Nu senast är det Honey Candy som fick nog, när ungarna var 20 dagar.

Hon fick komma bort några timmar, och sattes tillbaka sedan. Jag tyckte det var för tidigt, men det tyckte inte hon. Dock bestämmer jag (fortfarande) här (i alla fall lite grann).

Så gjorde jag ett par dagar, men hennes ointresse av ungarna var så tydligt, att hon fick flytta för gott.

Till saken hör, att hon varit en mycket bra mamma. som tagit väl hand om alla ungar, haft bra med mjölk åt dem, och gott tålamod. Och det är inte första gången mina musmammor reagerar såhär.

På bilden är Honey Candy på besök hos sina 4,5 veckors ungar. Ungarna hänger i hälarna och vill nosa igenom henne, Candy bryr sig inte särskilt.

I naturen finns det ju en intressekonflikt här. Gäller alla diande däggdjur.

Ungarna vill givetvis dia så länge de kan, det ökar deras livsförutsättningar, medan mamman å sin sida vill bli diad så kort tid som möjligt, eftersom det både ökar hennes egna livschanser, samt ger utrymme för fler kullar = att få sina gener mer spridda.

Grejen är ju den, att i naturen lever ju de flesta djur inte ensamma, dvs bara en mamma och hennes ungar. Ofta finns ju en pappa till ungarna med, eller kanske ungar från tidigare kull, eller en syster.

Mamman kan då avvänja ungarna och hålla sig från dem, medan pappan eller ett äldre syskon leker med dem, lär dem saker de måste kunna osv.

Många tolkar mammans avvänjning som uppfostran, medan de bara stöter bort dem för att slippa dia.

Jo, precis. I en bur så blir ju "di-ings-trycket" stort, när ungarna vill ha hela tiden, och mamman inte kan gå därifrån, och egentligen aldrig får vara ifred för de små monstrena.

På det viset tycker jag ibland synd om burmössens alla mammor. De är utan val.

Mina musmammor har alltid extrahjälp! Sällsynt, av någon udda anledning ibland, kan de gå själva med ungarna.

Candy hade sin syster Smarris med sig i sin mammaroll. Men Smarris - som även hon varit en bra och omtänksam extrmamma - drog tillsammans med Candy. De är så dåliga på att läsa instruktionsböcker, mina små möss.

När vi hade valpar hemma, så vi till att mamma Drífa kunde gå undan från sina monster. Hon fick gå promenader hela tiden, vissa dagar 2-3 riktigt långa, och från de var 6 v komma ut och dra släde med. Sen hade hon kökssoffan som de inte kom upp i. 
När de var ute, kunde hon lägga sig uppe på kojan, som de inte kom upp på. Det måste ju gå att göra platser i en bur som är svår för ungarna att ta sig till. Sen tror jag att mamma mus matar ungarna och sen går ifrån dem. De kan knappast tvångshålla henne för att att äta, om hon inte vill.

Ja, sånt där är ju jätteviktigt att tänka på. Därför jag skriver också.

Jag har ju stora burar, och brukar också ha ett extra "vilo-bo" för mamman på någon högre plats dit ungarna inte når.

Men 3-veckors-ungar klättrar överallt! Och hur länge orkar en musmamma "gå undan"? Till slut ger hon efter. För ungarna är ju oftast många, och mamman är bara en, medan ungrna turas om att "jaga" henne för att snutta.

Det blir lätt mer än hon vill egentligen, även om inga ungar kan tvångshålla henne. Framför allt längtar mamma mus ofta efter att bara få ligga ifred nånstans, utan att behöva flytta sig hela tiden, eller bli utsugen hela tiden.

Putt. Intressant ;)

Ja, jag tycker att det är det :-D.

Idag går "mamma Candy" ihop med 4 av sina döttrar (samt flera andra) i största "gå-fritt-buren" och de trivs bra ihop. Det är bara den här perioden under själva "intresse-konflikten" som är jobbig för dem allihopa.

När mamman har sinat fullständigt, och ungarna är nöjda med sin vuxenföda, är allt okej igen. Det kan ta upp emot ett par veckor…

Hehe. Men jag kan fortfarande inte bestämma mig om jag ska ge Anngelika en kompis in till buren lite senare. Kanske när bebisarna har blivit runt 2 veckor?

Antingen har hon en kompis (jag kallar kompisen/hjälpredorna/extramammorna för "mostrar") redan under dräktigheten. Kompisarna ska hon helst känna väl och gilla, eller så får du vänta tills musungarna är stora, skulle jag rekommendera. Att sätta in en annan hona när ungarna är "havlvuxna" är ingen god idé.

I min ögon är det sjystast mot musmamman (och även bebisarna) att det är flera honor i buren hela tiden.

Jag kan ju sätta henne tillsammans med sin syster Anneli. Men då kommer Annika sitta ensam. Det vill jag inte. På något sätt vågar jag inte sätta in Annika till små bebisar.. :p