Björndalens, sällskapsmöss kontra burmöss
Jag har ju Björndalens Sällskapsmöss, med fokus på "domesticering". Vill ha trygga modiga möss (på mus-vis) som helt enkelt är "husdjur" och knyter an till mig som människa. Det har jag kommit långt med, lite längre än jag tänkte mig med vissa. Läs här till exempel:
https://mus.ifokus.se/discussion/1590810/musbeteende-som-far-mig-att-tappa-hakan
Det kan vara jobbigt ibland, då dessa sällskapsmöss föredrar sällskap och umgänge (med mig) mer än något annat. Även om jag fyller stora lekbordet med massor med saker, eller låter dem springa på golvet - så visar de tydligt att det är MIG de vill vara med. Det är vad de gillar mest.
Berg och dalbana och härliga flygturer i handen, och en hissnande vy över omgivningarna, slår allt annat! (Är det inte så det måste upplevas att sitta i min hand när jag promenerar runt?)
Tack och lov är inte alla mina möss sådana. Det skulle vara på tok för jobbigt. Jag kan inte avla fram behov som jag sedan inte kan tillfredsställa! Och även om mina möss är mina vänner, så är jag också uppfödare och har lite för många möss (trots lågt antal för uppfödare) för att kunna ha dem på det viset.
Så, ett stort antal är det jag kallar för "Burmöss".
De kommer fram och hälsar, kan sätta en tass eller två på min hand (Har du något gott? Luktar du något spännande idag?) tar jag upp dem är de lätta att handskas med. Men får de välja själva så ska jag låta bli. De föredrar att pyssla vidare i sina burar.
Tack och lov för dem, pfuuhhh.
Det jag inte har, och vägrar ha, är möss som är "vettskrämda" för minsta lilla, som rasslar iväg och gömmer sig om någon kommer in i rummet (s.k. rasselmöss).
Vad ville jag säga med det här då?
Kanske mest, att när jag säljer möss så är det inte säkert att man får just sådana här "värsta sortens sällskapsmöss"! Om man ber specifikt kanske jag kan plocka ut någon sådan. När jag säljer ungmöss går det inte att säga säkert åt vilket håll det kommer gå, och hur mycket.
Men när jag gjorde en förfrågan för ett tag sedan, hur folk önskade sina möss, så verkade burmössen också mer åtråvärda än sällskapsmössen. Det är kul att göra roliga burar, och att titta på dem.
Att orda aktiviteter tillsammans med dem, verkade inte lika lockande.
Fast, är det vad man vill, ska man kanske hellre skaffa en hund, som inte är lika lätt att … platta till om den råkar komma under foten… eller nåt…
Som uppfödare är det svårt (jobbigt) att ha de riktiga sällskapsmössen, ja jag vill säga snudd på omöjligt. Med en massa andra avelsmål, som alltid kräver många möss, (färg, typ, päls, hälsa, ålder, osv) blir det synd om de möss som "längtar" för mycket.
Trygga, belåtna burmöss är för dem med väldigt många möss. Trygghet, vänlighet och mod (på mus-vis) är dock egenskaper som jag själv anser att alla möss ska få leva med.
Ja, det var väl vad jag ville säga, men därmed inte sagt att alla möss jag själv har är sådana. Möss är så olika, och de har sin skygghet i generna, för sin överlevnads skull.
- Redigerat 2024-09-17 11:03 av ariama
Och allra sist, vill jag framhålla skillnaden mellan råttor och möss! De ser ganska lika ut, men beteendemässigt är de mycket olika, och kommer från olika livsförhållanden och sociala strukturer.
Möss är bytesdjur i grunden, och står på mångas fler matsedel än råttor, och har minimal förmåga till försvar mer än flykt och att gömma sig.
Har ännu en sak att tillägga, och det är att mössen faktiskt knyter an till en mycket mer än man ibland tror, ser, eller vet. Möss kan vara så olika, och även en rädd mus, som snabbt gömmer sig och kanske inte alls gillar att vara i handen, kan knyta an till sin människa ganska mycket, men på sitt eget lilla vis.
Det är alltid så kul att läsa dina tankar och erfarenheter!
Jag har ju en som är en riktig sällskapsmus - Stark. Han som bor lös på badrumsgolvet och BARA vill vara med. Apropå det så ska jag nog gå och hämta honom, så att han får vara i lådan på skrivbordet istället, tills han tröttnar på både det och att klättra runt på mig och vill ner på skrivbordet… men där vill jag inte ha honom, för jag vill veta var han är hela tiden pga katten. Hon är som tur var ganska ouppmärksam. (Stark sov. Så det får vänta.)
När jag duschade idag så öppnade jag duschdörren lite. Stark sprang in. Det regnade! Usch! Han sprang ut och putsade sig. Sen så vågade han sig in igen.. sprang in till min fot och ställde sig på den i 0.2 sekunder, sedan blev "regnet" för äckligt igen och han sprang ut, stackarn. Han är så trygg med oss och sig själv att jag kallar honom totalt orädd för allt som uppstår i vardagen, men händer det något väldigt plötsligt eller läskigt (typ när katten nästan hoppade in i badrummet och sambon fick flaxa runt) så gömmer han sig såklart. Jag har trampat liiiiiite på hans svans en gång, men jag är livrädd för att tappa balansen eller glömma bort att han är där eller något…
Med det sagt - en annan av mina hanar var liknande. Lilla Lucius, som faktiskt är en av ormmatsmössen My nämnde på facebook. Sen kastrerades han, och fick en grupp tjejer att bo med, och även om han är väldigt social och ska komma fram och kolla läget och kanske ta en liten vandringstur på axlarna så är han inte lika desperat för umgänge längre.
Den intressanta skillnaden är alltså att dina möss - som har andra möss som sällskap - trots det är så fästa vid dig.
Jag gillar inte heller rasselmöss men har några här hemma just nu, tyvärr. De får leva ut sina liv ifred.
Helst skulle jag nog ha en kombomus. Nöjd och trygg i buren, nyfiken och vill gärna ta en springtur upp på axlarna, men inte så där desperat som tex Stark. Jag känner mig lite otillräcklig ibland.
När katten är i trädgården dansar mössen på bordet
#4. "Den intressanta skillnaden är alltså att dina möss - som har andra möss som sällskap - trots det är så fästa vid dig."
Ja, de anfaller i flock! Får filma när jag har tid. (blir på fb)
#5. Haha!
Starta ny diskussion
