Så här bor mina mushanar

När jag började med möss 2006, kunde jag inte ha hanar ihop. Min första hane högg mig rejält i handen, när jag luktade annan mushane, och han själv blivit könsmogen.

Givetvis användes ha inte i avel ( det gjorde rejält ont, lääänge, och han avlivades faktiskt på studs). Jag borde aldrig ha köpt honom (ej uppfödarmus), som Grodan sa, men jag visste inte bättre då.

Mina andra egenfödda mushanar kunde jag ställa klockan efter, haha. Vid prick sex veckor startade slagsmålen.

Jag har fortfarande en del hanar som inte gillar varandra. Men jag har också "jättesnälla", lugna och doftfria hanar.

En hane hos mig, ska inte "piska svans". Inte någonsin, inte vid något tillfälle, ALDRIG, inte en enda gång. Dock har jag en sådan i min avel/stamtavla. Är mkt försiktig med vad och hur jag avlar honom, sällsynt.

Har anledning att använda hans gener, men kollar också upp avkomma noga i flera generationer (för det tar ofta sådär tre-fyra generationer innan egenskaper kommer tillbaka). Och väljer parners (i flera led framåt) med hög stresstålighet, eftersom det är där det brister för honom.

Jag har som sagt mycket "snällare" hanar nu. De kan gå ihop längre än sex veckor, haha .

Dock går flertalet inte ihop i längden. En del av mina hanar går bra ihop hos andra uppfödare (före eller efter att de bott/bor här) men de gör det inte här.

Kanske är jag inte så noga med "alla omständigheter" som behöver uppfyllas för att hanar ihop ska funka, eller så är jag helt enkelt inte "tolerant" med minsta lilla småtjafs. Jag vet inte.

Vissa hanar har jag haft ihop ett par månader utan minsta tjafs. men sedan händer det något - i MIN "livsföring", och då törs jag inte längre!!!

Jag har ju ett annat liv också. Ibland kanske jag reser bort någon dag. Andra gånger har jag så mycket annat att göra, att jag inte hinner med mössen mer än att kasta åt dem mat och vatten i hast.

Då törs jag inte lämna dem. För hur ska jag då kunna veta, kunna observera, om något går snett?

Hur som helst, så har jag i alla fall aldrig haft en skadad hane, jag VILL INTE ha det, de är alla INDIVIDER för mig. jag TÖRS INTE.

Det kanske är fel av mig, jag vet inte. Det är bara så som JAG är, reagerar, och tänker.

I övrigt försöker jag köpa in avelsdjur med bra temperament och bra han-stam, i den mån det går.

Så här bor de i nuläget.

En han-mus-bur-hörna.

Underst kikar Honey Glaze fram, i buren ovan kikar han far Golden Delicious fram.

Honungs-Björn kollar läget (gammal bild).

Yell-Björn hör till en av de nyfiknaste hanarna. Han kikar ofta på vad jag gör och vad som händer.

Han är också en av de hanar som tydligt visar att han vill komma ut på lekbordet. Sedan talar han lika tydligt om när han vill komma hem igen!!

"Borta bra men hemma bäst!"

Både hanarna och honorna använder lekbordet. Det är så enkelt att bara sätta dit en (eller flera) möss, och sedan göra annat ett tag.

Samtidigt som jag tar upp hanarna, passar jag också på att klappa dem och smeka, särskilt på de platser som möss inte når själva utan putsar varandra på.

Lekbordet.

Mössen ÄLSKAR att undersöka de andra mössens alla dofter.

Grejerna på lekbordet byts ut konstant, och består till stor del av sådant som ska kastas eller göras rent, när jag gör rent burarna. Allt för de spännande dofternas skull.

Honey Glaze på gårdagens upptäcktsfärd på lekbordet.

När jag gör såhär, att jag har hane efter hane på lekbordet, så ser jag ju också hur de reagerar på de andra hanarnas dofter. Ingen av mina hanar blir upprörda av det, vilket jag uppskattar.

#8 toppenkul att höra! jag har varit så orolig över mina killar hemma så jag har valt att inte låta dem känna varandras dofter på mina kläder eller i lekhagen eftersom jag har varit rädd för att de blir arga av andra hanars doft. Det har inte hänt men jag trodde det lätt kunde hända. Kul att läsa om dem som har snälla hanar som tycker det är inga problem! Sånna hanar vill jag också ha så det ska utvärderas

#9. "jag har valt att inte låta dem känna varandras dofter på mina kläder eller i lekhagen eftersom jag har varit rädd för att de blir arga av andra hanars doft."

Ja, här vill jag VARNA DIG! (Grodan påminde mig).

Det kan mycket väl hända att en hane blir arg av en annan hanes doft, och då HUGGER HAN! Fy sjutton vad ont det gör!!! 

Att bli huggen av en mus, är inte kul! Det blöder rejält, gör förbannat ont, och fingertoppen (eller där musen huggit) blir rött och svullnar upp rejält, i flera dagar!!!

Jag har blivit huggen två gånger. (Utöver att jag blivit "biten"). Jag utsätter mig INTE för det en gång till. Och jag tycker så synd om de hanar som blir huggna av andra hanar.

När jag har hanar på bordet såhär, med andra hanars dofter, är jag MYCKET FÖRSIKTIG! Jag kollar upp dem, jag läser av dem, jag tar inga risker (med mina fingrar eller hand).

Har jag "bråttom" när de ska tillbaka till sin bur, tar jag upp en hel "låda" eller något som de är i eller på, och låter dem gå därifrån tillbaka i buren.

Inte förrän jag känner dem ordentligt, vilket är först i 5-månaders-åldern, då de blir fullt utvuxna och den sista "mognaden" sätter sig, törs jag lita mera på dem, och börja bli "slarvig" i min uppmärksamhet.

Mushanar som uppvisar bit-tendenser, avlivas. Trots detta får jag bitiga hanar emellanåt.

Allra först (2006) trodde jag att det bara var mina hanar som bet. För aldrig någonsin talas det om det. Om jag säger inget, det är för skämmigt.

Sedan när jag köpt in nya möss, upprepas det ändå. Hanungar i kullarna bits!

Jag försökte med möss från alla möjliga uppfödare, men fenomenet kvarstår. En del av hanungarna bits. Fortfarande.

Till och med hanungar i min livmoderimport från Rapunzel´ bet!

Inte alla, som tur är, en del hanar bits ALDRIG, varken som små eller gamla.

 Men jag är lite förundrad över att det ändå bara är ett fenomen som händer hos mig... jag ÄR varsam med mina möss, och hanterar dem väl!!

Hos "alla andra" är hanmöss de snällaste som finns, och biter aldrig.

(fast, det händer förstås, att någon annans hanmus biter domaren på utställning. Eller att någons sålda hane börjar bitas när den är såld. Vilket kan bero på att den bits när stressnivån höjs, men inte hemma.)

Hur "snäll" och tålig en hane (elelr en mus över huvud taget) är, vet man inte förrän den både har vuxit klart (ca 5 månader) och man har utvärderat den även vad gäller stresstålighet.

Den snällaste hane kan bli ett svanspiskande monster av en flytt.

Att hantera mössen lite längre stunder, och ta med dem på aktiviteter, är ett utmärkt sätt att kolla stresståligheten.

Jag var med på mässor förut, i Spånga djurgymnasium. Där fick jag verkligen mössens stresstålighet prövad.

Jag minns Björndalens Assima, som tåligt gick med på att klappaas av barn, timer ut och timme in. Oj vad hon imponerade på mig!!

Och så var det lilla tokiga Cheri, en världens gulligaste och roligaste mus, sällskaplig och tillitsfull, men samtidigt alldeles för nervig och springig. Efter bara en timme satte jag tillbaka henne i transportburen, för då hade hon blivit så "speedad" så hon inte kunde sluta. I transportburen somnade hon omedelbart och sov som en stock. Gullemusen .

I år, mitten av maj, räknar jag med att vara med på Spångamässan igen, och "utvärdera" ännu ett gäng möss.

På mässor tar jag inte med hanar. De luktar oftast för mycket, även om jag inte tycker mina hanar luktar särskilt mycket längre. (Det säger mycket, för jag AVSKYR hanmusdoft!!)

Dock vill jag ha en grupp ihop. Oftast har jag dem i en egengjort "öppen bur" byggd av kartonger, där folk kan se dem springa runt öppet. Jag låter också -försiktigt, och observant, och med min egen hand som säkerhetsnät - barn få hålla möss i sina händer.

Då behövs det snälla och tåliga och stresståliga möss, som tycker att det är okej, och inte heller försöker springa iväg uppför armar eller så.

Ja jag har blivit biten x antal gånger av diverse gnagare och råttor är väl värsta hitils men det är väl mest pga deras storlek.

Blev biten av en av killarna vid en städning, hade samma petbox men hällde ut spånet mössen emellan (brukar bara göra det när de kommit ur karanttäntiden vill jag poängtera) och så helt plötsligt ville inte en av dem komma upp utan betedde sig tjurigt och tillslut bet. Så ja, hanar kan definitivt bitas pga lukten från andra och det är väl lite sen dess som jag varit försiktig.

Mina hanar har nästan alltid fungerat bra ihop, har bara haft ett fåtal hanar som fått gå själva och oftast bara under några månader.

Självklart förstår jag dig helt och hållet, kan bli lite gnabb just vid könsmognad mellan bröder men då brukar jag bara sätta handen mellan dom och säga ifrån. Dock särar jag inte vid ett sådant tillfälle eftersom att jag har fått den uppfattning att musen lär sig att den får vara ifred om den gör sin sambo illa.

Just nu har jag ingen ensam hane utan bara två flockar en om 6st hanar och en om 4st hanar. Sedan har jag även 2 hanar som precis flyttat hem igen och två hanar som är sålda. Dessa två par bor var för sig men får träffa alla hanar varje dag på köksgolvet. Ett bra ställe för mig att släppa alla på.

Jag har faktiskt aldrig blivit rejält biten av en han mus än, dock av två honor med ungar. Jag var inte helt bekant med dom och dagen efter att dom flyttade hit så fick dom ungar, trots det så var jag ner med handen i bona som vanligt och då får jag skylla mig själv. Jag gav mig inte då utan klappade modern i boet ett bra tag så att hon skulle lära sig att det inte lönade sig att bita vilket hon aldrig mer gjorde. Ingen av dessa kullar gick i avel efter det, inte av de som jag hade kvar. Valde att endast lämna ifrån mig en unge ur dessa kullar som köparen tog ungar på. Jag själv använder inte ungar av en bitande mor vidare i avel.

Vill putta upp denna tråd och fråga er som är erfarna:

Att hanar känner doften av honor ska kunna rubba harmonin och sätta hangruppen i obalans har jag läst. Är detta er upplevelse också? Och hur långt ifrån varandra ska han- och honburar då vara? De lär väl kunna känna varandras lukt genom hela rummet, kanske tom lägenheten... eller?

Jag är inte muskunnig alls men jag bara undrar hur du kan ha öppna hål i burarna utan att dom rymmer

#16. För att de flesta möss går utmärkt att ha i öppna burar av skilda slag. Möss är försiktiga djur som inte ser så bra, och de avskyr att hoppa ner på okänd mark, så knepet är att ha ett visst avstånd ner till "marken"/bordet/golvet/hyllan som buren står på. Och ha kanter som de inte halkar ner från i misstag.

Möss är smidiga djur och mästare på att både gymnastisera och klättra och hålla i sig, och de ramlar inte i första taget.

#15. Att jag inte kan ha hanar ihop är jag ganska säker på att det beror på mitt sätt att ha mössen, och att de är i samma rum. Fri doft över hela rummet, full koll på var alla möss är och vilka de är. Då vill nog hanarna helst bli kvitt varandra, alla vill vara "kung över kungadömet".

Hehe häftigt #17

#15 Jag har inte mina möss på samma sätt som ariama. Här funkar hangrupper oftast hela livet, i a f när jag jobbat med linjen några generationer. Hondoft är inga problem. Inte heller att lukta annan hane. På de hangrupper som är stabila. Hangrupper från linjer där man inte selekterat för den här "mildheten" hos hanar (ja, jag skriver mildheten just nu, klockan är ett jag är trött o ord funkar inte just nu ändå för mig) måste jag hålla sträng koll på, de är inte stabila, de klarar inte av att buren görs helt ren, att bo bredvid andra hanar osv...

Intressant läsning. Att ha flera hanmöss hemma som dessutom trivs, verkar vara en stor utmaning. Imponerande vad mycket erfarenhet som finns samlad här. Att föda upp möss är verkligen en svår konst, särskilt när det gäller hur man ska få hanarna att trivas. Jag är faktiskt glad att jag bestämt mig för att bara ha mina möss som sällskapsdjur. Ibland behöver man inse sina begränsningar, hur roligt det än är med avel och genetik. 😀

#19 Ordet mildhet är väldigt passande i det här sammanhanget tycker jag!

Jag är riktigt imponerad av de som har lyckats avla dessa milda hanar, har två här hemma från Vattnadals och senast igår hängde båda två i sitt burtak för att sniffa på damen som rymde i ett obevakat ögonblick och knatade runt på deras galler lock, inget gnabb på någe vis utan bara nyfikna och snälla med varandra där de satt i klump och sniffade på den goda damdoften