främst på agoutivarianter, dove och champagne. På långhår ser det också lite extra mysigt ut!

Grodan, det är härligt att det äntligen kommit in lite vettiga tan i Sverige!! Hoppas verkligen att någon hugger tag i tanfärgen och avlar seriöst på den, så den inte tunnas ut och bleknar igen.

ååh tan är så vackert <3

Måste säga att jag tycker tan är snyggast när den är sådär gyllenbrun som den är på Mir-Björn.  (Fast Grodans mus var också otroligt snygg)

Black Tan var min absoluta favoritfärg ett bra tag. Tan är fortfarande en storfavorit, särskilt på svartbaserade färger.

#7

Jag själv kommer ev inte att förbättra Tan… Främst ville jag bara ha rödgenerna. Tyvärr är de tre holländska mössen inte så bra i typen att jag tycker att jag kan para ihop dem… De är säkert redan syskon eller nära släkt så… Dessutom har Zomer - som är störst och finast av de två honorna - rosslat vid ett tillfälle. Så hon kan inte gå i avel.

#10. Vad synd. Men lyckas du stabilisera rödgenerna (rufus polygener) så är mycket vunnet!!

#11 Ja. Väldigt tråkigt. Men hon har inte rosslat mer, så jag hoppas hon får var tyst och relativt frisk - hon andades dock häftigt.

Hanen och andra syrran finns ju. Hanen har fått träffa en av mina dassiga Black Tan, men som har väldigt trevlig typ, bra temperament, frisk stam och svarta tassar.

Jag har inte jobbat så mkt med rött så jag är inte så duktig på sånt, men vi får se…

Rödfärg är knepigt, enligt min egen erfarenhet (som kanske inte säger så mycket). Mest för att det är polygener som snabbt sprids ut för vinden, men inte är lika snabba att låta sig fångas ihop igen. Har jag fått för mig i alla fall.

Håller i alla fall tummarna för dig, och vet att du fixar det, om det bara är ett projekt som du kommer att vilja fortsätta med.

Vilka är dina främsta projekt, (eller ditt främsta projekt/ental) Grodan? De/det som du inte vill släppa?

#13 Det blir ju lite OT om jag ska prata om det i den här tråden.

Fast det är skoj att någon är intresserad.

De varianter jag pysslar med är Blue, Blue Burmese, Siamese Blue Point, Siamese Seal Point, Silver Agouti och Blue Silver Agouti. Jag kör dem i separata linjer men krossar även linjerna. Blue har jag i stort sett alltid haft i mina linjer. Siamese sedan 2000 någon gång, minns inte riktigt… Silver Agouti och Blue Burmese sedan ca 2006. Silver Agouti förlorade jag för 2 år sedan och har på senare tid endast haft Falsk Silver Agouti och Agouti Burmese och annat.

Projekt är 1 är RY Fawn. Tan-mössen är till det projektet. Ett projekt jag tänkt lägga ner så småningom, men nyfikenheten får mig att vilja fortsätta lite till…

Projekt 2 är LH. Vet inte hur seriöst det är och hur långt jag kommer. Mina LH har varit lite otursförföljda. Nu har jag dock en liten kull på 4 st. Honan blev äntligen dräktig på ålderns höst…

Jag har slopat pinkeyed. Ville gärna ha PE Blue Silver Agouti, men vill nu inte ha pp i mina linjer, precis som jag inte vill ha c(e). c(e) får jag dock in ideligen när jag köper in nya djur, så jag får alltid rensa… Det var en av anledningarna till att jag la ner min PEW (albino) avel, pga att jag inte kunde köpa in djur som var cc utan de var ofta c(e)cpp.

Nu rosslar båda Tan-honorna från Holland.

De har inte träffat några andra möss… De är 5 månader gamla.

Men vad tråkigt av dem, Grods :(

Men fy vad tråkigt!

Nej vad trist.. :(

Fy så tråkigt!!

Verkligen tråkigt. Och trist att köpa in djur som sedan inte har tillräckligt stark hälsa. Särskilt från utomlands.

Du har tanhanen kvar, eller hur? Frisk alltså. Det kan ju bli bra ungar där, med din hona. Men troligtvis får även alla ungarna "dassig" tanfärg. *min erfarenhet, kan vara fel*. Rödfärgen kräver flera generationers målmedveten envishet att hålla ihop.

Egentlligen vet jag ju vad du jobbar med. Och att ry är ett "tidsbegränsat sidoprojekt" för dig.

Dina färggener är alltså svart och blått. a/a samt a/a d/d. Samt blekgenerna c(ch) och c(h).

Det där med att "börja från början igen" under några generationers sållning, vid nyinköp, känner jag igen. Inte så kul. För min del blir det mest möss som är rädda som jag får i kullarna, och dem har jag så lite "lust" med.

Glädjen finns ju i ömsesidigheten, i kommunikationen, i samspelet, i nyfikenheten. Mer än i färgen, även om en vacker färg och typ bedårar mig fullständigt.

Fast, en rädd mus som inte frivilligt vill samspela med mig, må vara hur vacker som helst - jag vill inte ha den. Jag blir inte glad av den. Och den blir inte glad av mig.

Om inte "rödfärg" fanns på möss (RY, golden agouti, cinnamon, tan, champagne-argente), skulle jag syssla med blåfärg, och blåfärg med blekgener, och i satin. I de färgerna finns några av de vackraste möss jag har sett!!

Jag köpte ju in en dräktig hona från Finland för ett par år sedan. Hon började omedelbart att rossla. I samförstånd med uppfödaren, fick honan vara kvar och föda upp sina ungar. Massor med extra nyttig mat och extra väl omhändertagande.

Honan rosslade inte konstant utan kunde "vara tyst" någon dag eller några dagar emellanåt, men rosslet försvann aldrig. Hon gick inte heller ner i hull.

Uppfödaren sa, att så hade hon gjort med livmodersimporter från England, som börjat rossla. Av ungarna rosslar en del (som tas bort) och en del rosslar inte alls.

Precis så blev det. Jag tror ungefär hälften av ungarna utvecklade Rossel förr eller senare. Men resten rosslade aldrig! Inte heller dess avkomma, som jag har kvar fortfarande. Jag har rosselfritt här.

I musrummet är det ca 15 grader. (sakta invant sedan sommaren) När det blev riktigt kallt ute nyss, sjönk värmen till 11 - 12 grader. Nu har jag satt in ett extra element och har 15 grader igen, jag ska ju kunna vara där själv också .

Mössen får extra nötter och solrosfrön och majsvälling (ljummen) och har massor med bomaterial. Jag kan inte se att de påverkas ens, av kylan. Ingen "uppfälld" päls eller så.

Nyinflyttade Stuntman Mike bor i ett härligt inrett akvarium, där ena kortsidan står ganska nära elementet och är härligt ljummet. Han kommer ju direkt från "normal rumstemperatur". Han bor i "akvarie-karantän" i musrummet.

Bla-bla-bla… har visst ingen att prata med  . *pratsjuk*

Jag hade 2 av honorna ur din "rosselkull" och en av dem, hennes hane och alla ungar i 2 kullar fick avlivas då alla lät, massor. Den andra honan, hennes make och alla ungar klarade sig helt utan Rossel, och avlas vidare på.

Ja det är helt klart knepigt det där. Det är nog inte alltid bra med nolltollerans det är ju ett om inte flera steg bakåt i uppfödningen. Så länge djuren inte tycks lida och är bra i hullet och man kan sålla fram icke rosslande djur ur sånna fall så är det ju bra. Men vi kallar ju allt för Rossel även minsta näsljud och inte bara lungljud.

#21 Ja, du hade tur då.

Jag har också fuskat lite med att avla vidare på ungar vars föräldrar dött i Rossel, men hur långt jag kommer vet jag inte…

Nytt foto på fula och söta Mir-Björn.

Han är tam, snäll och trevlig, och full av tassdarr. Vill alltid vara med och se vad som händer.

#26 Men åh, vilken sötnos!

#26 Superfin grabb =D