Musuppfödning
Jag vill berätta hur jag tänkt och gjort, och fortfarande tänker, när det gäller min musuppfödning. Jag har Björndalens Sällskapsmöss, startad 2006.
Målet har varit (och är) möss i mina favoritfärger, i den typ jag gillar bäst, och tillitsfulla möss som kommunicerar med sin människa, och trivs att vara med henne/honom.
Färg och typ är lättast och snabbt avklarat ;-), jag bryr mig ju inte om standard-kriterier, utan går efter vad JAG gillar.
Tillit och kommunikation har varit och är mina ledord. Ömsesidighet är ett måste. Mössen ska vara glada tillitsfulla, kommunikativa, öppna och nyfikna, upptäcktsbenägna utan inre eller yttre oro.
Jag anser att detta är egenskaper som går att avla fram, och att alltför lite avelsresurser har lagts ned på just detta som dominerande egenskaper.
Svensktypade möss är lättare att få på det här viset, än engelsktypade. Alla kanske inte håller med mig, men det är min erfarenhet. Jag har både svensk och engelsk typ, korsar dem, och försöker så sakteliga få den engelska typen att dominera, med de önskvärda egenskaperna kvar.
Min första och viktigaste tanke jag hade, när jag startade, var frågeställningen: Vad är en mus?
Fånig fråga? Lätt att besvara?
För mig har det tagit flera år! Jag har ett djupt etologisk intresse (etologi = läran om djurens beteende), Och "vad en mus är" är en komplex fråga.
Först och främst: Vad är deras grundförutsättningar, dvs hur beter sig Mus musculus som vildform? Vilka skillnader kan det finnas hos individerna, vilka är ytterlighetsformerna? Det är bara inom dessa ramar, som det går att utveckla en domesticerad tammus.
Sedan: hur är mina möss? Vilka personlighetstyper finns det inom musaveln, och hur fungerar de olika varianterna med mig?
Och hur kan jag göra för att få fram möss som lättare blir tama (av sig själva liksom), som har fallenhet för öppenhet och kommunikation, som inte rasslar iväg i buren när jag kommer, eller (nästan lika illa) rusar fram för att komma upp - och springa vidare.
Det andra jag gjorde - också detta mycket viktigt - är att läsa på. Jag slukade allt jag kom över om möss. Försökte lära mig, och sedan skriva vidare om det - som ett sätt att lära mig bättre. Det finns inget bättre sätt att lära sig något, än att berätta sina nyvunna kunskaper för andra!!
Men också KONTAKTER!! Kontakter med kunniga uppfödare. Främst har Elin Vattnadal varit min duktiga, kunniga, erfarna mentor. Hon har visat och utbildat, vi har pratat och diskuterat. Jämfört både avel och beteenden med andra djurslag. Och mycket mycket mer!
Vi har "arbetat" i grupp, många har vi varit som diskuterat och delgivit våra olika åsikter och synpunkter (eller samma oftast). Elin har lett olika kurser och "hemma-hos-möten" som jag älskat och njutit av, alltid lika trevliga och givande.
Jag har varit på utställningar, suttit domarsekreterare i både pet och standard, blivit utbildad petdomare. Tittat på möss av alla de slag, sett deras färger, typer, beteenden, försökt lära mig färgerna - och så har jag förstås jobbat med genetiken eftersom jag tycker det är så intressant.
Jag har ett biologiintresse (och utbildning) i botten, liksom en mer allmän kunskap om genetik, som jag då fick specialisera på just möss.
Jag har fött upp åtskilliga kullar under åren. Följt mössen genom åren och ålderns skeenden. Skaffat mig teorier. OCH gått min egen väg.
Jag har mina egna idéer, mina egna åsikter. Ibland har det nog retat gallfeber på somliga ;-) eftersom jag säger mina tankar högt, och de ibland antingen går stick i stäv med vad som gäller, eller ibland helt enkelt tar tid för de inblandade att förstå vad jag menar.
Ibland har jag rätt, ibland har jag fel. Konflikter har jag hamnat i emellanåt - jag har nog varit lite "hetsig" emellanåt, jag försöker lära mig av mina misstag på det viset också.
Det viktigaste råd jag har att ge, är LYSSNA!! Lyssna på de som är erfarna!! På de som är kunniga.
Är du nybliven uppfödare, eller tänker tanken, så rekommenderar jag i första hand Grodan/Morakullan´s, Elin/Vattnadals, och Lottiz TAM´s.
Det finns fler!!! (och förlåt alla ni att jag inte nämner er) Men det är dessa tre som jag själv känner till bäst, och vet att jag kan rekommendera hela vägen ut.
Jag vill säga, LYSSNA - OCH gå sedan din egen väg!!!!! Men då ska du veta vad du gör!! Titta på dina möss, om de på minsta lilla vis inte mår fullt ut BRA, då släpper du dina egna idéer omedelbart!!! Och tar till dig de erfarnas råd.
Svemus tankar och rekommendationer är mycket väl genomtänkta, kloka och mycket bra!!! De värnar om mössen!! Som avelsprojekt att förbättra stammen i Sverige, bör den få stå oemotsagd, anser jag.
Och själv … "går jag min egen väg". Jag avlar möss som JAG vill ha.
Jag "handlar" inte i möss. Jag har inte samarbete med andra uppfödare. Jag är inte längre med i musföreningar, går inga fler kurser (och håller inte heller i några). Finner jag något nytt att lära mig, så gör jag givetvis det, men annars så är jag nöjd med att stå där jag står, nu.
Jag kommer inte att fokusera på möss mer, så som jag gjort hittills, i "min läroperiod". Nu får det fortsätta i de spår det går. Tiden lägger jag ner i andra engagemang som har dykt upp. Livet går vidare. Jag mår gott med och i det.
Som tidigare sagt, så älskar jag mina möss!! De är en del av mitt liv!! Av min vardag. En del, inte hela mitt liv, inte hela min vardag.
Så, ja, det här är ett sorts "farväl till musvärlden" - fast jag försvinner givetvis inte helt ;-). Bara går vidare i mitt liv.
Jag tänker, att de möss jag har, som jag avlar fram, hör inte hemma riktigt i den resterande seriösa musaveln i Sverige. Jag avlar till exempel inte mot hanar som kan gå ihop - jag avlar mot mushanar som kan bo ett sådant boende jag erbjuder dem, vilket är annorlunda än andra uppfödare kan ge.
Jag avlar långsiktigt på MITT vis, vilket kan innebära "defekter" som inte hör hemma i musvärlden annars, men som jag har som intention att avla bort på sikt, medan jag sållar ut de egenskaper jag önskar, som jag inte får tag i annars.
Jag ser annorlunda på möss, än flertalet andra gör. Det är okej, för BÅDE mig och mina möss!! Mössen mår BRA och har liv med livskvalitet, vilket är det viktiga i sammanhanget.
Så, ja, det var nog allt. :-D
Kram på er alla fina och goa musmänniskor där ute i landet.
Jag tycker om dig, amaira. Jag tycker om att du läser på och att du tänker och att du läser möss bra.
Jag tycker också om ditt sätt att ha möss på och att du lär ut så mycket.
Av de anledningarna vill jag inte säga farväl.
Jag och övriga behöver dig här. ❤️
Ariama! Har du förresten varit en lärare? Du skulle nog vara en sjukt bra en.. ;)
Jag älskar och läsa dina inlägg! Fastän det oftast blir ganska mycket så läser jag allt. Gillar verkligen hur du tänker och att du gör det på ditt eget sätt. För dig själv liksom. Underbart tycker jag! 🙂
Det där med att lyssna till erfarna, är sant. Men man kan ibland också få höra någon nybörjares åsikt och tankar. De kan också ha rätt och även bättre idéer ibland! Vem vet. :)
// Adam 
- Paraxona`s ~
Kolla gärna in Mus.ifokus! 
Tack! ❤️ Vad goa ni är!
Grodan, jag vet att du tycker om mig!! Och jag tycker om dig också, och jag är imponerad av så mycket som du åstadkommit och åstadkommer. Vem kan göra mer för mössen i Sverige än du?
Jag har lärt mig så OERHÖRT mycket av dig!!! Och du har fått mig att tänka om flera gånger. Vi har haft våra "kontroverser" genom åren, på lite olika vis. Jag har lärt mig mycket av dem också!!
Jag slutar inte med möss, bara minskar ner på tiden omkring liksom. och har jag något "nytt" att säga, så gör jag det ;-). Får jag "tråkigt" så syns jag väl mera igen.
Sync, du har rätt i att man ska lyssna på "nybörjare" också!! Tony Crisp har skrivit något mycket tänkvärt i sin bok "Drömlexikon" (en fantastisk bok om människan som produkt av miljoner års erfarenherer (instinkter) som vi inte är skilda från):
"Människor utmanar det omöjliga varje dag. Gång på gång faller de ner i misslyckandet. I nästa ögonblick kommer ungdomar, med mindre förstånd än en gräshoppa, och gör det omöjliga just därför att de inte kan se skillnad på höger och vänster."
Denna hans mening är en mening som jag ÄLSKAR!!! Man får ALDRIG tappa bort ödmjukheten!!! Och jag - som är "gammal" (60 år) - får inte, vill inte, fastna i fällan att jag "vet bäst" på grund av kunskap, erfarenhet och ålder.
Vad vet jag? Jag kan bara, vill bara, ta mina egna beslut, och stå för dem, rätt eller fel. Och respektera andras. Det är så lite som egentligen är "rätt" eller "fel". Vi måste välja.
Kram på er!
:-D
#7 Jag säger detsamma. Du har även fått mig att tänka och lära mig saker. Livet är ju så, man lär sig hela tiden.
Jag tycker också att du är oerhört viktig för musvärlden. Det innebär ju inte att du ska känna ett tvång, men du ska veta att vi lyssnar och lär och uppskattar att du tänker och bryr dig. Du jobbar faktiskt för att höja musens värde och jag tycker att du gör det bra.😃
😃
Det är just pga ditt varma hjärta, din stora kunskap, din erfarenhet och din pedagogik som vi bad att få använda oss av din hemsida inför genetikutbildningen på årsmötet i SVEMUS.
Och naturligtvis gav du oss lov att göra det, helt utan motgifter! Jag hoppas vi gjorde bra reklam för dig för det är du värd! Aldrig egoistisk, misstänksam eller girig när det gäller att dela med sig av kunskap ❤️
Tack för hjälpen 😍
Medarbetare: Yoga & meditation i Fokus
Medarbetare: Stenar i Fokus
Driver http://www.StillaSinnetDegerfors.dinstudio.se
Reiki Master, kristallterapeut, Barnyogalärare
Ojojoj Artlink, nu blev jag ännu lite varmare om hjärtat … Tack för de goa orden!!
"Aldrig egoistisk, misstänksam eller girig när det gäller att dela med sig av kunskap". ??? Kan man vara det??? Varför det? Vad gör och ger kunskap för nytta och glädje om man stänger in den, bär den ensam, och/eller gömmer den i någon hörna!!???
Dessutom finns det alltid ny kunskap att hämta hem, har man kunskap bara som "ett individuellt inslaget paket" är man väl ändå bra fattig. 😃
😘